Jag har sett Uppdrag gransknings avsnitt om metoo. Det var verkligen ett besvärande avsnitt att titta på. Jag förstår inte varför avsnittet är gjort. Och jag förstår inte varför Virtanen och Wallin frivilligt väljer att medverka. Wallin utsätts för ännu ett övergrepp och får svara på rent ut sagt skamliga frågor. Virtanen framstår som en mansgris som vägrar ta ansvar för tidigare svinaktigt beteende.
Granskningen är problematisk, inte utifrån att man väljer att granska mediehanteringen av metoo, utan för hur man vinklar och det slutsats som man försöker dra. Att mediehanteringen granskas är väldigt positivt. I vissa delar har UG rätt i att metoo urartade i anklagelser, att folket spelade domstol och att mediehusen publicerade namn och bild på ett sätt man kanske inte gjort tidigare. Det finns heller inget problem i att granska hur medierna hanterade Virtanen-anklagelsen. Problemet är tonen.
UG poängterar att Wallin fnissade när hon efter händelsen pratade med sin väninnna. Som att fnisset är beviset för att hon inte blivit våldtagen. Detta är retorik som jag trodde vi hade övergett för 10 år sedan. Idag vet vi att våldtäktsoffer reagerar på en mängd olika sätt efter ett övergrepp och att beteendet efter övergreppet inte kan tas som bevis för huruvida en händelse har eller inte har ägt rum. Ett offers efterföljande beteende kan inte tas som intäkt för offrets trovärdighet. Det vet vi idag. Virtanens skuld går man inte närmre in på. Det hade varit ok om man inte gick så hårt åt Wallin. Nu blev det en snedfördelning i tonen vilket gör att programmet uppfattas som att man ”bevisar” att Wallin gjort fel och att stackars Virtanen lidit över. Trots att inget gjort för att belysa en eventuell skuldfråga. Han kan vara precis den våldtäktsman hon påstår att han är. Eller inte. Men utan att veta detta blir tonen i programmet särskilt problematiskt.
Det blir särskilt svårt att titta på programmet när man frågar Wallin om ”hon tänkte på Virtanens familj och barn när hon publicerade” anklagelse på instagram. Denna fråga ställs alltså till en kvinna som berättar om ett övergrepp hon utsatts för. I alla andra brottstyper bär förövaren all skuld. Men i sexualbrott ska offret helt plötsligt beakta andra människors känslor. Det är väldigt märkligt att granskande journalism inte kommit längre än så år 2018.
Virtanen tar inget ansvar för något av det han gjort mot andra kvinnor. Han skyller på ett dåligt leverne med alkohol, droger, att det var 20 år sedan, att han inte kan förstå att en kvinna kunde ta något som ett hot, var är brottet osv. Han har varit en gris, men det får passera. Det viktigaste är att fråga Wallin om hon tänkte på Virtanens familj.
Att granska metoo får man gärna göra. Som Wennstam skriver är det ingen helig ko. Men tonen i programmet är otroligt problematisk och jag ser gärna att debatten om programmet fortsätter, för den har tyvärr bidragit till att ge en comeback till de felaktiga föreställningar som länge fanns om sexualbrottsoffers agerande efter ett övergrepp. Något som vi advokater under många år försökt få rätten att bortse ifrån.
Vill bara säga att om man ser Cissi Wallins oklippta video med intervjun, så ser man att det är hon själv som ber att få just frågan om hur hon fnissade ställd – för att hon vill förklara reaktionen och bemöta eventuella funderingar på det här beteendet. Så just den ligger inte UG själva bakom. Ska se reportaget ikväll men visst är det vedervärdigt att detta avsnitt bara backar bandet och ifrågasätter med den otrevliga och onyanserade ton jag uppfattat att den har.
I den videon så säger Wallin (efter att journalisten tackat för intervjun) att UG tog upp fnissandet först och att hon inte fått kommentera det trots att de från början verkade vilja ha en kommentar gällande telefonsamtalet till väninnan. Därför tog hon upp det på eget initiativ för att få möjlighet att ge sin bild av hur trauma kan uttrycka sig. Annars hade UG:s skildring av händelseförloppet fått stå oemotsagd. Så uppfattade i alla fall jag det.
Nu har jag kollat på klippet och jag uppfattar det också så som du gör Amanda.
Tack för infon! Jag tänker dock att oavsett vem som tog initiativ till just den frågan, så är det huvudsakliga problemet i reportaget just den genomgående tonen i det.
Jag välkomnar verkligen detta. Tycker att metoo ha fått vara väldigt onyanserat och täckt med bomull. Jag tyckte till skillnad från dig att UG gjorde ett bra jobb med att försöka visa hur medier väljer en sida helt onyanserat och låter det vara sanning. Det är fortfarande en ord mot ord situation som Cissi väljer att lägga ut och blotta med namn. Vi vet fortfarande inte vad som hände mellan de två även om vissa medier verkar ha varit med den aktuella natten.
Jag håller med dig om att metoo bör granskas och att det gick allt för snabbt i att hänga ut personer. Men tonen i UG är förfärlig. Den nyanserar inte ord mot ord-situationen. Den insinuerar att Virtanen är oskyldig och att Wallin därmed ljög.