8 - ett ögonblick - Frida Kummerfeldt

I söndags lös solen över Malmö och jag gick till Malmö live för att få uppleva ett ögonblick som för alltid kommer finnas kvar i hjärtat. Men först, låt oss backa bandet en sisådär 15-20 år. Jag är en liten tös och följer med mina föräldrar till Malmö opera för att se en ny musikal som heter Kristina från Duvemåla. På scenen växer råg upp ur golvet, en kille sjunger om guld som blev till sand och en Kristina dör av barnafödande och det var den största stunden i mitt liv. I tre timmar satt jag med ett litet harhjärta och än idag är det min största kulturella upplevelse. Än idag lyssnar jag på musiken och kan vartenda ord och varenda ton utantill. Nu är det 20 år sedan Kristina från Duvemåla hade premiär och det firades i Malmö med en konsertversion som spelades i dagarna tre. I söndags var det min tur.

Det var första gången jag besökte Malmö live och det nya konserthuset men jag blev inte besviken. En vacker och modern byggnad med en varm och ombonad konsertsal. Ni som varit på en konsert vet hur det låter precis innan allt ska börja. Alla instrumentet testas och det är en röra av instrument och ljud och ändå låter det så vackert. Den här röriga musiken får håret på armarna att resa så för man vet att nu börjar det. Så intogs scenen av artisterna och längst fram Philip Jalmelid och Sanna Nielsen. Dirigenten kom in. Lyfte sin pinne och musiken ljöd. Det var så oerhört stort för mig att än en gång få uppleva den här musiken live och när Sanna sjöng om rädslan för att fly till Amerika över havet tänkte jag på alla mammor som flyr med sina barn just precis nu och då grät jag stora droppande tårar. Och när Kristina var döende var jag tvungen att knäppa händerna över bröstet för annars kanske något skulle explodera. Det var en underbar kväll.