Jag dricker inte alkohol. Aldrig. Inte ens lite. Lika med noll. Jag slutade dricka när jag var 21 av den enkla anledningen att jag varken gillade hur jag blev när jag drack och andra också för den delen. Allt blev bara så fasligt sorgligt. Så jag slutade. Sen träffade jag David och livet tog en annan vändning. Det har alltid varit enkelt att inte dricka och framförallt då David aldrig haft det behovet. Han kan dricka alkohol, eller låta bli. Det spelar ingen roll. Jag har aldrig automatiskt fått chaufförsrollen efter en fest till exempel. Det enda som varit ett besvär är andras kommentarer. Man kan tro att jag erkänt att jag aldrig bajsat i hela mitt liv. ALDRIG? Inte ens lite? VA!? MEN KÄNSLAN DÅ? KÄNSLAN!? Att dela en flaska vin med David? Det är ju såååååå gott! Ja, andra är ofta de med de starkaste känslorna.
Det var värre när jag var yngre. Då vart det oerhört provocerande visade det sig. Jag var tråkig, jag fick andra att ha det tråkigt. Jag var otacksam som inte tog emot det jag blev bjuden på. Och så var det kanske lite tråkigt att alltid bara dricka cocacola light. Men nu är det alkoholfria utbytet jättestort och hur bra som helst. Goda ölsorter och mousserande vin, torra cider och kolsyrade drycker. Vackra flaskor och vackra etiketter. Och jag får KÄNSLAN. På fredagar häller jag upp något gott i ett festligt glas. Kanske lite torr cider i ett martiniglas. Vi dukar fram lite oliver och sätter på musik eller radio och så lagar jag middag. Och jag får känslan. Den där härliga, lyxiga, nu är det helg känslan. Det behövs inte alkohol för den känslan.
Jag har ingen åsikt om alkohol. Var person gör som den vill. Så länge det är måttligt. Men ingen gillar a sloppy drunk och det är oftast dem som har åsikter om mitt beslut att dricka alkohol. Kanske väcker jag deras dåliga samvete? Kanske de innerst inne vet att de inte har en bra relation till alkohol? Vad vet jag? Det enda jag vet är att jag är mycket nöjd med mitt beslut. Efter snart nio år minns jag knappt hur det är att dricka. Jag är så van vid att fråga efter alkoholfria alternativ, tacka nej till desserter och rätter med rå alkohol i och navigera mig runt bland Systemets fina utbud av drycker lämpliga för mig. Och jag hoppas och tror att vi skapar en god alkoholkultur för Estrid. Vi visar att man kan dricka som pappa eller låta bli som mamma. Det är måttfullt, enkelt att välja bort och inget som är centralt i våra liv. Det passar för oss helt enkelt.
Och ja, jag får KÄNSLAN! =)
Åh vad jag känner igen det där. Visst jag kan dricka något ibland ( givetvis inte nu ) men ärligt så tycker jag inte det är så gott heller med alkohol. När jag var i åldern då man var ute på krogen mycket på helgerna så drack jag ytterst sällan, till en början var det samma som för dig det där tjatet om varför man inte dricker precis som om man vore as konstig för att man inte drack, suck avskydde det tjatet. Men efter ett tag så brydde sig inte vännerna om att jag inte drack något och det var inget konstigt med det, tror att en del tyckte det var skönt att veta att en av oss alltid var nykter och hade koll så det inte hände något. Men visst är det trist att det ska tjatas på en för att man väljer annorlunda än andra.
Ha en fin dag
Kram Linda
jag tycker det är kanon att du hittat en nivå som passar just dig. Synd bara att andra ska ha så mycket åsikter. mitt motto är ju alltid ”skit du i mig så skiter jag i dig” =) kram på dig och trevlig helg min vän!
Himla bra skrivet o jag som heller aldrig dricker känner igen mig. Tänker bara att det är surt att folk ska bry sig så mycket om vad jag gör och inte gör. Jag bryr mig ju inte ifall de dricker eller inte. Mind your own business liksom…
exakt. mind your own business. eller som jag brukar säga ”skit du i mig så skiter jag i dig”