Idag är det internationella flickdagen. Det är en av FN:s internationella dagar, instiftad av FN:s generalförsamling i december 2011, för att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Det är också en dag att fokusera på att stärka flickor och säkerställa deras mänskliga rättighter. Flickor i världen idag har stora brister när det kommer till att få ta del av sina mänskliga rättigheter. Flickor får inte gå i skolan, inte arbeta. De gifts bort som barn och i ett arrangerat äktenskap. De utsätts för sexuella övergrepp och våldtäkter och är ofta mammor innan de själva är vuxna.
Temat 2018 är ”with her: a skilled girl-force”. Idag är det mängder av flickor som förbereds att gå in i ett arbetsliv. Utbildad arbetskraft är efrtersökt men ungefär en fjärdedel av unga människor, de flesta flickor, har varken arbete, utbildning eller annan arbetserfarenhet. Många unga kvinnor och tonårsflickor som väl får ett arbete har usla villkor. De får inget betalt alls eller en väldigt låg lön, de utsätts för övergrepp och utnyttjande är vanligt.
Idag fokuserar FN på att arbeta bredvid varje flicka för att utöka hennes möjligheter att utvecklas, trampa på nya stigar och att adressera länder globalt att tänka om kring hur de förbereder flickor till att framgångsrikt ta sig in i arbetslivet. Idag påbörjas ett års långt arbete att föra samman människor för att uppmärksamma och investera i de mest pressande behoven som finns för att flickor ska få möjlighet och kunskaper att kunna bli en del av arbetslivet.
Jag tycker väldigt mycket om det fokus som FN har i år. Ett eget arbete, och egna pengar på fickan, är en av de mest grundläggande delarna för oberoende. Med egna pengar på fickan kan en kvinna ta sig bort från situationer som är dåliga för henne. Att ge flickor framtidstro, där de på riktigt vågar tro att de kommer få mer än att vara bara hemmafru och mamma, kommer skänka enorm livskvalité till mängder av barn. Vetskapen om att man kan bli det man drömmer om, att man är fri att följa sina drömmar och att ingen pappa, bror eller man kan diktera ens livsvillkor är det som kommer revolutionera flickors liv.
Det är en fråga som dessvärre även är aktuell, här på hemmaplan. Idag får flickor studera och arbeta. Men under vilka villkor? Har vi inte fortfarande problem med att pojkar tar över klassrummen och att flickorna måste vara minilärare och hålla koll på vad läxan till imorgon var? Pojkar tar fortfarande mest plats i klassrummen. Arbetslivet är inte mycket bättre. Visst, vi får jobba. Men det finns fortfarande ett glastak där kvinnor inte kan nå lika långt som män. Vi får inte lika mycket betalt trots att vi arbetar med likadana uppgifter. Vi särbehandlas om vi är unga kvinnor för det finns en presumtion om kvinnan kommer föda barn, vara föräldraledig länge och vabba stup i kvarten. Det är för många arbetsgivare tyvärr fortfarande enklare att anställa en man. Kvinnor utsätts för sexuella trakasserier och härskartekniker inom VARJE bransch. Något som uppropen under me too gjorde oss smärtsamt medvetna om. Inte för att kvinnor var omedvetna om detta. Nej, vi har alltid vetat. Men männen stod med hakan i marken och sa ”kan det verkligen vara så…”.
Flickors och kvinnors rättigheter inom skolan och arbetslivet behöver belysas i båda västvärlden såväl som i utvecklingsländer. Vi kan aldrig nöja oss med mindre än hela lönen, en likvärdig skola som ser alla och att sexuella trakasserier helt försvinner.
