För en vecka sedan var jag i Stockholm. En allt för tidig lördagmorgon gick flyget mot vår huvudstad. Väskan var packad inför två dagar på Liberalernas ledarskapsakademi för kvinnor. Jag och 17 andra kvinnor var uttagna att träffas under ett års tid och formas till riktigt bra ledare. Det var inte utan att jag hade fjärilar i magen, och andan i halsen. Två minuter innan utsatt tid satte jag äntligen min fot inne på hotellets konferenslokal.
Stockholm var soligt men hösten skvallrade om att hon lurade runt hörnet. Inne i konferensrummet satt vi. Förväntansfulla, pirriga och jag var lite nervös. Jag fotade inte så mycket under helgen, det fanns helt enkelt ingen tid. Men några bilder blev det iallafall.
Stockholm, så bitterljuv den staden är för mig. Det är en av de vackraste platser jag vet men det är också en av de platser jag mått som sämst på. Det var känslosamt att tänka över var jag var och vart jag kommit. Jag var inte längre ensam och osäker. Istället kom jag som en kvinna som blivit mamma, jurist och nu politiker.
Ledarskapsakademin syftade denna första träff på att kartlägga våra egna utmaningar. För egen del handlade mycket om att lära mig säga nej, välja bort och att vara rak i min kommunikation på ett sätt som skapar förutsättningar istället för meningsskillnader.
Maria Arnholm var där. Fina Maria, som jag ser upp till så mycket. Hon är verkligen en mycket speciell och fantastisk politiker. Under lårtimmarna pratade vi ledarskap och kommunikation, i pauserna pratade vi politik och om våra respektive politiska liv. På kvällen gick vi i samlad trupp för att äta middag.
Vi åt på Scandic continentals restaurang och det var verkligen toppen. Ett bra tips för er som vill äta gott och nära centralstationen!
Efter middagen åkte jag hem till Agnes och Andy för att sova över. Jag kände mig som tusen år när jag stegade in på pressbyrån och artigt bad om att få köpa en remsa tack. ”Du tjejen, vi har inte sålt sådana på två år”… *ridå*
Dagen efter fortsatte dagens ledarskapsakademi och vid 15.00 vinkade vi hej då. Det var kram och tack för denna gång och vi ses snart igen. Sen tog jag flyget hem där en alldeles ljuvlig liten familj stod och väntade på Kastrup. Nu har vi alla kvinnor några veckor hemma att jobba vidare med våra övningar innan vi ses i oktober igen.
Samlat ihop tankarna
Du kanske också gillar...
Fridas årssammanfattning april – juni 2016
Del 2 i min årssammanfattning och turen har kommit till april, maj och juni. APRIL I april hade vi mycket tid med familj och släkt och träffades ofta. Alldeles extra speciellt blev det när vi firade Estrids 1-årsdag. Vilken milstolpe! Jag gick på bloggevent på Savoy och fick håret fixat innan. David och jag gick … Continued
24 – det här får mig att börja gråta
Om jag säger såhär, vad får inte mig att gråta? Jag är en mycket känslig och lättrörd person. Fantastiska auditions på So you think you can dance eller american idol, tv-reklam om barncancerfonden, Estrids framsteg och romantiska gester från David. Sorgliga nyheter på tv:n, sexism, rasism och kvinnohat. Musik, teater och konst kan verkligen gripa … Continued
Mobilbilder från veckan
Jag tänkte visa lite bilder som jag tagit med mobilen från förra veckan. Först ut är denna magiska solnedgång som visade upp sig utanför badrumsfönstret. Vilken himmel. Och det är magiskt att veta att där borta, där solen går ned, där ligger det glittrande havet. När Estrid klarat sin fotografering med bravur firade vi henne … Continued
Med lite fjärilar i magen
Fredag! Så himla härligt och kanske extra härligt för jag har så mycket att se fram emot idag. Vid lunch ska jag till frisören som ska fixa mitt hår inför ikväll. Då är vi ett gäng bloggtjejer, uppklädda till tänderna, som ska ut och hålla fredags-AW på Savoy här i Malmö. Jag ser så mycket … Continued
Må bra-listan, kanske den bästa av listor
Hos Johanna, som driver en sällsam blogg, hade för ett tag sedan en må bra-lista på sin blogg. Jag blev superinspirerad att göra en egen sådan lista! Jag tänker att det är ett fint och bra sätt att stanna upp i sin vardag och faktiskt lista sådant som får en att må riktigt bra. Serie … Continued
I allt systerskap finns en riktigt broder
I ettan på gymnasiet började jag i samma klass som Victor. En liten tanig popkille med svart snedlugg och converse. Och vi blev SÅ bra vänner. Efter 1:an flyttade jag till Australien och vi mailade varandra och efter mitt år borta gick vi återigen på samma skola, dock inte samma klass. Vi tog studenten och … Continued