En vän, tre nya, en pizza och två desserter – Bastard gav mig head to toe treatment

Igår hoppade jag på cykeln och trampade den korta vägen in till stan, till restaurang Bastard. Jag skulle äta med min vän Tina och ha en sedan länge försenad catch up.

I väntan på Tina satte jag mig på uteserveringen där det var varmt, stökigt, grönt och livligt.

Uteserveringen är så himla mysig och fin med rustika bord och udda stolar.


I väntan på Tine beställde jag in en earl grey-drink! <3 Oj oj oj vad god. Sen kände jag mig väldigt fransk som satt på en uteservering, sippade och drink vars sugrör färgades av mitt röda läppstift och djupt försjunken i feministisk litteratur.

Tina kom och hungriga som vargar kastade vi oss över menyn och fastnade direkt för de vedugnseldade pizzorna. Den var på alla sätt perfekt!

Leslie, Corina och Erik var också ute och luftade sig och slog sig ner hos oss. Tre nya bekantskaper som gjorde min kväll perfekt. Vi åt, drack och skrattade. Med tanke på att jag satt med fyra pr- och entreprenörsgenier pumpade jag dem på tips och när jag cyklade hem var jag sprickfärdig av inspiration.

Dog när Tina och Corina visade sina outfits. Vi såg ut som valfri cateringpersonal.

Den här dockan är typ världens bästa grej. Det är Leslie som gör dem och när du trycker på foten säger dockan ”jag gillar mig själv”. En självförtroendedocka för barn! <3 Måste fixa en till Estrid!
Sen åt vi dessert! Tina åt den här magnifika jordgubbssemifreddon

Jag åt mitt livs topp tre bästa dessert. Chokladsorbet med pistagecrunch och olivolja. Ahhh, gå dit och ät den! It’s an order!

Regnet vräkte ner men vi satt skyddade under stora markiser. Himlen blev blå och inne i restaurangen lyste levande ljus och spred ett gyllene sken. På uteserveringen spelades musik och vi kände att det var som semester.

Vi pratade företagande, semesterplaner, Brexit och Trump.

Här är Erik!
och call me latina – Leslie och Tina.

Efter några timmar beställdes det in en Bastardplanka och ute var himlen mörk och ljusen brann mjukt på borden.

Vi tog in den här desserten och delade på och restaurangen stängde allt för tidigt. Efter puss och kram och hej då och vi bara måste ses snart igen cyklade jag hem i Malmönatten. När jag och David låg i sängen och viskade vaknade Estrid så David lyfte över henne till oss. Sen somnade jag med Estrid tryck mot min mage och min näsa i hennes hår. Lite frusen från cykelfärden var det som att ha en alldeles egen liten kamin mot magen. Och jag kände att nu har jag allt. Man kan inte ha mer. Vissa dagar drömmer jag om annat om mer, men igår natt kände jag att ingen människa kan be om mer. Vänner, kärlek, ett älskat barn och man, en varm säng med fluffiga täcken och med näsan i ett virrvarr av lockigt bebishår. Det är nog detta som kallas för livet.