Förra helgen var Davids syster nere i Skåne tillsammans med sin dotter, Loella. Eller ”Ella” som Estrid kallar sin kusin för. Loeila är fem år och har alltid varit väldigt förtjust och intresserad av Estrid, men Estrid har inte varit tillräckligt stor för att leka. Men förra helgen blev det så tydligt för mig hur stor min dotter blivit. De två lekte så otroligt fint med varandra och Estrid ville såklart göra allt som Loella gjorde. Hela jag smälte ner till en liten gråtig pöl så fint det var att se dem. Det fnissades och skrattades och Estrid lekte på ett sätt jag aldrig sett innan. De gjorde båtar av soffkuddarna och körde dem fram och tillbaka tills de var alldeles svettiga. De ville bli nedbäddade i soffan och Estrid som ”läser” en bok på prick 4,5 sekunder låg länge länge bredvid Loella. Och när Loella bytte sida gjorde Estrid det med på sin bok. Sen bytte de systerligt bok när de läst klart.
Ahhhh jag orkar inte! Min lilla bebis är så stor! Det är FANTASTISKT att få se och uppleva detta. Se en liten människa växa, utvecklas och visa upp sin fina fina personlighet. Det är inte klokt vad stolt jag är över hennes personlighet! Och jag förstår att den här upplevelsen inte är unik för mig utan att alla föräldrar känner såhär, men ni får tänka på att jag bara varit mamma i mindre än två år så mycket är fortfarande nytt för mig.
Det var nästan som att jag kunde se in i framtiden, hur det kommer bli med fler barn i huset. Skratt, stim och stoj, för att inte tala om lyxen när de så småningom (förhoppningsvis) leker med varandra utan att vi föräldrar måste vara involverade i leken. De här bilderna är från en stund som blev ett extra fint minne jag sparar på en speciell plats i hjärtat.
