Kanske corona ändrar oss till det bättre?

För de som drabbas hårt av corona och mister livet eller en nära anhörig är detta inlägg av ingen tröst. För dem är corona alldeles förfärligt. Och för dem som förlorar arbete och inkomst likaså. För de barn och ungdomar och kvinnor som tvingas stanna inne i hem med destruktivitet är detta den svåraste av tider. Men för oss andra kanske corona faktiskt kommer vara något positivt.

Vi lever i en värld där hjulen snurrar otroligt snabbt. Vi ska vara allt, hela tiden och till 100%. Och människor blir deprimerade, utmattade, ätstörda och genomstressade. Vi har slutat lyssna inåt och gör livsval efter vad vi tror vi borde välja, istället för att välja det vi verkligen vill. Och jag tänker att corona kan ändra allt detta. Idag är jag hemma ”sjuk”. Ja, jag säger ”sjuk” för det känns så. Med huvudvärk och värk i hals och luftrör hade jag i vanliga fall tagit två alvedon och gått till jobbet. Men inte idag. Idag har jag fått grönt ljus av statsministern att stanna hemma och ingen kan anklaga mig för att skubba från jobbet. Och alla de åtaganden jag inte göra blir ingen arg på mig för utan istället blir folk tacksamma för den omtanke jag visar genom att stanna hemma.

Detta året kommer vi spendera väldigt mycket tid ensamma i våra hem. Men tänk så fint för våra barn att få så mycket tid med oss. Givetvis kommer det blir jobbigt också att vara med varandra hela tiden, men den tiden är ändå i det långa loppet en gåva. Och samtalen vi kommer tvingas ha med varandra eftersom vi hela tiden träffas. Nu när jag med gott samvete inte bokar in en enda grej med vänner har jag tid över att göra det jag verkligen vill. Som introvert är sociala sammankomster en energitjuv och nu kan jag tanka energi hur mycket som helst.

Vi arbetar inte småkrassliga, vi stressar inte mellan en massa åtaganden för det mesta är stängt, samhället saktar ner, klimatet mår redan otroligt mycket bättre och för första gången på evigheter är vattnet i venedig klart och himlen i kina blå.

Och när allt detta är över märker vi hur mycket vi började bry oss om varandra. Hur försiktiga vi blev med varandras hälsa. Så ödmjuka vi är inför vattnet i kranen, naturen utanför dörren och friska barn med spring i benen. Vem vet, detta kanske är precis vad människan behöver?