Jämställdhetsdagen och Uppdrag gransknings-gate

Idag är det jämställdhetsdagen. Och det finns ju massvis för en feminism som jag att skriva om. Men det som ni efterfrågat mest är ett inlägg med min åsikt kring senaste Uppdrag granskning, ”dömda för våldtäkt”.

Detta granskande inslag tar fasta vid att en majoritet av de som dömts för våldtäkt är utlänningar. Programmet handlar också om varför vi inte forskat mer på det här. Det här är en otroligt komplicerad situation för det finns så många olika aspekter som måste med i diskussionen. Jag tror jag helt enkelt ska försöka bena ut det en del i taget.

1. Fördelar med att föra statistik på etnicitet.
För mig är det okontroversiellt att visa upp sanningen. Om afghanska män är överrepresenterade vid våldtäktsdomar så är det ju sanningen. Det intressanta är inte ATT de är överrepresenterade utan VARFÖR. Det finns inget i afghaners DNA som gör dem extra benägna att våldta, det är andra faktorer. Är det, såsom min gamla professor i kriminologi, Jerzy Sarnceki, påstår att det har att göra med socio-ekonomiska faktorer. Alltså att utsatta, fattiga människor på samhällets botten alltid begått fler brott. Eller har det med kulturen i mellanöstern och i Afghanistan att göra? Eller är det religionen? Är den kulturella och/eller religiösa bilden av en kvinna så radikalt efterbliven i de länderna att den i ett friare land som Sverige skapar våldtäktsmän? Dessa frågor får vi inte svar på om vi inte för statistik och forskar på ämnet. Jag vet bara att när sådana här frågor ska tystas ner av politiker eller medier, så skapas politikerförakt och folk blir provocerade. Det skapas en bild i samhället av att etablissemanget håller invandrarna om ryggen hur mycket fel dem än gör. Givetvis en felaktig bild, men likväl en destruktiv bild som enbart gynnar Sverigedemokraterna. Jag är också av den skolan att man ska tala klartext. Om vi vet att kvinnlig könsstympning är särskilt vanlig i Somalia så ska vi ju lägga fokus på somaliska flickor och inte lägga tiden på även de finska, franska eller kanadensiska flickorna ”för att inte måla ut en grupp”. Etniskt finska flickor könsstympas inte. Det är bara att konstatera fakta.

2. Nackdelar med att föra statistik på etnicitet.
Nackdelen är att först och främst att den egentligen inte kommer säga oss något. Okej, så vi vet att 40-talet afghaner dömdes för våldtäkter förra året. 40-ish personer dömda av flera tiotusentals anmälningar gjorda samma period. En sådan här statistik kan visa att det tycks finnas ett problem i vissa kulturer eller länder som gör män mer benägna att våldta. Det ger oss en fingervisning om vilka grupper man kanske särskilt bör fokusera på. Problemet är att det vore otroligt kränkande att sätta in ”anti-våldtäktskampanjer” mot alla män som råkar ha en etnisk bakgrund som statistiskt sett gör honom mer trolig att våldta än hans polare Lasse. Vi kan inte presumera människors våldskapital baserat på deras pigment eller pass.

3. Hur stor blir konsekvensen av ett register på etnicitet?
Nackdelen med att föra statistik på etnicitet är att folk läser statistik som fan läser Bibeln. Det kommer kräva en oerhörd ärlighet och hederlighet från människor om vi börjar med denna statistik. Det kommer krävas att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Något som både befolkning såväl som politiker i vårt land tycks ha otroligt svårt att med. Jag är rädd att ett register på förövares nationalitet skulle skapa en situation där alla människor, som råkar ha ”fel” bakgrund, skulle pekas ut som en potentiell våldtäksman. Många har de senaste dagarna rasat på uppdrag granskning som kunde sända detta program. Jag har faktiskt inte alls något problem med detta program. De bara redovisar svart på vitt vad det har läst sig till. Medierna ska vara konsekvensneutrala. Det betyder att deras beslut att sända ett program inte ska vara beroende av vad en eventuell konsekvens av programmet blir. Nu tycker jag väl att det är lite sisådär med den faktiska konsekvensneutraliteten, men tanken på den tilltalar mig.

4. Är det till någon nytta?
Tanken på konsekvensneutralitet tilltalar mig som sagt och det är för att jag tror att det är precis det vi saknar i Sverige. Ingen vågar säga eller göra något, berätta eller dela något innan tänkt igenom alla tänkbara konsekvenser. Och givetvis är konsekvenstänk både bra och nyttigt, men inte till den gräns vi har i Sverige. Som när utländska killar tafsade på tjejer på festivaler, och polisen tystade ner det av rädsla för att konsekvensen det skulle bli. En fin tanke, möjligen naiv, och framförallt katastrofal i all sin snällhet. För när människor känner att vi inte kan lita på samhället då bryts samhället ner snabbt. När vi känner att etablissemanget undanhåller saker och försöker tysta ner saker, då känner vi oss dumförklarad av staten. Då vill vi rösta på det enda parti som inte dumförklarar. Sverigedemokraterna. Jag landar därför i att Uppdrag gransknings program var bra och viktigt. Förhoppningsvis lyfts locket så att diskussionerna kring andra kulturers värderingar kan bli ett odramatiskt och neutralt inslag i samhällets vardagliga samtal. För om det är så att vissa män från vissa kulturer har en större benägenhet att våldta, då måste vi våga säga det rätt ut. Och forska kring varför det är så. För att på sikt kunna sätta metoder som ska arbeta med attityder och värderingar i kulturer skilda från den svenska. Och det är som jag alltid sagt, om du har en unken kvinnosyn från hemlandet så lämnar du inte den vid svenska gränsen, den tar du med dig när du korsar gränsen.