
Vår andra dag i Paris var riktigt härlig. Solen sken och vi startade dagen med frukost och snörde sedan på oss spatserskorna. Sen gick vi. Och som vi gick! Gata upp och gata ner men mot en mycket målmedveten riktning. 
Det man inte har på fötterna får man ha på huvudet som fashionordspråket säger. För att väga upp mina tråkiga gympaskor knöt jag en rosett runt min knut, med den här vackra sjalen. Jag hade på mig svart kostymbyxor, enkel svart baströja och en dov orange jacka från COS.
Jag ville stanna i vart och varannat gathörn och fotografera. Det finns något så filmiskt över Paris med all mat, människorna, blomsterstånden och söta parisiska barn i a-linje formad kappa och strumpbyxor. När man har varit många gånger i samma stad uppstår två bra saker. För det första har du hittat områden du vill gå till igen och områden du kan skippa. Det gjorde att vi hade massa tid att bara strosa och så fort vi såg en rolig affär slank vi in där. Både mamma och Paula var på jakt efter skor att bära på mitt bröllop. 
Vid lunchtid, när det kurrade i magen, spanade vi efter ett ställa som såg trevligt ut. Löksoppa, gravad lax och croque monsieur landade på vårt bord och vi satt i solen och njöt. Av maten. Av värmen. Av sällskapet. Och av innehållet i våra påsar. Vi hade precis krigat oss igenom City Pharma som är Paris mest FANTASTISKA apotek. Där finns alla märken man vll, bör och måste ha, ofta nedsatta och köp 2 för en. Vi tre slog ihop vår shopping och fick en massa köp två för tre och jag har nu massa härliga hudvårdsnyheter i badrummet. 
Men åh, spana in den här livsnjutaren!
Paula köpte en väska i Paris. Men inte vilken väska som helst. Hon köpte Stella McCartneys nya modell och MY GOD!!! Kolla bara hur perfekt den är i sin gråa färg med de rockiga kedjorna till. Jag är värst att shoppa med för jag är sån enabler. Jag är definitivt djävulen på ena axeln som väser ”kööööp”, ”du är så väääääärd det”, ”det är once in a lifetime”. Mycket nöjd blev jag när syrran slog till. Vi har nämligen alltid varit väldigt tydliga med att en är spara och en är slösa, och ni kan ju gissa vem som är vem! Hint hint, Paula hade alltid lördagsgodis kvar som hon frestade mig till vansinne med. 
Jag var själv pimpad med en fin väska som jag för övrigt för komplimanger för i Marc Jacobs butiken och då kände jag mig väldigt fääääshion!

Kolla mina fina! <3

Himlen tornade stundtals upp sig grå men vi slapp undan regn och kalla vindar och där vi gick där var solen. Ultimata reslyxen om du frågar mig.

På väg mot…

Rue St Honoré och gatorna där omkring. Där ligger all lyx och för mig är det som museum. Det känns helt sjukt att se vissa plagg, väskor eller skor på riktigt. Dem man bara sett i en modetidning. Bästa affären var helt klart Gucci.

Gucci i höst är som en cirkus. Det är bara färg färg färg, crazy detaljer och riktigt statementpieces. Helt i min smak. Jag köpte ett skärp jag velat ha länge i mörkt oxblodsröd med ett guldigt spänne. Oh, the extravaganze of it all!

På kvällen svidade vi om på hotellet, åt en snabb middag och tog tunnelbanan till operan.

Det kan vara en av de vackraste platser någonsin. Trodde jag. Tills jag gick in och blev fullkomligen golvad av insidan. Det var liksom Versailles på speed! Guld, guld och mera guld, röda sammetsdraperier och sammetsstolar, spegelsal och gud vet allt. Ni som följer mig på insta har kunnat se en bild från scenen inne på operan. Vilken plats!
Jag bar ljusrosa blus, bruna pumps och knallrosa slacks, allt från HM. Min Marc Jacobs väska och sidensjalen i håret. (Och ballerina i handväskan). Vi såg baletten Balanchine’s Jewels och det var en riktigt fin upplevelse att få sitta i Paris, i en guldig opera, på en röd sammetsstol och njuta riktigt fin balett. Moviestarmoment!
Efteråt tog vi tunnelbanan hem och vips låg jag nerbäddad och snarkade (enligt min mor men inte om du frågar mig) och sov som ett litet barn.
Mer från Paris med balett, lyx och solsken
Du kanske också gillar...
Vad är det för dag idag? Jo, det är Fridas födelsedag. Hurra hurra hurra!
Så var dagen kommen! 32 år gammal. På ett sätt så många år men på ett annat sätt så få år. Bilden är från när jag fyllde 30 år. Det har hänt mycket på dessa två år. Det har hänt mycket på bara ett år. Mitt liv är välsignat. Det måste jag ändå säga. Även … Continued
Den drabbade modern
Även jag har nu fått maginluensa och jag är rätt mör. Vi hörs om någon dag eller två. Kram!
Det bästa med hösten
Okej tullisar, ni vet ju vid det här laget att jag ÄLSKAR hösten. Runt omkring mig hör jag hur folk börjar knorra om att hösten är på väg. Det ojas och vojas och jag är som ett levande frågetecken. Hur kan man inte älska hösten!? Det är omöjligt. Detta inlägg ska jag bevisa varför hösten … Continued
Påminnelse: Vem är du?
Idag är dagen crazybusy och jag hinner bara titta in här prick en halv minut. Förlåt, jag vet att det är tråkigt när det inte kommit något nytt och spännande. Men ni vet hur det, ibland kör det ihop sig och man måste dessvärre prioritera. Därför vill jag istället använda den här tiden till att … Continued
Microsemester mitt i veckan
Åhhhh hur lyxigt är det inte med denna microsemester vi får mitt i veckan? Vi ska snart äta frukost. Estrid och David är i köket. Estrid övar hälla upp juice i sitt eget glas ”utan att spilla” och David dukar fram. Och in till mig i vardagsrummet lockar doften av nybryggt kaffe. Altandörren är öppen … Continued
Min söndag i bilder
Jag hade en så mysig söndag och tänkte visa dig hur min dag var. Från morgonen och prick hela dagen fick mitt signaturdoftljus ”english pear & freesia” sprida väldoft i huset. Estrid och David åkte in till stan och var borta ända till middagstid. Jag fick massor gjort. Till ljudet av poddar spenderade jag lång … Continued
Alltså, du är så fab Frida!
TACK! <3
Underbara bilder ser så härligt ut.
Kram Linda
ja det var en himla fin resa!
Haha den där fransmannen ser ut som ett typexempel av en bourgeois-bohem.
Konstigt nog så var jag under mina fem år i Paris aldrig på någon föreställning på Opera Garnier. En dag kanske!
Jisses vad jag saknar Paris när jag ser dessa bilder! (och de i inlägget lite längre ner)
Jag blir sugen på att flytta tillbaka typ två gånger i veckan.
vet inte riktigt vad det innebär men det lät trevligt! =) Jag är en riktigt hemmakatt så jag vill aldrig flytta, men att åka dit ofta det gör jag gärna.
Paulas väska är jättefin! Idag när jag satt på en infoträff om flexpension (ja jag vet, en fredag… det borde ju vara mer klackarna-i-taket då) så jag precis en sån väska. ”Det är ju en sån väska Frida bloggade om” tänkte jag först. Den tänkte jag ”oj vad lik hon som har väskan är Fridas syster”. Och sen la jag ihop ett och ett och fick det till två och kastade mig över en intet ont anande Paula och tjoade ”hälsa till Frida!”.
Och inte kan jag stava heller. SÅG och SEN ska det ju vara, där det verkar obegripligt. Jag skyller på akut hjärntrötthet efter tre timmars flexpensionsionformation.
du är ursäktad! <3
haha jag älskar denna historia! världen är så sjukt liten! Paula ringde mig direkt och bara ”en kvinna kände igen minväska från din blogg”. Hon hette Irene! Jag bara ”jag vet preciiiiiis vem det är. Fab woman”