När jag var tjugo trodde jag att jag hade allt under kontroll, men med facit i hand är det smärtsamt tydligt att jag hade noll koll. Det är insikten om detta som gör att jag tycker om att åldras. Jag har ingen ålderskris eftersom jag är så glad för vetskapen om att varje år innebär mer säkerhet, trygghet och levnadsglädje. Det finns dock några saker jag önskar att jag visste redan i 20-års åldern för det hade gjort mitt liv så mycket enklare.
Låt inte negativa tankar om kroppen hålla livet gisslan
Det är helt galet hur mycket tid jag lagt på att banta, ha ångest, göra planer, drömma om viktnedgång och låtit tankar om min kropp stå i vägen för livet. Jag har haft ångest var sommar och mått dåligt över shoppingturer med familj och vänner. Att stå där i provrummet och inse att plagg efter plagg inte passade var en för stor skam för mig. Jag har fyllt dagbokssida efter dagbokssida med självhat och planer för allt som ska hända när jag är smal. Jag lät negativa tankar om kroppen hålla livet gisslan. Allt annat underbart i mitt liv hamnade i skymundan för detta eviga fokus på kroppen. Jag önskar jag visste att inga självhjälpsböcker i världen skulle få bort min ångest. Att alla dessa skrivna dagböcker inte skulle ta mig framåt. Jag önskar att jag visste det jag vet nu. Nämligen att kroppsångesten försvinner när man lever balanserat och framförallt njuter av sitt liv. När man ser allt det man är istället för allt det man inte är.
Bli ok med att inte vara omtyckt av alla
Oj oj oj, känner du igen dig i att du oroat dig för vad andra tycker om dig? Jag har också lagt så otroligt mycket tid på det. Och ska i ärlighetens namn säga att sådana tankar fortfarande kan dyka upp hos mig. Såklart, livsglädje innebär inte att man är en robot. Men skillnaden är att jag idag kan resonera med mig själv. Förr spenderade jag mycket tid på att tänka på vad folk tyckte om mig. Om någon inte gillade mig la jag väldigt mycket tid på att få den personen att gilla mig. Tid jag istället borde ha lagt på allt i mitt liv som faktiskt gav mig energi och glädje. Jag önskar att jag då hade kunnat stanna upp och fråga mig själv varför jag oroade mig så kring vad andra tänkte. Spelar det egentligen någon roll om den eller den inte gillar mig? Idag är jag mer okej med att inte vara omtyckt. Jag är den jag är och jag kan be om ursäkt för vad jag gör men inte för den jag är. Så om jag är den jag är och någon inte gillar det så är det ok.
Livet händer nu, inte efter en viktnedgång
Det här är min sorgligaste livslektion tror jag för det är så innerligt sorgligt att tänka på allt jag drömt om att göra men inte gjorde för jag väntade på en viktnedgång. Resultatet blev en självömkan, innehållslöst liv och att jag var tom på energi. Och jag fyllde på med tröstätande och vikten fortsatte krypa upp. Det blev en ond cirkel. När jag började göra allt jag drömde om prick nu så började livet gå från moll till dur. Jag drömde om en kavaj och jag köpte den. I rätt storlek. Jag drömde om kortare hår, så jag klippte av det. Jag drömde om att springa, så jag började försiktigt springa trots alla extrakilon. Det finns INGET du inte kan göra just nu. Det är otroligt få saker där en övervikt PÅ RIKTIGT är hindret. Hindret är nämligen allt som oftast dina tankar.
Kloka tankar och jag håller med dig, tänk att insett det redan då. Men det är väl livet, att lära och komma till insikt?
Önskar att jag vore lika klok som du, Frida! Har fortfarande en del kvar fast jag är så mycket äldre än du. Men nuförtiden struntar jag iaf(med ålderns rätt) i vad folk tycker och tänker om mig, resten får jag ta i nästa liv om jag inte hinner med det i detta. Du är en underbar förebild för både unga och gamla!🥰🥰