”Estrid och Astrid på samma gång”. Det är tydligen en ramsa som Estrid och föriskompisen Astrid sjunger till varandra när de leker. Sjukt gulligt. Idag ska Estrid på kalas hos denna mysiga Astrid och det är pyjamashjältekalas. Vi har dock ingen Ugglisutklädnad så Estrid får vara Elsa istället. Det tror jag blir precis lika bra det med.
Jag köpte glitterlim i regnbågens alla färger och jag hoppas Astrid blir glad (och att hennes föräldrar förlåter mig för framtida glittrande klistrigt pysselkaos). Ibland kommer det över mig, tanken på att ett tu tre så cyklar Estrid och hennes kompisar iväg själva. De hänger hemma hos varandra efter skolan, sover över hos varandra och klarar sig själva. Det känns som att det är precis runt hörnet. En del av mig älskar att tiden går framåt fort. Jag är ivrig och nyfiken på framtiden. Och treårstrotsen är vad den är.
MEN, inget slår en varm, sömnrufsig, treårig nakenfis, som doftar blommor i håret och som bara vill vara med mig hela tiden. Eller det den porlande skrattattacken när vi pruttar varandra på magen med munnen. Och när hon hjälper mig på Ica med sådan noggrannhet att pensionärerna tindrar med ögonen mot oss. Då vill man att tiden ska vara stilla bara lite. Det känns som min kärlek till Estrid fyller hela min kropp och jag kan känna hur det tinglar i fingertoppen när jag stryker den längs med hennes haka och fastnar i gropen som finns där.
Lilla barn! Idag går vi på kalas och gör fler minnen.
Jag har ingen trotsig treåring, men har varit där. Idag fyller min förstfödda 40 år, fullkomligt galet. Kärleken är fortfarande lika stor. Ha en mysig helg.