Fråga Frida: Hur hittar jag ro med mig själv?

Vilken otroligt bra och fin fråga! Att ha inre ro är så otroligt viktigt! Det är när man har oro i själen som livet blir så himla svårt. Först och främst tror jag på att våga tro på och därefter känna att du är tillräcklig! Vi lever med otroliga krav på oss själva där vi ska vara fulländande inom livets alla områden hela tiden. Det funkar inte. När vi lyser på ett område kommer ett annat område stå lite mer i skuggan. Trots detta försöker människor vara perfekta. Det är ett race omöjligt att vinna.

Många tror att det bara är stress som skapar oro i själen. För mig är stress den ena extremen som skapar oro och passivitet är den andra. Jag tycker inte om stillastående i livet. Och tyvärr har jag en tendens att lätt hamna där om jag inte får en bra start direkt på dagen och kommer igång. Jag försöker vara väldigt medveten om detta eftersom en hel dag av att göra ingenting inte får mig att må bra. Det skapar stress och oro. Jag mår som bäst när jag jobbar hårt och slappnar av rejält. Jag mår bra av känslan av att vara produktiv och efteråt mår jag bra av att göra ingenting. Men båda delarna måste få finnas med.

En annan del som skapar oro är när man har för många måsten. Och jag påstår att dessa måsten ofta grundar sig i andras förväntningar. Ja-sägare är så otroligt rädd att göra andra besvikna att man tar på sig en massa saker som man ska fixa med och så blir man överväldigad. Det är dags att sluta med det. Du måste veta vilka värden du prioriterar. Vad andra tycker och tänker, eller vad du tror att andra tycker och tänker, kan inte spela in när du bestämmer vad du ska göra under dina dagar. Du måste prioritera de aspekter i ditt liv som är viktigast för dig.

Lyssna på din kropp. Ofta hör vi talas om detta när det kommer till kroppens signaler på att den behöver vila. Och det är såklart sant. Men jag tycker även min kropp signalerar när den behöver frisk luft, solljus och mat. Skalmans ät-och-sov-klocka är ganska så finurlig faktiskt och jag föreställer mig ofta att jag har en sådan inne i mig. Och jag måste följa den för annars börjar den ringa något förskräckligt och slutar inte förrän jag gjort vad klockan säger åt mig att göra.

I helgen var jag orolig i själen. Jag kom inte igång och kände mig trött och passiv. Jag är ofta inte så på veckodagarna för då har jag ett hederligt veckoschema att förhålla mig till. Jag har nu bestämt att ha det på helgen också. Det kanske låter tråkigt men det är precis tvärt om. Det är en ram, inte ett minutschema, som hjälper mig att hålla igång. Det hjälper mig att hålla mig konsistens i små steg istället för att leva i extremerna ”stress” och ”passivitet”. Men skulle ett veckoschema vara just en sådan triggar för dig som skapar stor olust och oro så är detta tips inte till dig. men för oss andra så är en to-dolista fortfarande otroligt användbart och bra.