Idag ”vobbar” jag, alltså jag är hemma med sjukt barn och kombinerar det med att jobba hemifrån. Det var en besvärlig natt för Estrid med feber och framförallt väldigt mycket hosta. Stackars lilla pyret. Själv sitter jag här med ruffsig ananastofs på huvudet och sörplar kaffe i rask takt. (Kan man inte få koffein intravenöst!?). I stunder som dessa är det lätt att känna att livet är trist. Snoriga näsor, febriga pannor, tvätthögar som aldrig sinar, smutsiga golv som aldrig blir dammsugna och en diskmaskin som aldrig hinner arbeta i samma takt som familjen behöver. Men lugn, det går att få guldkant på vardagen även dessa dagar. Bara man bestämmer sig för det.
Vårt liv är precis som ditt med matlådor, veckohandling och vardagsmat. Jag har inget emot det, men måste sätta ditt lite guldkant för att inte känna att jag fastnar i sörjan av vardag. Här åt vi en helt vanlig pasta med köttfärsås. Men jag dukade med fintallrikar och festliga glas. I vinkylen har vi alltid ett urval av festlig alkoholfri dryck och i stunder som dessa känns det flärdfullt att plocka fram en cider och skippa den vanliga middagsmjölken. Varje middag tänder vi några ljus, plockar undan telefonerna och har dem på ljudlöst och så har vi en regel om inga leksaker på matbordet. Då får vi en stund att bara vara med varandra och prata om vår dag.
Jag välkomnar denna vobbar-dag och ser det som en chans att komma ikapp med tvätthögen, dammråttorna och förkovra mig i Netflix utbud av barn-tv. Och i andan av guldkant på vardagen tänkte jag ha premiär för att hänga tvätten ute i solen och sen spraya den med lite lavendeldoftande lavendelvatten. Och vips blev tvättsorteringen något av en spaupplevelse (jaja, låt mig leva i denna förnekelse ok!?). Ibland måste man bara fake it til’ you make it!
