Poff sa det så var sommaren här och jag fattar ingenting! Hur kunde det gå så snabbt? Himla kall vår och sen bara pang var sommaren här. Jag har INTE hunnit med och har så himla mycket att göra i trädgården! Därför tycker jag så väldigt mycket synd om mig själv som är golvad av pollenchocken! Jag vill mer än jag orkar och det är mitt sämsta läge. Problemet för mig är att jag blir så andningspåverkad vilket gör min infektion i halsen värre. Så ja, det är synd om mig. Och estrid är hemma ledig från skolan onsdag, torsdag och fredag. Och sen kommer helgen. Så allt arbete jag tänkte hinna med två dagar (!?) kan jag ju bara glömma! I lägen som dessa gäller att arbeta på acceptans och tacksamhet. Acceptera att jag inte kan göra något åt situationen och tacksamhet över allt jag kan och orkar göra, hur vissa saker är toppenfint som de är och att jag ens har en trädgård. Det är mer än många andra!
Idag skulle jag egentligen ha gästat en podd men det fick jag avboka. Så himla himla trist. På onsdag blir det genrer reveal party hos syrran. Japp, hon är gravid med barn nummer tre och jag ser så väldigt mycket fram emot att få veta mer om den lilla krabaten där inne! Och på torsdag är det ett event hos Beyond us där jag donerat plagg som säljs till förmån för Läkarmissionen.
Nu ska jag göra ännu en kopp te med honung, skriva av mig lite och gå runt och humma om hur tacksam jag är och hur jag accepterar situationen. Men jag erkänner, det är svårt. Jag vill så mycket och när kropp och/eller knopp inte orkar med blir jag såååå frustrerad!
