Liberalerna figurerar otroligt mycket i media just nu, dessvärre handlar inget av det om vår politik. Allt handlar om enda sak, nämligen om Jan Björklund ska vara vår partiledare eller om Birgitta Ohlsson ska vara det. Det går inte en dag utan att jag får en nyhetsnotis om frågan, pratar med en partikollega om saken eller läser inlägg från andra Liberaler. Tonläget inom partiet kunde stundtals vara bättre och en reva har öppnat sig i partit. Just på grund av detta vill jag skriva några ord om var jag står i frågan och varför jag har agerat som jag har gjort. Jag har nämligen haft ett direkt inflytande i två tunga nomineringar.
Som styrelsemedlem i Liberala kvinnors centralstyrelse och som adjungerad styrelsemedlem i Liberalernas länsförbund i Skåne har jag medverkat vid de styrelsemöten som tog upp frågan om nominering av partiledare. I LK har jag rösträtt, men som adjungerad har jag inte rösträtt men rätt att yttra mig. Jag förde samma resonemang på båda styrelsemötena. Slutsatsen jag har kommit till är att jag vill att Jan Björklund tar oss in i valet.
Vårt parti har sedan förra valet påbörjat ett förnyelsearbete. Ett arbete som människor jobbat hårt med och som alla ideella krafter inom partiet har tagit till sig av. Vi medlemmar som jobbar stenhårt i partiet, helt utan att få en krona, lägger frivilligt tid på partiet och offrar därmed tid på våra familjer, barn, partners, intressen och egentid. De medlemmar som gör detta av passionens skull, som jag själv gör, står nu i en förbannat otacksam sits där man offrar för ett parti enbart för att se partiet lamslaget. Ingen politik förs fram, ingen politik kommer ut.
Mitt beslut var enkelt, jag vill inte byta partiledare såhär tätt inpå valet. Birgitta är en fantastisk kvinna och politiker och det handlar inte om att jag är emot henne, det handlar om att jag är emot att vårt parti splittras. Hennes kandidatur har dessvärre skapat än en större reva i ett parti som inte har råd med oenighet. Jan Björklund är en erfaren politiker, partiledare och alliansföreträdare. Han är kunnig, engagerad och väl förankrad i sitt liberala budskap. Jan är en enande kraft medan Birgitta inte är det och just nu, när Liberalernas siffror ser ut som de gör, behöver vi enighet och tydlighet.
I båda styrelserna som jag hade med att göra var det en mycket stark majoritet som var för att nominera Jan som partiledare. Jag har svårt att förstå de i mitt parti som gapar om bristen på demokrati när de enda vi gjort är att visa demokrati. Vi har följt stadgar och nominerat på det sätt som ska ske och vi har utsett landsmötesombud på ett demokratiskt årsmöte och dessa har dessförinnan fått genomgå ett provval. Bara för att man inte får som man vill så betyder inte det att något är icke-demokratiskt. Det betyder bara att fler tyckte annorlunda. Och bara får att man skriker och gapar högst betyder inte det att man har rätt. Det betyder bara att man har en oförmåga att föra en saklig debatt och respektera demokratiska beslut. Och bara för att jag tycker annorlunda än du så gör inte det mig till din fiende eller dum i huvudet. Det gör bara att jag utifrån min kunskap, erfarenhet och bedömning ser på framtiden på ett annat sätt än du.
Jag önskar att mina liberala kollegor kunde sansa sig i debatten och fokusera på vad som verkligen bör föras ut, nämligen vår politik. För den är så bra. Liberalerna står för så många bra politiska tankar, beslut och förslag. Och dessa ska jag föra fram, men på grund av rådande debattklimat kände jag mig nödgad att säga att par ord om partiledargate.
#backabjörkis
