Klockan är halv nio och det är först nu jag haft möjlighet att titta in i bloggen. Julafton och juldagen har passerat i en rasande fart. Det blev en fin julafton, såklart med lite stress och jäkt som det ju alltid blir när man ska rådda något med en två-åring i närheten. Men gästerna kom i tid, vi såg Kalle och maten dukades fram i tid. I rask takt följde middag, tomtebesök, dessert och julklappsspelet. Sen nattade jag Estrid (och drömde mig bort på Boozt rea) och sen körde jag mina morföräldrar hem.
När jag körde genom den regniga och mörka Malmönatten infann sig många känslor. Estrids första möte med tomten. Vilket minne! Ni må tro hon var modig. Först var hon lite skeptisk men sedan gick hon fram till tomten och tog emot sina klappar. Lilla skrutten, så himla himla kavat. Svärisarna och mina föräldrar stannade kvar lite längre och vi plockade fram marsipan, choklad och andra godsaker och satt och snicksnackade. När de gick hem var jag så trött och det var otroligt skönt att få sminka av sig, hoppa i mjukiskläderna och bara dråsa ner i sängen.
Jag fotade inget under julafton. Dels var jag så upptagen hela tiden men en annan del av mig ville bara vara där. Inte komma ihåg att fota maten, outfit eller bordsdekoration. Jag ville bara vara. Det var likadant idag. Idag firade vi juldagen hos mina föräldrar tillsammans med min syrra och svåger. Jag hade kameran med, men det blev inget fotat idag heller. Det var skönt att bara vara. Och en annan del är att jag nog helt enkelt var för trött. Dagarna är otroligt intensiva och nätterna inte så smärtfria. Estrid vaknar varje natt och på sistone har jag sen legat klarvaken i flera timmar. Idag på dagen sov jag säkert tre timmar. Som en död.
Men jag vet att jag inte är själv. Ni är ju så många andra där ute som kämpar med vaknätter, trots, ett evigt tjat och små utbrott i affären. Som kämpar på för att få livets alla tårtbitar att vara någorlunda jämna. Och när jag nu ligger här så tänker jag ändå att vi har lyckats. Vi jobbar och hämtar och lämnar på föris, vi trixar med tiden för att gå egentid, vi-tid och familjetid. Vi balanserar jämnt med att uppfostra och uppmuntra, utmana och begränsa, säga ja och säga nej. Och att alltid göra så gott vi kan i stunden. Så med en känsla av att good enough verkligen är good enough ska jag nu ta min man, krypa ner i sängen och börja kolla på Vikings. Vi har en oöppnad Aladdin och en flaska julmust i kylen. Jag har oceaner av reor att titta igenom och massa sömn att ta ikapp.
Så bra vi gör det mina vänner! Man är trött och mör, lite sliten och drömmer om långa ostörda sovmorgnar. Men trots det kämpar vi på. Vi fortsätter att gå upp tidigt på morgnarna, torkar upp nerkastad yoghurt för sjuttioelfte gången och fortsätter säga jag älskar dig varje kväll, oavsett hur bråkig dagen varit. Det är lite av ett julmirakel!
