Davids sommarkalas och en titt på vår söndag

Vi hade en riktigt fin och mysig söndag! En familjesöndag med sol, dubbelkalas och riktigt trädgårdsliv. Estrid var denna dag bjuden på livets första barnkalas hos en vän från föris. Alltså <3! Jag packade in paketet det finaste jag kunde och hon bar den med stor stolthet ut i bilen.

Men innan det var dags för kalas hade vi morgonmys med kaffe och pussel! Vi är uppe i 54:a bitars nu! Och Estrid rockar hårband like no other!

Jag dukade långbord med min gammelmarmors gamla porslin, kaffetermosar, karaffer med isvatten och kakorna. Vi var nu redo för kalas och ta emot gästerna. Jag inveg (invigde?) min nya hatt jag fyndade på Ullared och en ljusblå/vit randig offshoulder klänning från H&M från förra året.

Det var en varm dag i söndags och vi samsades om att sitta i solen och i skuggan. Jag vill på sikt ha en stor persienn över matplatsen men just nu nöjer jag mig med att köpa en extra parasoll. Jag var hönsmamma mot mina morföräldrar och frågade om de verkligen inte var för varma. Gamla människor får värmeslag sa jag medan jag rumsterade om parasollen var femte minut. De bara skrattade och himlade med ögonen åt mig. Jag svettas då ALDRIG sa min mormor. David fick en slangrulle (?) till trädgården och äntligen kunde vi testa våra grejor från Gardena.

Estrid invigde handblomsprutan och vattnade jordgubbarna, rabatterna och…

hunden Asta. Hon njöt av att svalkas och Estrid skrattade så det porlade genom hela trädgården.

Jag har lärt mina kvinnor väl. SKYDDA ALLTID ANSIKTET FRÅN SOLEN! Så vi var hattliga hela bunten. Min syster är ju så söt så man dör! Och hur snygg är inte min mamma i panamahatt? Stencool!

Estrid vattnade och vattnade tills alla gästerna gick hem. Då beställde vi en pizza och åt middag innan det var dags för nattning.

När Estrid sov gick jag ut i trädgården och invigde vattenspridaren. Åh, det frasande ljudet när vattnet strilar genom buskar och träd. Alla barndomsminnen! Och doften det för med sig när den varma trädgården svalkas av. Jag stod en lång stund med slutna ögon och bara lyssnade.

På framsidan hittade jag David.

Av mina föräldrar fick han (vi) ett magnoliaträd som vi drömt om att ha i vår trädgård sen alltid. Vi spankulerade omkring på tomten och mätte och kisade med ögon och hummade och brummade och gud vet allt. Men tillslut hade vi enats om den perfekta platsen. På framsidan, till vänster om finingången. Vi pratade om hur romantiskt det kommer vara att se detta träd om 20 år och minnas hur litet det en gång var. Hur unga vi var. Och hur fint det var nu i början av vårt äktenskap och gemensamma villaliv.

En ovanlig magnolia minsann. med lila blommor och inte alls sådär ljusrosa som man brukar se. Det tycker jag är spännande.

När David grävde hål för magnolian gick jag tillbaka mot baksidan. Genom porten till trädgården lös kvällssolen igenom som rena rama porten till himmelriket.

Detta mötte mig när jag öppnade porten. Det är nu man var beredd på en gosskör som kommer ner från himlen och sjunger något tralligt.

Jag smet in i tvättstugan och satte på en mysig podd och manglade lite tvätt. Lavendelspray och mangel gör handdukarna sådär superdupermjuka och hotellyxiga.

Lagom till att jag skulle gå och lägga mig var vattenspridaren tyst igen, magnolian på plats och från Estrids rum hördes små snarkningar. På alla sätt och vis en himla fin söndag.