Tagged: föräldraskap

Estrids premiär på Malmö opera

matilda musikal-4
Du som läst denna blogg vet ju att jag och min familj är riktiga kulturälskare och att Malmö opera är mitt andra hem. Från sekunden Estrid låg i min mage har jag längtat så innerligt efter att få gå på teater och musikal med henne. De flesta barnföreställningar är från sju år men musikalen Matilda som har premiär i mars har rekommenderad ålder från fem. När min mamma skaffade biljetter till vip-kvällen med utdrag från musikalen bestämde vi oss för att testa att gå med Estrid.
matilda musikal-1
I torsdags samlades vi och mina föräldrar för en tapastallrik på operan. Vi hade förberett Estrid mycket med att lyssna på musiken från musikalen och prata om vilka regler som gäller under teatern. Måste man va prick tyst heeeela tiden? JA! Typ så. Estrids två förskolevänner, deras mamma är sångpedagog till Matilda-barnen, så det pratade vi också mycket om.
matilda musikal-2
Det var SÅ fint att sitta där på operan med min familj. Det var fullt hus och massor med folk.
matilda musikal-6
Jag hade på mig paljettkjol. Den skulle jag egentligen burit på nyårs, men då den fick ställas in hade kjolen ännu inte fått sin premiär.
matilda musikal-3
Utanför entrén brann elden och i bakgrunden ser du det vita hus mina föräldrar bodde i innan.  När det ringde in så gick vi mot ingången och tog våra platser. Rad två. Fantastiska platser. I en timme var Estrid totalt uppslukad. Det var spännande, magiskt, lite läskigt och pampigt. Alla barnen var modiga, coola och enormt duktiga performers. Vi fick se utdrag ur musikalen och höra regissören prata om föreställningen. Och WOW, detta kommer bli en magisk föreställning. När timmen var över brast Estrid ut i gråt. Hon ville ha mer. Mer teater. Mer sång. Mer musikal. Och jag grät en liten skvätt jag med för det här var en av de finaste stunderna i hela mitt liv. Teater, sång och dans har varit en så stor del av mitt liv, under hela mitt liv. Och nu omfamnade min dotter det.
matilda musikal-5
Mamma har fått biljetter till genrepet så då ska jag och Estrid gå och se hela föreställningen. Och om hon gärna vill se den igen köper jag vanliga biljetter så att vi kan gå med hela familjen. Tacksamheten jag känner är enorm. Tacksam för att min dotter är så duktig, modig och enkel att ta med överallt. Tacksam för min mamma som fixar och donar och gör så mycket för vår familj. Utan henne hade jag inte sett norr om Hallandsåsen. Med henne har jag åkt skranglig tågresa i tredje klass igenom Thailands skogar med endast munkarna och fåren som tågsällskap. Utan henne hade jag inte fått ta del av alla olika delar av kulturvärlden. Och tacksamhet till min pappa och David som alltid säger ja, är superpositiv och hakar på varenda grej.

Nu längtar jag efter att se Matildamusikalen i sin helhet. Men innan dess ska jag, David, Estrid och min mamma åka på utställning i Borås.

Vi har varit på livets första bowlingkalas

bowlingkalas-1
I lördags firade vi vår Jakob som nu fyllt fyra år. Han bjöd in till bowlingkalas. Vilken hit! Estrid har aldrig spelat bowling innan. Jag hade på mig mina bästa byxor från Carin Wester, nude skor och väska från Aldo och mitt senaste rea-fynd, den bruna blusen från Zara.
bowlingkalas-2
Estrid var kalasfin i klänning från Mar mar copenhagen och röda rosetter. Och det viktigaste av allt MIMMI PIGG FRISYR!
bowlingkalas-3
Vi mötte upp de andra barnen och föräldrarna i bowlinghallen. Hemskt spännande allting!
bowlingkalas-4
Något jag älskar väldigt mycket med Estrid är att hon är så positiv. Hon var sjukt taggad över bowlingskorna. Sjukt taggad över klotet. Sjukt taggad på “draken” som man rullade ner bollen från.
bowlingkalas-5
Harry! Ja, nu när Paula har en lill-Harry får detta bli stor-Harry. <3
bowlingkalas-6
Melker inspekterade bollarnas framfart.
bowlingkalas-7
Spännande väntan för att se hur många käglor som faller.
bowlingkalas-8
Födelsedagsbarnet! <3 Tänk att Jakob och Estrid var pyttesmå bebisar typ igår!
bowlingkalas-9
Nu har Jakob en lillebror, Anton, och Sara är den mest fabulösa tvåbarnsmorsan out there!
bowlingkalas-10
Efter bowlingen blev det popcorn, läsk och klubba till alla barnen. <3 Detta gäng alltså! <3

Detta var på alla sätt och vis en mycket bra spenderad lördag. På söndagen lukade jag i trädgården eftersom vi i helgen ska dra upp en häck. På söndagkväll fick jag ryggskott och låg som en orörlig skalbagge på golvet hos mina föräldrar. Idag har jag ont i skinkorna och undrar om ryggskottet istället är ischias. Det är med andra ord min status prick just nu. Men vad gör väl det när man ska äta fab lunch ute med en advokatkollega!

Ett foto i timmen – lördag

Igår lät jag kameran följa med hela dagen och jag satte telefonen på timer. När klockan ringde tog jag en bild på vad jag gjorde exakt just då. Häng med!
ett foto i timmen-1
7.00
Jag vaknade och tassade ner i köket. David och Estrid skulle inte vakna på länge ännu.
ett foto i timmen-2
8.00
Jag började med frukosten. Chiapudding och bananbröd.
ett foto i timmen-3
9.00
Nu var hela familjen vaken och frukosten var precis klar. Vi åt en lång och härlig helgfrukost till ljudet av radion.
ett foto i timmen-4
10.00
Jag inväntar spänt att Melodikrysset ska börja. Vår klassiker på lördagsmorgnar.
ett foto i timmen-5
11.00
Jag slängde upp ett inlägg på insta, drack upp det sista kaffet, och sen började jag projekt “städa hela huset”.
ett foto i timmen-6
12.00
Jag städar fortfarande och Estrid har egentid med paddan. Hur mysig är hon inte här? Nyduschad, i sin fluffiga morgonrock och nerbäddad i soffan i biblioteket.
ett foto i timmen-7
13.00
Jag började på lunchen. Matvetesallad med ihopsläng av det vi hade hemma.
ett foto i timmen-8
14.00
Mormor gick hem vid 14.00. Hon kom förbi för lite Estridgos och för att få håret fixat av mig till kvällens festligheter.
ett foto i timmen-9
15.00-16.00
Mellan två och tre läste jag denna bok och mellan tre och fyra sov jag på soffan. Sen gjorde jag middag och glömde lite bort att fota där några timmar.
ett foto i timmen-10
19.00
Här avslutade vi dagen framför filmen Modig och med godisskålen framme. Jag hade på mig min nya pyjamas prick hela dagen och ananastofsen rörde sig inte en millimeter från skallen. En helt perfekt lugn och skön lördag med andra ord.

Efter Estrids nattning började vi kolla serien Sharp objects. Vid halv ett kastade David in handduken och gick och la sig. “Jag skulle bara kolla ett avsnitt till”. HERREGUD vilken spännande serie. Jag kunde inte sluta titta. Jag gick och la mig först när jag sett klart hela säsongen och då var klockan halv fyra. Idag är jag något mör med andra ord. Men det var det värt. Wow, vilken bra serie! Nu ska jag dricka kaffe och fortsätta läsa min bok. Vi skulle egentligen ha kalas idag för mig och Fredrik men det har vi fått ställa in. Vi är tyvärr för förkylda för lilla Harry. Men David har lovat att laga sina köttbullar med potatis och alla tillbehör och Estrid ska få massa skärmtid, och jag har en enorm bokhög att grotta ner mig i. Det blir en bra dag idag också. Trots de få timmarna sömn.

När det blir alldeles tyst

När det blir alldeles tyst-1
Hemma hade vi en låda med frigolitbitar. Estrid frågade oskyldigt om man fick leka lite med dem. Kan du väl, sa jag. Det var jätteskoj. Hon tog isär dem i små bitar och sa att det snöade i kartongen. Överväldigad av att Estrid kunde leka själv så länge passade jag på att gå runt och städa och fixa i köket. Det var så skönt med lugnet. Tystnaden. Tystnaden…? TYSTNADEN!!
När det blir alldeles tyst-2
Det var allt för tyst och jag när jag tittade mig runt i köket låg all frigolit på golvet. Små små friggolitkorn var prick överallt. Och Estrid var helt borta. Jag hörde hur hon sprang runt på ovanvåningen. Och hur det regnade två små strumpor, en byxa, en tröja och slutligen en trosa nerför trappan. (Inte för att vi brukar slänga smutstvätten nerför trappan, men ändå).
När det blir alldeles tyst-3
Ner kom en baddräktsklädd flicka redo “att simma i snön”. Och som hon simmade. Hon simmade på rygg, på mage, på sidan och på gumpen. David tittade på med panik i blicken och jag med fniss i halsen. Vi tog vårt förnuft till fånga och insåg att det är bara lite frigolit. Det går att dammsuga upp. Så lilla flickebarnet fick simma tills hon tröttnade. Sen fick vi förvisso plocka friggolitprickar ur håret, ur mattor och vid vägglister ohne ende. Men det var faktiskt himla skoj att titta på uppfinningsrikedomen.
När det blir alldeles tyst-4
Nästa gång kommer jag dock möjligtvis slänga frigolit i soporna lite kvickare. Inomhussimning i snö behöver man bara göra en gång i halvåret om du frågar mig. Men visst blir man full i skratt av barns busighet och uppfinningsrikedom! Och hade detta hänt för några månader sedan hade jag sagt nej och direkt börjat städa. Tyckt att det hela var jobbigt. Men så hörde jag en intervju med en internationellt erkänd vetenskapsman. Han fick frågan varför barn inte intresserar sig för vetenskap. Han sa “därför att föräldrar tar bort barnens experimentlusta”. Han menade att barn ofta bara får göra det som vuxna tycker är lämpligt. Och då avsåg han inte att föräldrar avhåller barn från farliga lekar utan lekar som kan vara lite besvärliga för att det blir blött, sandigt eller mjöl över hela golvet. Han menade att det där vattnet, sanden eller mjölet är enkelt att städa upp, men att det för evigt kan väcka barns intresse och lust inför vetenskap och experiment. En verklig tankeställare för mig.

Två små minnen att aldrig glömma bort

två små minnen-1
Jag har två små minnen från denna vecka som jag aldrig vill glömma. Som när jag var mitt i dem kände att det här är den finaste stunden i livet. Det är ju en av de finaste sakerna med att blogga, att man får spara sina minnen där. Och även om man råkar glömma så finns de kvar här.

I måndags skulle Estrids förskola fotograferas med gruppbilder och porträttbilder. Estrid var väldigt ängslig, rädd och ville inte gå till förskolan. Hon tycker inte om när hon tvingas stå i centrum utan vill kunna välja det själv. Jag sa till henne att hon inte behövde fotograferas, men att hon alltid kunde försöka innan hon bestämde sig. Jag sa att vi kunde ha ett hemligt trick att plocka fram om det pirrar för mycket i magen. När det blev för läskigt skulle Estrid knyta handen i en liten näve och låtsas att jag höll om hennes hand. Hon skulle komma ihåg att jag älskar henne, är stolt över henne och vet att hon klarar allt. Senare på dagen var jag i tingsrätten för en rättegång och just denna rättegång kände jag mig lite extra nervös inför. När domaren gav mig ordet tog jag ett djupt andetag och precis innan jag började prata insåg jag att min hand var knuten i en liten näve och jag låtsades att Estrid höll om min hand.

Kärleken i en familj kan verkligen bära en på fantastiska vis. När jag hämtade Estrid på eftermiddagen var det en väldigt stolt och glad tjej som kom emot mig. Hon hade vågat att fotograferas och hade fått hjälp av en fröken som höll hennes hand utanför bild. <3 <3 <3
två små minnen-2
Det andra minnet hände igår. Estrid var sur och grumpy (vad är det med treåringar!?!?) och jag orkade verkligen inte mer. Jag tog hushållspappershållaren som mikrofon, satte på väldigt hög musik och uppträdde för Estrid. Hon tyckte jag var en riktig knäppis, fram tills jag erbjöd henne den klassiska kryddburksmikrofonen. Med basilika i handen och en Elsaklänning på kroppen uppträdde Estrid för mig med “let it go” och “vill du inte ut och leka”. Hon dansade och sjöng och när hon inte längre ville ha uppmärksamhet fick jag inte titta på henne mer. Jag blundade men kisade kanske med ett öga då och då på henne. Och när ingen ser, då dansar hon liderligt och känslosamt. Då är hon en balettprinsessa. Med basilika i näven.

Babyshower för en väldigt efterlängtad pojke

babyshower pojke-1
Igår överraskades Paula med en babyshower. Det är en hett efterlängtad pojke ska ni veta. Vi hade planerat denna babyshower i månader. Vi lyckades tajma det perfekt med att Paulas göteborgstjejgäng var nere så vi blev ett bra gäng. Jag fick hjälp av Cissi, Paulas svägerska, och Elin, Paulas (och min) kompis. Vid 14.00 trillade vännerna in och en kvart senare kom en ögonbindelsförvirrad Paula in.
babyshower pojke-8
Vi började med bubbel och quiz. Här skulle man para ihop rätt barn med rätt kändisföräldrar. Vet du vem som döpt sin dotter till James!? Elin vann för hon kunde varenda en av de kungliga barnbarnen! Det fanns vinster! Scrolla ner för att se vad Elin vann!
2
Babyshowern har verkligen varit en familyaffair. Mamma gjorde blöjtårta, Fredrik köpte pynt och David och Estrid köpte heliumballonger. Jag, Cissi och Elin stod för mat och efterrätt.
babyshower pojke-6
It’ a boy!
3
Efter quizet var det dags för mat. Vi dukade upp buffé och alla slog sig ner runt bordet.
babyshower pojke-13
Det var tur att ingen mer osade för jag hade varken fler tallrikar eller stolar/pallar! =)
4
Här är Elin med sin vinst. En hårmask från Lóreal som känns väldigt flärdfull och härlig. Emmy luktar här på den hårinpackning som Paula fick som present av mig. Argan oil, livet bästa!
babyshower pojke-9
När alla var mätta och nöjda var det dags för spelomgång nummer två.
5
Samtidigt som Paula öppnade sina presenter spelade vi Bingo. Om Paula fick en sak som stod på bingolappen kryssade man den rutan. Fem i rad gav bingo!
1
Av mig och Elin fick Paula en korg med grejor bara till henne. Tidning och bok, hårinpackning, leave-in-cream, ögonbrynspomade, läppstift, bodylotion, choklad och en foundation. Allt som är härligt som behövs för att pigga upp en när man är en trött nybliven mamma.
babyshower pojke-14
Tävlingslustan kom verkligen fram hos vissa! =)
babyshower pojke-16
Paula och mamma! <3
babyshower pojke-18
Sofie var såhär glad för hon fick Bingo och vann en ögonbrynspenna! (Märks det att jag fått pressutskick på höstens sminknyheter) =).
babyshower pojke-19
Efter presenter var det dags för kaffe och kaka och Elin hade köpt den mest fantastiska tårta. Oj oj oj, nu är det inte lång tid kvar. Snart blir min lillasyster mamma och det känns underbart. Det ska verkligen bli roligt att se henne i den rollen.

Det var vad jag gjorde igår. Hostade en babyshower för en otroligt efterlängtad pojke! <3

Estrid och Astrid på samma gång

Estrid och Astrid på samma gång-1
“Estrid och Astrid på samma gång”. Det är tydligen en ramsa som Estrid och föriskompisen Astrid sjunger till varandra när de leker. Sjukt gulligt. Idag ska Estrid på kalas hos denna mysiga Astrid och det är pyjamashjältekalas. Vi har dock ingen Ugglisutklädnad så Estrid får vara Elsa istället. Det tror jag blir precis lika bra det med.

Jag köpte glitterlim i regnbågens alla färger och jag hoppas Astrid blir glad (och att hennes föräldrar förlåter mig för framtida glittrande klistrigt pysselkaos). Ibland kommer det över mig, tanken på att ett tu tre så cyklar Estrid och hennes kompisar iväg själva. De hänger hemma hos varandra efter skolan, sover över hos varandra och klarar sig själva. Det känns som att det är precis runt hörnet. En del av mig älskar att tiden går framåt fort. Jag är ivrig och nyfiken på framtiden. Och treårstrotsen är vad den är.

MEN, inget slår en varm, sömnrufsig, treårig nakenfis, som doftar blommor i håret och som bara vill vara med mig hela tiden. Eller det den porlande skrattattacken när vi pruttar varandra på magen med munnen. Och när hon hjälper mig på Ica med sådan noggrannhet att pensionärerna tindrar med ögonen mot oss. Då vill man att tiden ska vara stilla bara lite. Det känns som min kärlek till Estrid fyller hela min kropp och jag kan känna hur det tinglar i fingertoppen när jag stryker den längs med hennes haka och fastnar i gropen som finns där.

Lilla barn! Idag går vi på kalas och gör fler minnen.
Estrid och Astrid på samma gång-2

Min idealdag från morgon till kväll

idealdag1
Vi har drabbats av någon form av treårs-trots-trauma här hemma. Alla tre tappar tålamodet och skriker och gapar på varandra. Sen gråter vi och säger förlåt och drabbas av enorma skuldkänslor. Jag erkänner, just nu är det lite tungt faktiskt. Det är så intensiva och frekventa bråk just nu att min stubin aldrig hinner växa ut (?) innan den hotas av antändning på nytt. Det känns som att jag går runt och är redo att lacka ur hela tiden. Det gör mig ledsen. Det är svårt att skaka av mig den här känslan av misslyckande och dåligt föräldraskap.

Vilken tur att man då kan dagdrömma om perfekta liv och perfekta dagar. Och det ska jag göra nu. Idag ska vi lotsas igenom min idealdag från morgon till kväll. Jag får åtminstone njuta av dagen tiden det tar att skriva inlägget. Först vill jag äta en långsam frukost och nu i hösttider allra helst scones med cream cheese och björnbärsmarmelad. Och en stor kopp te till det.
idealdag2
På denna perfekta dag är det friskt i luften, uppehåll och med höstlig sol. Perfekt för en powerwalk, i ensamhet, med podcast som enda medföljare. Efter prommis och dusch åker jag på loppis.
idealdag3
Helst vill jag göra detta själv också. Det är liksom stressigt att gå runt där med andra, och framförallt om denna andra är Estrid. Här vill jag fynda lyxporslin, feministböcker, krukor och pussel. Efter loppisen vill jag träffa människor igen.
idealdag4
Då vill jag gå på brunch. Antingen med mina girlfriends eller med David och Estrid. Huvudsaken är att det är gott, att man kan sitta länge och telefonens batteri är på topp så att Estrid kan underhållas längre än tiden det tar att säga “jag är mätt”.
idealdag5
Efter brunchen vill jag vara ensam igen. (Märks det att jag känner mig kvävd av familjelivet för tillfället?). Jag vill nämligen gå på dagspa. På min drömlista över behandlingar att göra denna dag finns 1) kroppsscrub, 2) massage, 3) ansiktsbehandling och 4) fotmassage. Jag vill ligga där i ömsom lyssna på plingplongmusiken och ömsom somna till.
idealdag6
Avslappnad, vacker, rosig och väldigt pampered vill jag sjunka ner i en säng på det där spastället och läsa en bok. Kanske sova en liten lur till. Sen är jag redo för socialt liv igen.
idealdag7
Middag! Ute på restaurang såklart. Åh, det är nog min bästa grej det här med att gå på restaurang. Att gå på restaurang med David är alltid ljuvligt, men i denna dröm får han inte vara med. (Ja, vi kan precis ha lekt familj över sparpengar, vem som ska hänga upp tvätten och att det tydligen är fysiskt omöjligt för David att vara hemma kl 17.00 på vardagar när han slutar 18.00. I Malmö. Ja ni hör! So rude!). Han får inte vara med på restaurangen utan istället går jag med härliga tjejvänner. Sådana som man kan prata om ALLT med, skratta och gråta inom samma konversation och bara vara sisters from another mister.
idealdag8
Sen vill jag komma hem. Sminka av mig, ta på mig en nytvättad pyjamas och krypa ner i en nybäddar och väldigt fluffig säng. Och då vill jag sova hela natten. Ingen man som snarkar. Inget barn som sparkar, Inget barn som dunkar en docka i mitt ansikte. Ingen docka som kilar in sig under min rygg och trycker sina spetsiga dockhänder in i min ryggrad som två små dödens händer. Inget alarm som piper kl 06.00. Äsch, vet ni, kanske att jag i denna dröm avslutar dagen i gästrummet så får de andra två störiga familjemedlemmarna klara sig bäst de vill där uppe.

PS: För den känsliga läsaren, eller den som inte läst min blogg så länge, så får jag väl lägga in en brasklapp här. Jag är väldigt förtjust i min man och mitt barn. Bara inte just nu. Just nu är de sjukt jobbiga. Och det är OK att känna så. För jag är inte bara en mamma, tro det eller ej, jag är en människa också. Och om de är trötta på mig? Aldrig i livet? Jag är ljuv som en sommarvind.

Det man inte har i huvudet får man ha i handen

förvirrad-1 förvirrad-2 förvirrad-3 förvirrad-4
Igår hämtade jag och mormor Estrid på föris. “Imorgon får inga barn vara här” deklarerade Estrid då. “Du har så rätt Estrid. Imorgon är det studiedag” sa fröken. Jag tittade på fröknarna med en blick som försökte förmedla typ följande. “Vad fan är det som händer varför har ingen berättat om detta hur kan jag ha missat detta David varför har du inte kollat upp detta jag vill ha en skilsmässa vad gör vi nu låt för guds skull inte fröknarna veta att jag inte visste detta”.

“Visste ni inte om det Frida?”

“Ehhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh, nä, men det löser sig!!!!!” *överdrivet positiv tjej*

Min farmor sa alltid att det man inte hade i huvudet fick man ha i handen. Extremt oklart vad det exakt innebär, men igår hade jag inget i mitt huvud och en telefon i min hand och i den finns nummer till alla i vår familj. Och thank god för familjen! Farmor och farmor kommer ner hit, och då kör dem ändå en bra bit. Allt för att David och jag ska kunna gå till jobbet idag. It takes a village ro raise a child. Iallafall om barnets föräldrar brister i kunskaper om studiedagar.

Vi tar ett kvällsdopp för att hålla liv i sommaren

vi tar ett kvällsdopp -1
Igår efter förishämtning och kvällsmat åkte vi ner till stranden för att ta ett kvällsdopp. Livet är så enkelt ibland. Jag slängde bara på mig en enkel sommarklänning över baddräkten och sen åker man hem i bara sommarklänningen.
vi tar ett kvällsdopp -2
Jag har nya sandaler från Zara (här). Mina drömsandaler är dessa från Hermés och i väntan på dessa tycker jag att Zaras varianter var riktigt bra.
vi tar ett kvällsdopp -3
Estrid var inte badsugen alls utan ville bara sitta inburrad och mysa.
vi tar ett kvällsdopp -4
Det märks att föris dragit igång. Vi har en väldigt trött tös här hemma. Skönt att det är helg snart så hon kan få sova ut.
vi tar ett kvällsdopp -5
Nåja, så trött verkar hon inte vara. =)
vi tar ett kvällsdopp -6
Minns ni så mysigt det var att vara liten och ta på sig pappas stora tröja? <3
vi tar ett kvällsdopp -7
Sen kastade jag mig i havet. Känslan när det svala havet sköljer dagen från kroppen är helt enastående. Denna sommar har verkligen gjort mig avkopplad och gett mig tid att tänka. Det har varit som en microföräldraledighet på så sätt att jag i all denna avkoppling fyllts av lite halvt om halvt existentiella frågor. Mer om det i ett annat inlägg. Men det var skönt att skölja dagen från kroppen. Det var det verkligen. För att inte tala om hur vackert det är vid denna brygga. En vidsträckt strand på ena sidan och så klarblått hav som man ser sträcka sig ut över horisonten. Och där på andra sidan ser man Köpenhamn. Det är onekligen ett paradis jag bor i.