Boktips: De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

För en svensk är det nog rätt omöjligt att föreställa sig livet i Afghanistan. Ett land som klassas som det värsta landet att vara kvinna i. Hedersförtrycket är stort, talibanernas förtryck var rent omänskligt, kvinnor är i princip helt utan rättigheter och mödradödligheten är hög. Samtidigt ligger Afghanistan mig på ett märkligt sätt väldigt nära mitt hjärta. Jag har, genom mitt  arbete, träffat väldigt mycket afghaner och de är underbara. Några av de klienter som berört mig mest och som jag tyckt mest om har varit just från Afghanistan. Därför var det med stort intresse som jag läste boken de förklädda flickorna i Kabul, av Jenny Nordberg (här).

Vad ska jag säga, en helt enastående bok. Och det är nog inte bara för min egna relation till afghaner, utan det är verkligen en fantastisk bok. Den är intressant och lärorik, och en riktigt ögonöppnare. Det borde vara obligatoriskt för alla att läsa denna så man förstår varför kvinnokamp än idag är en fråga om liv och död för vissa.

Boken handlar om ett fenomen som finns i Afghanistan, nämligen flickor som görs om till pojkar. För vissa handlar det om att ge dem några års frihet innan puberteten avslöjar dem. Men i de flesta fall handlar det om skammen. Det finns få saker som är så skamligt i Afghanistan som att inte få en son. Den kvinna som bara föder döttrar får utstå hån och skuld från ett helt samhälle. För att lätta på familjens skuld händer det då att man helt enkelt bestämmer att dottern från och med nu ska vara pojke. En inte alldeles okomplicerad grej för när flickan sedan ska gå tillbaka till just flicka, ska hon samtidigt förlora frihet, egenmakt och rörelsefrihet. Vissa flickor vägrar återgå till flickor. Andra har återgått men med en skev könsidentitet som resultat. Vissa kunde med relativ enkelhet återgå till flicka och minns tillbaka på sin tid som pojke som en tid som gav henne en inre styrka.

Det alla flickorna är överens om är att de är glada för de manliga egenskaper de fick efter åren som pojke. Men att gå från en livlig pojke som rör sig fritt till en beslöjad kvinna som fromt ska tassa fram med en ihopsjunken kropp och nedböjd blick, har varit svår för dem alla.

Men vad hade man själv gjort? Hade man inte velat ge sina barn så mycket frihet det gick innan det totala förtrycket fick överhanden? Man blir otroligt tacksam när man läser boken, att  jag har fått turen att födas just här. Jag blir också åter igen påmind om vikten av att inte ”köna” Estrid utan att verkligen föröka uppfostra henne till en person. Fri från de förutfattade egenskaper som ska komma med en flicka. It’s a man’s world vi lever i och även i Sverige kan det behövas ”manliga” egenskaper för att ta sig fram. Då är det extra viktigt att jag gett min dotter möjligheten till egenskaper, som typiskt sett tillhör båda könen.

Läs boken! Du bara måste!