Oj, denna 10.000 kronors fråga. Hur lär man sig älska sig själv? Jag tror att man måste leva i sin sanning för att kunna känna äkta kärlek inför sig själv. Om man lever sitt liv efter andras förväntningar, eller på ett sätt som man tror att man borde göra istället för vad man verkligen vill, så kommer det alltid finnas något som skaver.
Men hur lever man i sin egen sanning? Egentligen är det inte alls särskilt svårt. Sedan jag började reflektera över att leva i min sanning så känns det som att jag vunnit frihet! Och en grundad trygghet. Givetvis känner jag mig också vilse och osäker ibland. Och skälvkärleken kan få sig en törn ibland. Men lever jag i min sanning så är jag grundad vilket gör det mycket enklare att ta sig tillbaka till en skön plats av egenkärlek och självacceptans. För att leva i min sanning brukar jag ställa följande frågor till mig själv:
Vad kommer jag tänka om mig själv om jag inte hedrar mig själv?
Nu får jag svara utifrån hur jag tänker och känner. Kanske du hade känt precis likadant eller helt annorlunda. Det spelar ingen roll eftersom vi alla är unika. När jag gör saker som jag instinktivt känner inte är något jag VILL göra så får jag alltid direkt ett olycksbådande surr i magen. Min magkänsla vet alltid vad som är bäst för mig. Instinktivt känner jag att ”NEJ! Jag skulle inte tackat ja, eller nej, eller bjudit in eller avstått”. Jag inser direkt att min anledning till beslutet jag tog eller handlingen jag gjorde inte hedrar den jag är. Det kan vara att tacka nej av rädsla, eller tacka ja av FOMO, eller va med människor jag inte får positiv energi av för att jag är rädd för att vara ensam. Det kan vara när jag äter mina känslor istället för att känna dem. Då får jag en unken känsla av att jag svikit mig själv. Och jag känner mig instängd. Jag bara MÅSTE hedra mig själv, mina preferenser, drömmar och prioriteringar för annars blir jag genast mörk i sinnet, håglös och deprimerad.
Vem bryr sig om vad folk tror om mig!
Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad folk tycker om mig. I vissa lägen av mitt liv. Jag kan vara tjock på gymmet, ha på mig knallrosa när andra bär beige, göra fel på jobbet eller prata inför tusentals åskådare utan att bli ett uns berörd av vad de tycker. Då kanske du tänker att jag OMÖJLIGEN kan förstå dig som tvärtom fortfarande väldigt mycket bryr dig om vad andra tycker. Men, min vän, det är helt fel! Jag bryr mig nämligen om vad bekanta, kompisar och vänner tycker. Jag har alltid haft en otroligt dålig kompissjälvkänsla. På senare år har jag dock försökt kväva dessa tvivel med mantrat ”jag är den jag är och om de inte gillar det kan jag inte göra något åt det. För om jag måste bli någon annan för att de ska gilla mig så lever jag inte i min sanning”. Det funkar riktigt bra för mig!
Hur vill JAG må?
Jag vill vara glad och fylld av energi. Ha ett innehållsrikt liv men inte vara duktig flicka eller överambitiös. Jag vill skynda långsamt, omfamna platsen jag befinner mig på och njuta av att drömma. Jag vill vara mamma, fru, vän, syster och dotter och i andra hand karriärist. Men jag vill samtidigt tjäna pengar, bo fint, ha en underbar garderob och en smashing KHS (kropp, hjärna, själ).
Vad behöver jag göra för att må sådär?
Bara tacka ja till sådant som maximerar att mina drömkänslor för stort utrymme och tacka nej till sådant som tar tid från det som är viktigt för mig. Våga stå för den jag är och våga vägra kompromisser när den kommer till den jag är. Våga vara anpassningsbar men inte till den grad jag försummar mitt väsen. Så jag fortsätter leva i min sanning för det är det enda sätt som finns för att känna långvarig och genuin kärlek för sig själv.
