När jag sitter här i köket, i vårt egna hus, här i Skanör måste jag nästan nypa mig i armen. Det finns så många underbara minnen i mig från min barndom här nere. Stränderna, traditionerna, sommaren, närheten till kompisarna, den bra skolan, bara för att nämna några.
Under många år tänkte jag inte på den här platsen med positiva tankar. Jag valde att lämna det fortaste jag kunde. Härom dagen fick jag tre fotoalbum av min mamma. Tre stora tjocka böcker fyllda med mina barndomsminnen och jag såg helt andra saker än vad jag tidigare såg.
Jag ser nu saker som jag fick av mina föräldrar som jag vill ge till Estrid. Närvarande föräldrar som var superengagerad i varje fritidsaktivitet jag och Paula hade. Som kom på varenda köruppträdande, dansföreställning, teatershow, idrottsmatch och scoutläger. Jag ser sommarlov så långa så att de kändes som en hel livstid. Jag ser friheten i att alltid kunna cykla till allt och alla. Jag ser, möjligen med viss rosadimmig syn, somrar med varma dagar, knallblå himlar och trygghet.
Jag älskar att vara i och ha en familj. Jag är aldrig ensam. Jag får så mycket trygghet, glädje och kärlek av min familj. En dålig dag på jobbet raderas omedelbart sekunden jag ser Estrid. Jag ser så otroligt mycket fram emot vår första riktiga sommar här i huset. Det känns verkligen som om livets cirkel har nått fullt varv nu och det känns riktigt fint.
Håller med, familjekänsla är det bästa. Att titta i gamla fotoalbum är så härligt, man kommer ihåg dofter och platser.
<3 <3 <3