Äntligen har mina fina loppiskrukor fått snygga fat. På designonline hittade jag de här mässingsfaten och jag blev hur nöjd som helst! Även den ointresserade måste väl nu hålla med om att det blev mycket snyggt med balettbladen i den här krukkombon?
Nog om krukor hit och dit. Jag känner att jag måste skriva lite om Turkiet. Och om Nice. Och egentligen om allt kaos som råder i världen. Vi i Sverige har varit skonade från krig under en oerhört lång tid. Det är självklart underbart men det gör oss också ibland smärtsamt naiva och även ibland lite väl oförstående mot vår omvärld. Vi är så vana vid att röra oss fritt, sitta i parker och på stränder, säga vad vi vill och klä oss hur vi vill. Men vi kan inte leva i ett vaccum. Vi måste våga orka ta in det hemska som sker runt omkring oss. Jag säger inte att alla måste vara partipolitisk anslutna men det borde ligga i var människas intresse att tycka saker, att ha en åsikt och dagligen öva sin inre kompass på vad som är rätt och fel. Det är en ynnest att få leva i ett land som haft fred under så lång tid. Vi har rätt att njuta av vårt fantastiska land. Men vi har inte rätt att förutsätta att andra ska vara som oss eller ha det som vi har. Vi som kan sitta tryggt i båten har en förbannad plikt och skyldighet att kämpa för de som lider, som flyr, vars mänskliga rättigheter kränks. Det är vår skyldighet att kämpa för alla de som sitter otrygga i båten, kanske i en överfull gummibåt på väg mot Turkiet.
I världen råder så mycket frustration, utanförskap, fattigdom och brist på demokrati. När siffror som 10 döda barn i Nice eller 90 döda i Turkiet så är det inte bara siffror. Tusentals drunknade båtflyktingar är inte bara siffror. Det är människor, som behöver hjälp, stöd och uppmuntran i sin kamp för mänskliga rättigheter. Det är min och din plikt att säga ”jag backar dig” eller ”jag accepterar inte det här”. Ingen kan tycka något om allt, men vi kan alla hitta ett par hjärtefrågor som vi engagerar oss i. För lilla du och lilla jag gör skillnad. Varje människa som i det dagliga samtalet runt arbetsplatsens fikabord vågar stå upp och säga ifrån vid orättvisor gör rätt.
Vi varken kan, får eller bör leva i ett vakuum. Ta inte demokratin för given för lika snabbt som den kom, lika snabbt kan den försvinna. Lek med tanken att det var du som behövde ta din partner och ditt älskade barn ut över havet, en kall och blöt natt, utan flytväst och på en båt belastad med bra mycket fler människor än den klarar av.
