Här är han! Harry Sven! Ja, inte som ett dubbelnamn då. Gud hjälpe oss alla om det var ett dubbelnamn! Jag längtar efter honom varje dag men sen dagen han föddes har någon i familjen här hemma varit sjuk. Först var det Estrid, sen var det jag och nu är det Davids tur. Han ligger där uppe med man-cold (gud hjälpe mig nu) och huttrar och svettas. I helgen är tanken att vi ska träffa bebisen Teddy, Davids kusinbarn, men med all denna sjukdom vet jag inte hur det blir. Och på söndag ska vi ha släktkalas för mig och Fredrik, men ingen vill nog komma hit när David är på randen till total misär. Enligt honom själv.
En annan snöt sig, tog två alvedon och gick till jobbet hela veckan…
Nej, nu är jag lite hård mot David. Han ÄR verkligen sjuk. Men jag får ändå en känsla av att kvinnor hanterar sjukdom bättre än män. Men, det var inte alls detta jag skulle prata om. Jag skulle ju prata om Harry. Förstår ni så mjuk han är!? Och han luktar så otroligt gott. Och hans hår! Herregud, hans hår är episkt. Han har hur mycket hår som helst. Det är sidenmjukt och står som en fluffig gloria när han har badat. Jag har bara träffat honom då i början när ögonen mest var stängda men nu får jag bilder där ögonen börjar bli pigga. Det är verkligen frustrerande med all denna sjukdom för jag vill träffa honom varje dag. Men man vågar ju inte. Man tänker på den känsliga lilla kroppen och att man inte vill överföra en enda ondskefull förisbacill.
Idag ska vi ha sedvanligt fredagsmys och jag längtar redan. Matleveransen lämnades igår så kylen är fylld. Min jultidningsförsäljare kom med en påminnelselapp igår så idag har jag pliktskyldigt rotat fram 168 kronor i kontanter (kan de börja ta swish de där små försäljarna?). Nu ska jag göra en kopp kaffe och sätta mig ned med jobb med bloggen. Fredagar är verkligen livets bästa!
Ha nu en riktigt fin dag min vän och TACK för alla grattishälsningar igår. Så fort jag gjort den där koppen kaffe ska jag svara på alla era kommentarer.
