Under sommaren har jag läst en väldigt intressant bok som jag vill tipsa om. ”Relationsbibeln” av Klara Doktorow och Veronika Palm. Boken är indelad i delarna ”du”, ”din partner” och ”ni”. Den är lättläst, humoristisk och full av tankeväckande texter. Det finns även övningar att göra i boken, själv och tillsammans med sin partner. Jag och David testade och det var riktigt fint att sitta ner tillsammans och svara på frågor om varandra, dela minnen och lista saker vi tycker om hos varandra. Mindre roligt var det att fylla i listan på vem som gör vad i hemmet. Det blev svart på vitt att jag, som inte är en nyhet för någon förutom mig, måhända är lite lat här hemma.
Det jag särskilt tyckte om med boken var att den tog bort ansvar från ens partner och la den på en själv. Givetvis inte när det handlar om att partnern behandlar en illa. Både jag och boken är rörande överens om att våld, hot, nedsättande begrepp och förtryck aldrig är ok. Men allt det där andra som kan skava i en relation. Där vi så ofta lägger på partnern att ändra sig och vara på ett annat sätt. För att vi lever i en egoistisk tid där många anser att man inte ska behöva anpassa sig. Helt fel! Man måste anpassa sig för att en relation ska hålla.
Jag tror att många kan gagnas av den här boken. Antingen för att man inser att den man lever med inte är the one eller tvärtom, man kanske får upp ögonen på sin partner och ser hen i ett mer positivt ljus. Jag fick en del tankar om vad jag kan göra annorlunda och också med hjälp av boken förklara konkret för David vad han ibland gör som påverkar mig på ett inte positivt sätt .
Jag älskar det här citatet! Så himla himla sant! Att alltid klaga och ta upp det dåliga är otroligt dränerande för relationen. Givetvis stör man sig på sin partner. Herregud, det vore konstigt annars. Men jag brukar tänka på om jag hade velat byta ut Davids dåliga sidor mot andra dåliga sidor. Långsam mot egoistisk, omständig mot kontrollerande, långsint mot aggressiv. Svaret är alltid alltid att nej det vill jag inte.
Det här tycker fick mig också att stanna upp och reflektera. Hur ofta går man inte runt och är sur på ens partner för att hen är ”tråkig i tonen” och så tar man det personligt. Istället för att stanna upp och tänka att det kanske inte alls handlar om mig. Kanske hen haft en dålig dag på jobbet, bråkat med ett syskon, är stressad för framtiden eller har sovit dåligt på natten. Väldigt tankeväckende!
Du kan köpa boken här och jag rekommenderar den verkligen!
Intressant! Jag personligen kan tycka att det är bra o lyfta saker jag är missnöjd med, men så känner min partner med! Men det är för att små saker en stör sig på kan läggas ihop och tillsist ätit upp ens känslor! Sen beror väl allt på hur mkt det stör och påverkar relationen.. vill gärna läsa denna med!