Elefantöra for everyone

Jag har lunch på jobbet och om några timmar går jag på semester. Allt är avklarat, skrivbordet plockat, orkideérna vattnade och på schemat står ett sista klientmöte innan jag går på tre veckors ledighet med min lilla familj. Jag känner mig så glad över att vi ska få den här tiden tillsammans. Det har varit en hektisk period för både mig och David. En slitsam tid under min förlossningsdepression som sedan gled över i en hektisk tid för David på hans arbete. Han har slitit med att kombinera arbete och föräldraledighet och pusslandet har nätt och jämt gått ihop. Jag är så tacksam för våra föräldrar som i ur och skur ställer upp och passar, åker tidigare från sina jobb för att passa Estrid och räddar oss ur varenda ihopkörd situation. Så jag är glad, glad över att David ska få ta det lite lugnt, att vi ska ha hela dagar tillsammans utan kvällsjobb, stress och ett liv som bara är ett tre-bitarspussel. Jag, David och Estrid.

Mitt elefantöra växer så det knakar och jag har köpt små krukor på loppis för att plantera mina sticklingar. Det blir en toppenbra gå-bort-present! Jag känner mig fylld av kreativitet. Det är märkligt att trots en så slitsam tid är jag himla fylld av energi. Mycket beror på att jag har så mycket roligt som händer i mitt liv. Och att jag har David som alltid säger ja. Det är aldrig några problem att jag är iväg på kvällen, att jag tar på mig nya saker och att jag har både blogg, jobb och politik på schemat. De små sticklingarna betyder så mycket. De får mig att känna mig pysslig och mysig. Jag var så länge så trött, trött i själen, men nu är jag pigg. Förr i tiden dog alla blommor för jag orkade inte uppbåda energin att vattna dem, nu vattnar jag till och med grannens blommor. Deppighet är en nedåtgående spiral. Man är trött och orkar inte göra något, ju mindre man gör desto mer innehållslöst blir livet, ju mer innehållslöst livet blir desto deppigare blir man. Det gäller att hitta den perfekta kombinationen av innehåll och vila. Det gör man nog aldrig helt och hållet, men jag tror att både jag och David är på väg i rätt riktning och det ger mig tillförsikt. Jag har äntligen innehåll och nu ska vi bara se till att Davids innehåll innehåller lite mindre jobb och lite mera nöje. Sen så, unstoppable!

Jag känner mig glad för att jag orkar så mycket. Ikväll inleder jag min semester med att kombinera nytta med nöje. Middag på Bastard tillsammans med en partikamrat som vill diskutera kampanj och samarbeten mellan Liberalerna och Liberala kvinnor. Det blir underbart. Jag vet inte vad det är med mig. Vill liksom frikyrkligt utbrista ”livet leker och gud vare med er”. Det är nog semestern som gör mig till en yster kalv på grönbete. 4 timmar och SEMESTER!