När jag träffade David kunde jag inte för mitt liv laga mat. Jag levde på nudlar, snabbmakaroner, översett kycklingfilé och knäckemackor. Ett och annat kokt ägg kunde också slinka ner. Jag visste helt enkelt inte hur man gjorde. Jag kommer inte från ett hem med föräldrar som är matlagningsintresserade så jag var verkligen en total nybörjare. Idag skulle jag säga att jag är riktigt duktig på att laga mat. Jag kan faktiskt göra det allra mesta.
Det började med att jag lagade mig igenom olika baktidningar. Jag gjorde enkla saker som granola, muffins och enkla bröd. Därefter började jag spara ner matrecept och laga även dem. Sakta kunde jag förbättra mig och jag lärde mig mer och mer. Det är som med alla andra sysslor. Det kräver övning för att man ska bli bra. Att kunna laga mat har gett mig en stolthet och ett visst lugn. Jag känner mig trygg i vetskapen om att vi i vår familj äter bra lagad middag. Och att vi alltid kan svänga ihop en omelett eller pasta på det som finns hemma. Men tro inte att jag står i köket och freestylar som en proffskock. Nej, jag känner mig fortfarande mycket mer trygg och inspirerad av att följa färdiga recept. Matlagning blev dock något negativ för mig sedan vi fick barn. Dessa stressiga 15-30 minuter man har efter att man hämtat på förskolan blev så pressande. Dessa kritiska minuter när barnets energinivå är på noll, och i ärlighetens namn min med. Vardagsmatlagningen förlorade sin charm och blev bara ett stressigt kaos av fiskpinnar.
Därför har jag försökt få tillbaka det härliga i matlagningen. Jag försöker se till att diskbänken är helt i ordning. Städad och undanplockad på disk och skräp. Sedan häller jag upp någon god dryck i ett glas med is. Jag sätter på en inspirerande podd eller ett radioprogram och sen försöker jag sänka pulsen. Vad gör du med barnet då!? kanske du frustrerat utropar? Jag sätter henne framför tv:n. Då håller hon sig lugn och tyst och jag återerövrar härligheten i matlagning. Och med tanke på att den måste ske varje dag, året runt, hela hela tiden, så tycker jag det är helt befängt att inte försöka göra stunden till ett tillfälle av vardagsglamour, lugn och ro och trivsamhet. När maten står i ugnen eller på spisen passar jag på att duka. Inget speciellt men lite extra än bara det mest nödvändiga. En färdig sallad i en vacker skål, pimpad med lite olja och kryddor. Alltid tända ljus och kanske finporslin en vardag.
Och ur perspektivet hos en 80-talsmänniska så är det väldigt bra att alltid laga middag. Då vet man att man får i sig ett ordentligt mål till middagen och så har man matlåda till morgondagen. Det är bra för både kroppen och plånboken.
