Igår vabbade jag ett litet pyre. David tog dagen innan så jag slapp febern, men tröttheten fanns var. Estrid ville inte göra NÅGOT ANNAT än spela på iPaden och kolla på TV. Och jag försökte motivera, men igår var en sådan dag jag valde mina strider med omsorg. Det blev lite bokläsning, några pussel, men mest padda faktiskt.
Estrid har fått den här ljuvliga lilla boken om Coco Chanel. Min mamma gav den som en liten present och vi läser den ofta. Det är spännande att läsa om den här speciella flickan tycker Estrid. Illustrationerna är underbara och jag njuter lika mycket som Estrid av den.
När David kom hem avlöste han mig en liten stund, innan mormor och morfar avlöste honom, och jag åkte iväg för att träffa en PT. Alltså!!! Så läskigt och faktiskt lite emotionellt att sitta där med henne. Men hon verkar otroligt snäll och det ska bli spännande att se hur det är att träna med en PT. Det har inte riktigt funkat att jag ansvarar för min träning själv. Det ska bli skönt att bara behöva komma dit och sen berättar hon för mig vad jag ska göra. 10 gånger är nu beställda och jag är så taggad, och lite nervös.
Vi har en annorlunda hemsituation för tillfället med extrem arbetsbelastning för David. Jag kommer säkerligen berätta mer lite längre fram. Det har iallafall gjort att jag drar ett väldigt stort lass här hemma. Det är inte för alltid, men just nu, när vi är mitt inne i det är vi båda väldigt trötta och slitna. Mina föräldrar, med känselspröt av inte denna världen, har nu erbjudit sig att hämta Estrid två gånger i veckan, ansvara för hennes middag och nattning, så att jag ska kunna gå och träna med min PT. Vad säger man om det? Det finns inga ord. Bara ren och skär tacksamhet och kärlek.

Så skönt med snälla föräldrar som ger backup. Och du, PT kommer att bli toppen!
Igår tränade jag första gången med PT:n och det var verkligen toppen. Så tacksam för att mina föräldrar hjälper oss att få ihop vardagspusslet.