Igår var en sagolikt fin dag. Vindstilla, minusgrader och så snöade det. Sådana där torra flingor som inte smälter utan lägger sig på pälskragen så att man kan se varje flingas unika kristaller. Det var ett tyst och ovanligt lugnt Malmö och Estrid var nerpackad i vagnen med fluffig overall, mössa och åkpåse. Hon sov hela vägen och jag lyssnade på radioprogram. Lagom till att vi kommit fram till min oma och opa vaknade Estrid och sen var det party party hela dagen. Lunch, fika, kaffe, sovstund, lek och så det viktigaste. De levande ljusen i granen skulle andäktigt tändas för att visa upp för Estrid. Nu kan julen officiellt vara slut. 
Det tog ungefär en sekund och sen var Estrid i min omas knä. Hon är så förtjust i min mormor och varje gång hon gick in i ett annat rum kröp Estrid snabbt som vinden efter, och skrattade högt när hon hittade den förrymda mormodern. Leklådan var framplockad och tusenfotingar, pipande grodor och små sälar fick både pussar, kramar och lite tugga. 
Min morfar försökte gång på gång sno åt sig en puss till Estrids stora förtjusning. Det är verkligen hjärtsnörp på dessa bilder. Jag kommer för hela mitt liv vara så tacksam för att jag får dela den här tiden i mitt liv med min mormor och morfar. Att de inte bara är i livet utan även är friska, med och kan vara delaktiga i Estrids liv på alla sätt. Evigt evigt tacksam!
Det var hemskt spännande med gran som glittrade och så alla tända ljus. Min oma och opa har aldrig haft elektriska ljus i sina granar utan det är levande ljus som gäller. Jag hade aldrig vågat plus att jag är rent för bekväm, men det är så otroligt stämningsfullt. 
Estrid tittade länge på ljusen och oma tittade länge på Estrid, och mitt hjärta pickade så högt att jag lovar att det hördes ut. 
Fullpackad med nya pekböcker, matlåda, äpplen, kaffe och gud vet allt, rullade vi hemåt igen. På bussen, hem genom staden och in genom dörren. Till det ni ju vet är min favoritplats.
Lite så här kan det se ut när vi har mysdag hos min mormor och morfar! Fint som snus på alla sätt och vis!
