I torsdags var vi på utvecklingssamtal på Estrids förskola. Jag tycker det är svårt att gå på utvecklingssamtal därför att jag minns mina egna så förknippade med ångest. Mina föräldrar var alltid noga med att vi skulle prioritera skolan men de satte inga krav på ett visst betyg. Att göra sitt bästa var deras devis. En mycket bra inställning. Problemet var hos mig. Jag satte enorma krav på mig själv och ”att göra mitt bästa” var som att mäta rymden. Jag kunde aldrig landa i att något var mitt bästa. Jag tyckte alltid att jag kunde göra mer. Därför kunde jag inte ta de positiva omdömena på utvecklingssamtalen som just positiva, jag fick för mig att det var inbäddad kritik. Om de sa ”frida är duktig på språket” så tänkte jag ”aha, det är kritik. Det betyder att jag är duktig men att jag därmed kan bli duktigare”. En förfärlig inställning till livet, skolan och det egna jaget.
Denna förfärliga inställning vill jag under inga omständigheter överföra till Estrid. Därför lyssnade jag på utvecklingssamtalet men efteråt fick David översätta vad de egentligen sagt. Det är som om min hjärna är felkopplad och jag läser in en massa saker som David inte alls gjorde. Efter hans översättning kändes det mycket bättre. Då kunde jag höra vad fröken verkligen sagt och inte vad min felkopplade hjärna trodde hon sa. Och vilken fin tjej vi har. Det visste jag i och för sig redan men jag blir så stolt över det positiva inslag hon utgör i förskolan. Det är viktigt för mig och David att vara engagerade i Estrids skolgång och David sitter i föräldrarådet.
Jag är så tacksam för vår förskola. Den är verkligen underbar. Jag oroade ju mig för hur det skulle bli när Estrid slutade för förskolan i Malmö. Vi var så otroligt nöjda med den och undrade om man kunde ha sådan tur två gånger. Och ja, det kunde vi tydligen. Estrids förskola i Falsterbo har allt. Underbara ungar, kärleksfulla och engagerade fröknar, fina ytor, kreativt arbete, mycket utetid, egen kock med bra tänk kring matens ursprung och utformning och Estrid älskar sin förskola. Det bästa betyget en förskola kan få är att det är enkelt att lämna och jobbigt och att hämta. Där är det synd om mig som är den som hämtar. Då krävs det lika delar entusiasm, mutor, hot och övertalning för att komma hem i tid.
Vår lilla tös. Helt objektivt den mest underbara och perfekta ungen i världen! 😉
