Att föda barn, är det som ett maraton?

Det sägs att föda barn är lika krävande som att springa ett maraton. Jag har fött barn, men inte sprungit maraton, men jag kan i vart fall konstatera att det var ansträngande att föda barn. Och det är att uttrycka sig milt. Oavsett vilken sport det är att liknas vid är det något av det farligaste en kvinna kan utsätta sin kropp för. En lyckas förlossning är den förlossning där både mamman och barnet överlever, något som inte sker i andra länder där mödradödligheten är mycket hög. Det är precis som att barnafödande är som en undantagstillstånd. Man ska bara gilla läget och om något är jobbigt så är det bara att acceptera för så är det minsann med graviditeten. Om något går fel vid förlossningen så viftas det bort med ett konstaterande om att man nu fått ett frisk barn och att det väl är det viktigaste. Ja, det är jättehärligt med ett friskt barn. Men det är inte härligt att kissa på sig, bajsa på sig, ha ont, inte kunna ha sex, inte kunna använda tampong, inte kunna skratta, hoppa eller jogga. Ett friskt barn väger inte upp mot en långvarig smärta. För så ser vardagen ut för många kvinnor som fött barn.

Om en man brytit armen ska han inte bara vila och visualisera glädjen när armen väl är utbytt mot något härligt. Men det ska kvinnan göra när hon har foglossning. En kille med ont i pungen utreds noga, men en kvinna med urin- eller avföringsläckage eller smärta i underlivet prioriteras inte lika högt inom vården. Ska det verkligen vara såhär? Att man föder barn och sen är allt annat oviktigt? Det tycker inte jag! Kvinnors hälsa måste tas på allvar. Det är inte ett värdigt liv att leva med ont, komplikationer eller andra besvär oavsett hur frisk och go den lilla bebisen blev.

Jag vill varmt rekommendera Mia som skriver bloggen Baking Babies. Hon är sjukgymnast med inriktning på just kvinnor och deras kroppar innan och efter en förlossning. Hon bloggar engagerat och kunnigt om allt som har med kvinnokroppen att göra. Allt ifrån träningsövningar, hur man ska få rätt vård, vad man kan göra, vad man inte ska stå ut och så gör hon något riktigt härligt och modigt. Hon skriver massor om det kvinnliga underlivet, visar anatomiska bilder på hur det ser ut, hon förklarar hur olika skador påverkar och rekommenderar alla att ta ett foto på sitt underliv innan man föder barn. Så man kan jämföra med hur det ser ut efteråt. Så man kan visa en bild när man söker vård om något inte känns rätt. Vi måste bannemej kräva vår rätt för man ska INTE behöva stå ut med det som vissa kvinnor står ut med. Jag har, tack o lov, inga komplikationer idag, men jag har hört rent för många skräckhistorier. Man ska faktiskt inte vara 30 år och behöva kissa på sig bara för att man skrattar åt något härligt.

På tal om något annat, min lediga kväll var inte alls så härlig som jag drömt om. Jag satt mest rådvill och saknade min lilla familj. Nu går jag runt här hemma, gör fredagsfint och räknar minuterna tills de kommer in genom dörren och jag får andas in min bebis ljuvliga doft. Och i natt är det vi som sover ihop! Nära, nära, för denna mamma måste både få närhet till min bebis och ge kärlek till mitt livs lilla sol!