Detta har min mamma och pappa lärt mig

Min mamma och pappa har lärt mig väldigt mycket saker. En del saker jag alltid tyckt var bra och en del saker som jag först som vuxen fått vett nog att uppskatta.

Min pappa har gett min min röst. Han har tagit sig tid för mig för att slipa mina argument, oavsett om det gällde att hålla en presentation, förbereda mig inför en anställningsintervju eller stå upp mot en gammal rektor som var alldeles förfärlig. Min pappa har även gett mig en insikt om att skolan är det viktigaste. Oavsett vad jag ville göra var standardfrågan om läxorna var gjorda. Som vuxen kan jag även uppskatta att mina föräldrar aldrig krävde ett visst betyg. Om jag gjort mitt bästa så räckte det. Dessvärre ansåg jag själv att jag aldrig gjort mitt bästa, men jag älskar mina föräldrar så för att de gav mig pliktkänsla och studievana men utan krav på betyg eller val av karriär.

Min mamma har gett mig min kärlek för litteratur och kultur. Utan min mamma hade min familj inte gjort mer än hyrt VVS och rest till Köpenhamn. Men mamma har tagit med oss på opera och teater, till regnskog och öppet hav, vi har mött munkar, föräldralösa barn, krigsskadade och fattigdom. Om min pappa gav mig min röst gav min mamma mig mina ögon. Min mamma har gett mig en känsla av att kunskap och intelligens är något att vara stolt över och inget att skämmas över.

Båda mina föräldrar har lärt mig att det ska premieras när man är ambitiös. Man ska jobba och studera, man ska vara väluppfostrad och man ska bete sig som folk. Mina föräldrar har lärt mig vikten av att alltid läsa läxor med sina barn, alltid hämta och lämna sina barn vid aktiviteter och discon och vikten av att veta vilka ens barn umgås med.

I min familj är vi känslomänniskor, på gott och på ont. Men samtalsklimatet i min familj har gjort mig helt ocensurerat och jag säger alltid vad som är på mitt hjärta. Det har gjort det enklare för mig att vara nära mina känslor än om jag levde i min familj där man kvävde känslor.

Jag har också lärt mina föräldrar något. Jag har lärt dem att drömma. När jag var ung och hade högt flygande planer och drömmar kunde min pappa bli provocerad på sin världsfrånvända tonåring. En dag blev jag så arg på min pappa och sa åt honom att man måste faktiskt få lov att drömma! I efterhand har min pappa berättat att detta var som ett slag i magen för honom. Insikten om att man får drömma kom över honom. Och idag ser jag hur mina föräldrar uppfyller dröm efter dröm. De drömmer om resmål och tar sig dit, de drömmer om boenden och hittar dem, de drömmer om framtiden och planerar efter den.

Vi har även lärt varandra vad man kanske inte borde ha gjort. Och det är det unika med en familj. Att man lär av varandra. Men det är ingen överdrift att mina föräldrar gett mig de bästa av värderingar och jag vet ingen som har haft och fortfarande har så otroligt engagerade föräldrar som jag. Jag kommer alltid göra exakt för Estrid det mina föräldrar gör för mig.

En pappa som gav mig min röst och en mamma som gav mig mina ögon och jag hade aldrig kunnat önska mig ett bättre arv.