I helgen har jag haft två årsmöten. I lördags hade Liberala kvinnor Skåne sitt årsmöte och igår hade Liberalerna Malmö sitt årsmöte. Båda dagarna var roliga och inspirerande. Det blev mycket politik, bra föreläsare och tankar som väcktes i mig.
Till LK Skånes årsmöte kom Gulan Avci. Hon pratade om liberal feminism, heder och om den politik vi för och bör föra. Det var SÅ bra. Jag önskar att ni alla åtminstone en gång fick höra henne prata. Hon är en otroligt modig politiker och en no bullshit kind a gal, vilket jag ÄLSKAR med henne. Bland annat pratade vi om slöjförbudets vara eller inte vara. Jag funderar mycket på den frågan och kände att jag idag ville skriva av mig lite. Som en debattartikel i min blogg.
Jag är mot ett totalt slöjförbud, av den enkla anledningen att en vuxen kvinna måste äga rätten att själv bestämma vad hon ska sätta på sin kropp. Inte heller ett totalt förbud för burkha eller niqab (den heltäckande varianten där enbart ögonen får visas i begränsad variation) tror jag på. Detta då de kvinnorna riskerar att förbjudas att gå ut och vistas i det offentliga rummet. Och de kvinnorna är nog den gruppen som allra mest måste få finnas i det offentliga rummet för att få ta del av sina mänskliga rättigheter, integreras och få en möjlighet till någon form av frihet.
Däremot, är jag helt för ett totalförbud av burkha och niqab i offentlig finaniserad sektor. Det är en mänsklig rättighet att utöva en religion och i anledning av den bära en burkha. Men det är inte en mänsklig rättighet att jobba inom vården, barnomsorgen eller äldreomsorgen. Vi skattebetalare har också rättigheter och en del är att få veta vem som vårdar oss. Jag vill att mitt barn ska kunna veta vem som vårdar henne varje dag på förskolan. Jag ska veta det och framförallt så ska min manliga sambo har exakt samma rätt som mig att se personalens identitet.
Heltäckande klädnad är också en fråga om trygghet. Jag vill veta vem som åker tunnelbana, tåg eller buss med mig. Jag vill veta vem som rör sig runt mig i det offentliga rummet. Utöver en trygghetsfråga är det också en jämställdhetsfråga. Jag viker aldrig en tum när det kommer till jämställdheten. Den 100-åriga kamp som varit före mig måste jag hedra. Jag kan inte tyst se den ta steg tillbaka och ha kvinnor i vårt land med starkt begränsade kropps- och rörelsefrihet.
När det kommer till den vanliga slöjan, hijab, är jag av den uppfattningen att en vuxen kvinna ska äga den frågan själv. Men inte barn. Jag anser att vi ska ha ett slöjförbud för flickor i förskolan och lågstadiet. Det finns ingen anledning att beslöja barnet, och därmed sexualisera dem. Det finns ingen anledning att stigmatisera dem i ung ålder så att de omedelbart stämplas som annorlunda. Det finns ingen anledning att begränsa barns lek och frihet. Slöjan är ett uttryck för kvinnorförtryck. Kvinnan ska skylas så att hon inte en sexuell varelse. Och det finns ingen därmed ingen anledning att beslöja barn.
I den mån religionsfriheten och jämställdheten kan finnas sida vid sida så är jag den första att kämpa för detta. Men i de få fall när dessa två grundläggande rättigheter krockar är mitt svar solklart. Jämställdheten måste alltid ha företräde. Vi lever trots allt i ett sekulärt samhälle, med en bra jämställdhet och det vore orimligt att tumma på detta till fördel för kvinnoförtryck.
Ja det där är en svår fråga, jag ä lite att jag tycker att man ska ta seden dit man kommer, men när du skriver så här så kanske man får tänka om lite. Ja jätte svår fråga det där, men jag håller med dig att det borde vara förbud på små flickor att bära slöja.
Men det är ett intressant ämne att ta upp.
Jag hade en kollega då jag bodde i Katrineholm som tyckte att man skulle ta seden dit man kom, så eftersom hon bor i Sverige så har hon och hennes man tyckt att hon inte ska ha slöja, men då hon besöker sitt hemland så tar hon på den. Hon har även sagt till sin syster att om hon hälsar på här i Sverige så bär man inte slöja och då ska hon inte gör det heller då hon besöker här. Jag tyckte det var bra men långt ifrån många tycker så.
Ha en fin dag
Kram Linda
Jag tycker både du och Anders för fram viktiga poänger. Jag tolkar det som din kollega har gjort att hon har sekulariserats. Alltså att hon valt att omfamna den svenska kulturen. Det innebär ju inte att man måste göra avkall på sitt hemlandskultur. Hon har valt att bli en del av samhället på ett sätt som passade henne. Det tycker jag är bra. Det stora problemet är extrema svenskar som förväntar sig att människor ska göra avkall på sitt hemlandskultur och de invandrare som lever som turister i vårt land och aldrig blir en del av den.
Jätteintressant ämne, om än svårt. Jag håller med dig även om jag tycker det är svårt att argumentera för något som inte berör mig (även om det indirekt kanske gör det). Uppskattar inlägget och tankarna det väckte, gärna fler av dessa 🙂
jag tänker att det påverkar dig. och mig. Därför att det riskerar att nagga vår jämställdhet i kanten. Och en dag kan det vara inom ett område som berör dig mer än just vad slöjan gör. Aborträtten kanske? eller förlossningsvården? Eller en ytterligare försämring på arbetsmarknaden. Det gör mig glad att du vill ha fler av dessa inlägg, för jag tror alltid att alla tycker politik är tråkigt. Men jag delar gärna mina tankar med er!
Grymt bra skrivet! Det är en svår balansgång men håller med om att jämställdheten måste gå först! 🙂
tack! det glädjes mig också att du förstår vad jag menar och inte valde att missförstå mig. Det är fortfarande till viss del en känslig fråga det här. Debattklimatet har blivit bättre, men det är inte helt öppet ännu.
En svår balansgång det där. Även om man vill tro att det är den muslimska kvinnans val att bära hijab så är det nog sällan verkligheten. Det är ett plagg grundat i förtryck som har blivit norm, d.v.s. kvinnan bär den utan att fundera över det och mannen behöver inte bry sig. Det skulle däremot med största sannolikhet bli en issue i många hem om det lades fram ett förslag att slopa slöjan. Så hur mycket rätt har egentligen den muslimska kvinnan att välja själv? Kanske kommer tiden att lösa detta av sig självt. Rom byggdes inte på en dag.
Vad gäller uttrycket ”ta seden dit man kommer” som Linda pratar om så fungerar inte det i det här fallet. Muslimer lever efter sin religion på ett helt annat sätt än majoriteten av det svenska folket som mer eller mindre lever som passivt kristna, ateister eller agnostiker. Man kan inte begära att en starkt troende person helt plötsligt ska överge sin tro och ändra sitt sätt att leva. Vi har trots allt religionsfrihet i det här landet. Vi måste bara komma på ett sätt att leva sida vid sida med respekt för varandra och inte tumma på våra grundläggande värderingar såsom jämställdhet.
Visst är det så att alla lever efter sin religion, men kollegan jag pratade om och hennes man är båda från Iran och har flyttat hit och de ville ta seden dit de kom och har därför valt att leva så. Vilket jag ändå tycker är bra för så är det ju att om vi åker till deras land så bör vi bära slöja för det är så de gör där. Men det är ju ett val alla måste välja själva, jag menade inte det som ett tvång att tvinga någon utan berättade bara om min kollega som har gjort så
Mvh Linda
jag tror att vi alla faktiskt menar samma sak. Jag tolkade inte alls dig linda som att du förespråkade tvång, jag förstår precis vad du menar och tycker du hade en mycket viktig synpunkt.
Jag skrev innan till Linda att jag håller med både henne och dig. Jag tolkar ”ta seden dit man kommer” som att personen gör ett aktivt val att bli en del av det svenska samhället. Det är ett absolut måste för en bra integration. Sen har jag inga förväntningar på att en person därigenom ska göra totalt avkall på den kulturella identitet man bär med sig från hemlandet. Jag tänker som du, den filosofiska viljan, vad är egentligen den fria viljan? Men det vore förmätet av mig att peka på varenda slöjbeklädd kvinna och påstå att hon är förtryckt. Däremot håller jag inte med dig om att muslimer lever sin religion på ett annat sätt än vi. Vissa gör det. Men de allra flesta muslimer jag träffar är precis som du och jag. Jag tycker inte någon ska överge sin tro, men jag tycker den kan vara en privatsak och inte något som en arbetsgivare, kollegor eller andra bör behöva anpassa sig efter.
Nyfiken på hur du ser på att den svenska delegationen bar slöja i Iran? Det har ju varit en del debatt kring det.
Jag tycker det skickade en konstig signal. I iran straffas kvinnor om de inte bär slöja. Det är ett förtryck som vi inte kan vara en del av.