Bröllopet, del 2

Igår hanns det helt enkelt inte med att blogga. Jag var redo att gå och lägga mig med Estrid klockan sju, men insåg till min förskräckelse att jag hade styrelsemöte klockan nio. Så jag gjorde en stor kopp te och bänkade mig framför datorn med det istället. Idag är det iallafall dags för den andra delen av bröllopet. Nämligen dressgate och vigseln!
Men först ska ni få några porträttbilder till. Jag tycker vi är så fina och kära och vill visa bilderna för alla!

Som sagt, efter en kylig porträttfotografering drog vi oss mot hotell Scandic för ett glass bubbel och tid att bättra på sminket.

Sara är så otroligt vacker. Sval på precis samma sätt som Grace Kelly var.

Vid denna tidpunkt var vår största oro om blommorna skulle orka ligga länge utan vatten. =)

David hade en corsage som matchade min bukett! Åh vad stilig han var, min make!

HÄR var jag nervös! Nu började vigseln närma sig och jag ville bara komma iväg till kyrkan. ”Nej nu räcker det med bilder” sa jag till David. Så vi vände oss om och gick ner för trappan för att slå ihjäl de sista 30 minuterna innan vigseln. Och så RATSCH! And the rest is history!

Vi kom till kyrkan, hela, någorlunda rena och väldigt redo att bli gifta medan klänningen ännu höll ihop. Estrid var ljuvlig i rosaskimmrande klänning (här), vita strumpbyxor (här), mörkblå ballerinaskor med kaninöron (här) och vit kofta med en fuskpälskrage (här). Om du frågar mig var hon den vackraste på hela bröllopet. Och jag älskar denna bilden. Här står Estrid med sin kusin och stora idol i livet. Åh vad hon älskar sin kusin!

Estrid blev lite ledsen under vigseln. Såklart var det ju jättekonstigt för henne att mamma och pappa stod där uppe och att hon inte fick vara med. Och ni skulle sett henne! Så himla modig. Hon vågade gå själv hela vägen fram och uppför altaret och ville bara vara i pappas famn! Jag knipsade raskt av en ros ur min bukett som Estrid fick hålla. Kalabalik undanmanövrerad!

Jag minns inte mycket av prästens tal men jag minns exakt hur det var när vi blev äkta makar. Det var helt fantastiskt att få uttala orden om att jag tar David till min man tills döden skiljer oss åt. HERREGUUUUUUD vad jag är kär i denna karln! Även om han i morse både hade glömt bort att han inte hämtat en cykel vilket han sa att han visst hade OCH tappade bort bilnyckeln och sprang runt över hela förskolan för att hitta den. (Nyckeln låg i hans foder då den trillat igenom en trasig ficka, som jag påmint honom en triljon gånger om att laga). När vi till slut kom iväg sa David ”jag förstår inte hur du orkar vara gift med mig” och nä, det förstår faktiskt inte jag heller. Det måste vara kärlek helt enkelt.

Vi gick in till tonerna av Fantomens på operan ”all I ask of you” och gick ut till den pampiga melodin Bröllopsdag i Trollhagen (innan den blir hysterisk)

Den kalla novemberkvällen kom med både kyla och mörker, men vi värmde staden med kärleken och lyste upp staden med tomteblossen. Att komma ut och möta folkets (?) jubel i ett hav av sprakande tomtebloss var inget annat än magi!

Vi gjorde en rask omgång av hej, grattis och kramar innan alla ville skynda iväg till värmen.

En bild kan säga mer än tusen ord! <3

När gästerna åkte till fetlokalen hjälpte jag och David våra barnvakter att få in Estrid i bilen och komma iväg. Sen åkte jag och David till festlokalen. Här någonstans fick jag mitt numera klassiska psykbryt, men bortsett från det var det sedan en genomgående underbar kväll. I tredje delen får du följa med på festen! Här finns första delen om du missat den.

Bilder: Emma – att vara någons fru