Vad jag önskat att jag visste som tonåring

vad är det i vasen?-1
När jag var tonåring oroade jag mig mycket för framtiden. Hur skulle livet bli? Skulle jag komma in på juristprogrammet? Var det rätt val för mig? Hur skulle det bli med kärleken? Var skulle jag bo egentligen? Det kändes som att hela livet bestod av tusentals pappersbitar som kastats upp i luften och sedan landat huller om buller.

Åren gick och pappersbitarna föll på plats. Egentligen har mitt liv varit ganska så rakt. Inte emotionellt men i allt annat. I sjuan på högstadiet var det klart att jag behövde ha bra betyg för att komma in på IB-programmet på gymnasiet. Så jag studerade hårt. Med ett enda mål i sikte. På gymnasiet var fokus att få bra betyg för att komma in på juristprogrammet. Jag studerade hårt. Med ett enda mål i sikte. På juristprogrammet var fokus att ta mig igenom utbildningen (det här med högsta betyg fick jag aldrig till där) för att med andra meriter i ryggsäcken få ett arbete på en advokatbyrå. Ett enda mål i sikte. Jag fick arbete på en advokatbyrå och visste att nu hade jag tre år framför mig och tre obligatoriska kurser och två obligatoriska prov för att bli advokat. Det slutgiltiga målet sedan jag var tio år gammal. Ett enda mål i sikte.

Nu har jag kommit i mål. Pappersbitarna har trillat tillbaka på marken och pusslats ihop i rätt ordning. Jag bor där jag vill bo. Lever med mannen jag vill leva med. Och jobbar med det jag alltid ville jobba med. Men vill jag det fortfarande?

Nu tittar jag på den här ihopfogade papperslappen och tänker ”ska det här vara mitt liv hela livet nu”. För några år sedan hade jag sagt till tonåringen Frida att allt kommer lösa sig. En pappersbit i taget kommer läggas på plats och allt kommer bli bra. Men det är som att luften gått ur mig. Jag kan inte säga det längre med kraft i rösten. För jag är så förvirrad. Vem är jag? Vad vill jag göra? För första gången i mitt liv står jag utan ett klart mål. Det gör mig orolig i själen. Som att jag planlöst flyter omkring och livet bara händer runt mig. Vad gör jag nu med livet?

Min kära far säger att jag har en för tidig fyrtioårskris. Är det det jag har? Eller är det såhär det blir för en målinriktad bulldozer till kvinna som plötsligt står utan mål. Som har kommit i mål? Nu är det precis som att jag inte vågar lita på det råd jag gav mig själv för några år sedan. ”Chilla, allt löser sig.”. Kommer allt lösa sig? Hur ska man lösa något som man inte vet vad det är? Vad är det jag egentligen ska lösa? Ska jag kanske bara njuta av att vara klar nu? Samtidigt som jag ser hur resterande 40 års arbetsliv kommer se prick likadant ut som det gör idag. Planlöst flytande omkring i ett liv som bara händer.

Författare: Frida Kummerfeldt

Här får du en livstilsblogg med fokus på female empowerment, mode, inredning och feminism. Min blogg ska du läsa om du vill må bra.

Prenumerera
Notis om
guest

5 Comments
äldsta
nyaste mest röstade
Inline Feedbacks
View all comments
Sara
Sara
5 år sedan

Känner precis igen mig i det här. Har också haft liknande mål och uppnått dem. Men nu är där liksom ett tomrum. Jaha, var detta allt? Vad ska jag sikta mot nu? Vad vill jag egentligen göra? Var detta verkligen rätt val? osv. Har ingen lösning men försöker också tänka att tillslut bara ser man vad det är man behöver lösa (eller inte lösa). Kram till dig!

Frida G Svensson
Frida G Svensson
Reply to  Sara
5 år sedan

åh vad härligt att inte vara ensam om denna känsla! tack för att du delar med dig! <3 inte för att vi blir något klokare, men vi är iallafall inte ensamma i denna känsla. Kram!

Sara
Sara
Reply to  Frida G Svensson
5 år sedan

Haha precis, inte klokare men mindre ensam 🙂 kram

Linda
5 år sedan

Det du uppnått är ju fantastiskt, men du kanske får gilla tomrummet nu ett tag och jobba på med det du gör sen kanske du kommer på om du har valt rätt eller om du ska välja nytt igen. Du har ju tid på dig ännu om du skulle ångra dig längre fram. Lev lite nu och känn in det hela.
Var lite nöjd med det du har just nu i livet.
Du kommer komma på vad du vill till slut.
Kram Linda

Frida G Svensson
Frida G Svensson
Reply to  Linda
5 år sedan

du har så rätt! jag är bara inte van vid att stå stilla. men min syster sa att jag bor njuta av nuet mer.

5
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x