Min första kärlek, gud det är så man knappt minns. Min första pojkvän minns jag, men då var jag 13 år och han kan ju inte varit den första jag var kär i? Om jag ska vara ärlig kan jag inte direkt minnas att jag någonsin varit kär när jag var aliten. Jag tyckte alltid pojkar var så himla dumma och fåniga. Jag hade planscher på Leo Dicaprio, men det var ju bara för att man skulle det och så sa jag ju att jag gillade Backstreet Boys, för alla andra gjorde ju det. Men jag tyckte Leo var töntig och BB-killarna fula. Så vem var den första jag var kär i. Jag minns hur mitt lilla hjärta höll på att explodera var gång jag såg Sully i Dr Quinn. Hur gärna jag ville att han skulle komma och slänga upp mig på sin häst och rida iväg. Om jag ska vara ärlig är jag nog fortfarande lite kär i Sully.
Även vänner kan ju vara kärlekar och min största sådan heter Anna. Hon var som min syster och vi träffades varje dag och jag älskade henne så det gjorde ont i kroppen. Hon var några år äldre och flyttade så småningom från vår lilla hemort och med den fysiska distansen började även distansen mellan oss att växa. En dag sa hon att vi inte skulle ha kontakt mer och jag fick aldrig någon förklaring. Än idag tåras mina ögon när jag tänker på henne. För jag älskade henne. Det gör jag fortfarande. Jag saknar henne så det värker i hjärtat och det känns märkligt att vi lever liv där båda fått partners och barn, men som vi aldrig har fått presentera för varandra. Det är många många år sedan vi pratades vid senast och det är ju som med alla annat, tiden går vidare och det gör även livet.
Jag tänker på henne ibland och undrar hur hon har det. Min första kärlek.
