Jag heter inte Miriam är den bok jag precis läst och jag är golvad, förälskad, mållös. Det är nog den bästa bok jag någonsin läst. Maj-Gull Axelssons språk är så innerligt och vackert. Boken är sorglig, tänkvärd och samtidigt mycket fin.
När Miriams familj väcker henne på hennes 85:e födelsedag och grattar Miriam på födelsedagen, öppnar hon upp till den innersta hemlighet hon ett helt liv slagit vakt om att inte avslöja. ”Jag heter inte Miriam” säger hon. Sen rullar historien upp. Miriam är inte en judisk flicka från en fin familj. Hon är en romsk flicka med ett annat namn. Under andra världskriget händer något som möjliggör för henne att bli Miriam, inte för att det gör hennes liv bättre då hon lider i olika koncentrationsläger. Vid befrielsen kan hon komma till Sverige, men inte som rom, för i Sverige råder invandringsförbud för romer.
Den här historien måste berättas om och om igen för vi får aldrig glömma förintelsen. Vi får aldrig glömma för samma makter som förpestade världen då har börjat förpesta vår värld idag. Rom, jude, muslim eller vad man nu må vara, är alla samma. Kött, ben, själ, hjärta, drömmar, saknad, mod, vilja och svårigheter. Detta är detsamma hos oss alla. Boken är så oerhört välskriven och sänder rysningar genom hela kroppen, men också en varm känsla av häpnad inför en enda människas oerhörda styrka.
LÄS DEN! Du bara måste!
Lite senil men visst tipsade jag dig om radiodokumentären om Jönköpingskravallerna?
japp det gjorde du! =) jag tror jag har hört den en gång för länge sedan. boken sätter dokumentären i ett helt nytt ljus!