För en vecka sedan var jag i Stockholm. En allt för tidig lördagmorgon gick flyget mot vår huvudstad. Väskan var packad inför två dagar på Liberalernas ledarskapsakademi för kvinnor. Jag och 17 andra kvinnor var uttagna att träffas under ett års tid och formas till riktigt bra ledare. Det var inte utan att jag hade fjärilar i magen, och andan i halsen. Två minuter innan utsatt tid satte jag äntligen min fot inne på hotellets konferenslokal.
Stockholm var soligt men hösten skvallrade om att hon lurade runt hörnet. Inne i konferensrummet satt vi. Förväntansfulla, pirriga och jag var lite nervös. Jag fotade inte så mycket under helgen, det fanns helt enkelt ingen tid. Men några bilder blev det iallafall.
Stockholm, så bitterljuv den staden är för mig. Det är en av de vackraste platser jag vet men det är också en av de platser jag mått som sämst på. Det var känslosamt att tänka över var jag var och vart jag kommit. Jag var inte längre ensam och osäker. Istället kom jag som en kvinna som blivit mamma, jurist och nu politiker.
Ledarskapsakademin syftade denna första träff på att kartlägga våra egna utmaningar. För egen del handlade mycket om att lära mig säga nej, välja bort och att vara rak i min kommunikation på ett sätt som skapar förutsättningar istället för meningsskillnader.
Maria Arnholm var där. Fina Maria, som jag ser upp till så mycket. Hon är verkligen en mycket speciell och fantastisk politiker. Under lårtimmarna pratade vi ledarskap och kommunikation, i pauserna pratade vi politik och om våra respektive politiska liv. På kvällen gick vi i samlad trupp för att äta middag.
Vi åt på Scandic continentals restaurang och det var verkligen toppen. Ett bra tips för er som vill äta gott och nära centralstationen!
Efter middagen åkte jag hem till Agnes och Andy för att sova över. Jag kände mig som tusen år när jag stegade in på pressbyrån och artigt bad om att få köpa en remsa tack. ”Du tjejen, vi har inte sålt sådana på två år”… *ridå*
Dagen efter fortsatte dagens ledarskapsakademi och vid 15.00 vinkade vi hej då. Det var kram och tack för denna gång och vi ses snart igen. Sen tog jag flyget hem där en alldeles ljuvlig liten familj stod och väntade på Kastrup. Nu har vi alla kvinnor några veckor hemma att jobba vidare med våra övningar innan vi ses i oktober igen.
Samlat ihop tankarna
Du kanske också gillar...
18 saker du bör kunna göra helt själv
18 SAKER DU BÖR KUNNA GÖRA HELT SJÄLV Det finns en hel del varje kvinna bör kunna göra själv, eller ha upplevt själv. Jag har inte tagit mig igenom alla dessa 18 punkter, men jag hoppas att jag kommer göra det. Det finns något kittlande i att tveklöst lita på sin egen förmåga och vara … Continued
En eftermiddag med ett medium
Ja herregud, vad ska man säga? Igår samlades 8 tjejer, med ost och kex för 18 och inväntade ett medium. En madame som hon kallar sig. Ni vet ju min inställning sen innan. Mycket skeptisk inför att det faktum att många är riktiga bluffare, men med en viss tro på att det säkert finns någon … Continued
Idag ska lilla Harry Sven döpas
Idag ska Harry döpas och jag ska sjunga i kyrkan. David spelar piano med mig. Jag ska bli fadder. Det har jag aldrig varit innan och det känns väldigt speciellt att få vara det åt Harry. Han kommer med solen ska ni veta. Idag strålar det varmt över hela vår lilla strandort och överallt ser … Continued
Gott nytt år!
Älskade fina vänner! Årets sista dag och jag blir som varje år lika blödig. Varje nyårsafton sköljer känslorna över mig. Vilket år det varit. Alla minnen, alla uppgångar och fall, motgångar och framgångar, slitsamma dagar och njutningsfulla dagar. Jag älskar den här tiden när man får sammanfatta det som varit, omgruppera och planera framåt. Jag … Continued
Att verkligen ha fått leva efter livets alla kontraster
Såhär såg jag ut igår, klädd för begravning. Det var en fantastisk begravning. Sorgsam men inte tung, istället var den vacker och fylld av allt det Ally älskade. Blommor, familj och sång. Det var också rörande att på Allys begravning se den nya generationer med de två små kusinerna Loella och Estrid. En påminnelse om … Continued
Jag vill rikta ett stort tack
Det är inte klokt vad fina ni alla är! Ända sedan jag berättade om min förlossning och förlossningsdepression har ni inte varit annat än det bästa av vänner till mig. I bloggen, på facebook och på mail har ni skrivit de finaste saker, peppar och supportat. Jag känner mig lyckligt lottad som har er alla, … Continued