För en vecka sedan var jag i Stockholm. En allt för tidig lördagmorgon gick flyget mot vår huvudstad. Väskan var packad inför två dagar på Liberalernas ledarskapsakademi för kvinnor. Jag och 17 andra kvinnor var uttagna att träffas under ett års tid och formas till riktigt bra ledare. Det var inte utan att jag hade fjärilar i magen, och andan i halsen. Två minuter innan utsatt tid satte jag äntligen min fot inne på hotellets konferenslokal.
Stockholm var soligt men hösten skvallrade om att hon lurade runt hörnet. Inne i konferensrummet satt vi. Förväntansfulla, pirriga och jag var lite nervös. Jag fotade inte så mycket under helgen, det fanns helt enkelt ingen tid. Men några bilder blev det iallafall.
Stockholm, så bitterljuv den staden är för mig. Det är en av de vackraste platser jag vet men det är också en av de platser jag mått som sämst på. Det var känslosamt att tänka över var jag var och vart jag kommit. Jag var inte längre ensam och osäker. Istället kom jag som en kvinna som blivit mamma, jurist och nu politiker.
Ledarskapsakademin syftade denna första träff på att kartlägga våra egna utmaningar. För egen del handlade mycket om att lära mig säga nej, välja bort och att vara rak i min kommunikation på ett sätt som skapar förutsättningar istället för meningsskillnader.
Maria Arnholm var där. Fina Maria, som jag ser upp till så mycket. Hon är verkligen en mycket speciell och fantastisk politiker. Under lårtimmarna pratade vi ledarskap och kommunikation, i pauserna pratade vi politik och om våra respektive politiska liv. På kvällen gick vi i samlad trupp för att äta middag.
Vi åt på Scandic continentals restaurang och det var verkligen toppen. Ett bra tips för er som vill äta gott och nära centralstationen!
Efter middagen åkte jag hem till Agnes och Andy för att sova över. Jag kände mig som tusen år när jag stegade in på pressbyrån och artigt bad om att få köpa en remsa tack. ”Du tjejen, vi har inte sålt sådana på två år”… *ridå*
Dagen efter fortsatte dagens ledarskapsakademi och vid 15.00 vinkade vi hej då. Det var kram och tack för denna gång och vi ses snart igen. Sen tog jag flyget hem där en alldeles ljuvlig liten familj stod och väntade på Kastrup. Nu har vi alla kvinnor några veckor hemma att jobba vidare med våra övningar innan vi ses i oktober igen.
Samlat ihop tankarna
Du kanske också gillar...
En blomma som ger hopp om våren.
Mitt lilla miniväxthus är ihopbyggt, alla fröer är beställda och snart trillar mina knölar ner i brevlådan. Jag längtar med andra väldigt mycket efter att min odlingssäsong ska börja. Jag ska faktiskt snart börja lite så smått med några tåliga fröer som klarar av att förodlas redan nu i växthuset. Men innan mina egna blommor … Continued
Fridas årssammanfattning jan-mars 2016
Man är ingen regelrätt bloggerska utan en klassisk åssammanfattning och därför kommer nu min här. Vi börjar med januari till mars. JANUARI I Januari besökte vi Lousiana vilket är lite av vårt mellandagstradition. Det var en kall vinterdag och magiska utställningar. Sen besökte jag jämställdhetsdagarna och åt flärdfull lunch uppe i skybaren på Malmö live. … Continued
Veckonytt #19
Hej mina fina vänner! Det är måndag och som vanligt gick helgen allt för snabbt. Men det har varit en mycket fin helg. Jag vill att vi börjar måndagen på bästa möjliga vis och därför har jag ett riktigt härligt veckonytt att bjuda på idag. För ett år sedan la min absoluta favoritblogg ner och … Continued
Vardag med guldkant
Idag ”vobbar” jag, alltså jag är hemma med sjukt barn och kombinerar det med att jobba hemifrån. Det var en besvärlig natt för Estrid med feber och framförallt väldigt mycket hosta. Stackars lilla pyret. Själv sitter jag här med ruffsig ananastofs på huvudet och sörplar kaffe i rask takt. (Kan man inte få koffein intravenöst!?). … Continued
Ljuvliga presenttips till en femårig fashionista
Jag vet! Det tillhör inte vanligheterna att jag bloggar om barnkläder. Det är inte min inriktning. MEN när man hittar kläder till sin dotter som man galet gärna velat ha i sin egen storlek bara måste man visa upp det! Estrid fyller 5 år idag och varje födelsedag vi firar blir jag så rörd. Tänk … Continued
Lämnar man för alltid?
Tre månader efter studenten flyttade från Skanör till Malmö. Jag lovade mig dyrt och heligt att aldrig återvända till denna förpestade plats som jag avskydde så. Minnena av mobbing, brist på vänner och en längtan efter storstaden gjorde att jag kände mig fullkomligen berövad på allt i Skanör. Och nu, nu ska jag tillbaka dit. … Continued