Nu har jag varit mamma i snart ett år och tänkte skriva ner mina bästa råd till nyblivna mammor. Nu är jag ju ingen expert (tro det eller ej!) men jag hade en kämpig start och har fått lite perspektiv nu känner jag. Här kommer mina råd!
1. Good enough räcker gott och väl
Good enough, tillräckligt bra. Det är allt som behövs. En psykolog jag träffade under min förlossningsdepression berättade att studier har visat att om föräldern gör 30% rätt så räcker det för att barnet ska ha det bra. Då kände jag liksom ”I can do 30!”. Det behöver verkligen inte vara perfekt.
2. Det är ok att sörja livet innan barn
Alla tjatar om hur härligt det är, att bebisbubblan är så mysig och att nu ska man se till att verkligen njuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuta. Nej, vet ni, det är mest bara skitsnack. Det är kaosigt, rörigt, stressigt och oroligt. Man känner att man aldrig mer kommer komma ur soffan, kunna gå på stan, köra bil någonstans eller bara leva. Jag kände mig väldigt låst och sörjde det tidigare livet. Att jag och David kunde sova tillsammans, äta middag i lugn och ro, titta på tv på kvällarna och bara vara spontana. Det är en omställning att få barn och det är ok att sakna tiden innan. Det gör dig inte till en dålig mamma.
3. Det blir bättre
Jag kom ur soffan, jag fick sova en hel natt igen, jag sover ibland själv med David och ibland med Estrid mellan oss. Jag kan läsa på kvällen, titta på tv på kvällen, äta middag tillsammans och jag kan duscha OCH tvätta håret vid samma tillfälle. Ibland kör det ihop sig men ju äldre Estrid blir desto enklare blir det. Vi fikar, hänger med vänner, nattar Estrid hemma såväl som borta. Det gick helt plötsligt att sammanfoga sitt liv med sin bebis, det krävde bara att hon blev lite äldre och började få fasta rutiner.
4. Skaffa en bundsförvant
Var inte själv, då kan hjärnspökena gro. Skaffa en bundsförvant. Någon med bebis i samma ålder som du kan bolla tankar, ångest, glädje och oro med. Har du ingen vän sedan innan kan du hitta en mamma i föräldragruppen på BVC, kanske på babysimmet, babymassage, kyrkans barntimme, öppna förskolan eller var det nu må vara. Vi mammor behöver varandra. Jag har sagt det tusen gånger men måste verkligen säga det än en gång. Mina mammalediga vänner Sara och Christina räddade livet på mig och fick mig att klara den här tiden med vettet någorlunda i behåll.
5. Gör bara det som är kul
Om du tycker det är aptrist med babymassage, skit i det! Om du dör av tristess av att laga egen barnmat, skit i det! Om du inte vill göra det eller andra så gör det inte. Det är lugnt. Man behöver inte vara så himla perfekt och göra allt som alla andra gör. Du är du, det är också den mamma du ska vara. Inte en annan typ av mamma.
6. Allt löser sig
Stundtals kan man känna att ens barn aldrig kommer sova, äta mat, sluta amma, börja krypa eller vad det nu må vara. Jag oroade mig till döds. Jag låg på nätterna och googlade och planerade nya sovrutiner. Jag var utmattad. En dag bara la jag ner. Mitt nya motto blev ”gilla läget” och så försökte jag bara acceptera när Estrid helt plötsligt var vaken timmavis varje natt, helt plötsligt vägrade äta burkmat eller som nu när hon helt plötsligt blir tokig av ilska när vi ska byta blöja på henne eller klä på henne. Jag försöker inte längre hitta en magisk lösning för jag vet att allt löser sig.
7. Det finns ingen perfekt mamma
Ganska självförklarande den här, men det finns ingen perfekt mamma och du behöver sannerligen inte sträva efter att vara det. Du är ditt barns bästa bästa mamma! Det är perfekt för ditt barn!
Visst är det ljuvligt när man tillslut fattar <3
helt och hållet!
Tack för detta inlägg, kan nog underlätta för en hel del mammor. Man blir lite trött på att allt ska vara perfekt jämt och helt ärligt det går verkligen inte. Man får anpassa livet efter där man befinner sig just nu, allt ordnar sig till slut ändå.
Jag som ska ha barn har ju massa funderingar om hur allt kommer bli. Men jag tror att alla föräldrar gör det som är bäst för dem och det måste ju bara räcka.
Ha en fin dag
Kram Linda
du kommer vara hur bra mamma som helst. och om du inte mår bra i din föräldraroll (som jag inte gjorde) så finns det ju massor av hjälp att få. Man måste bara våga säga till! Jag tror på dig och att du kommer vara precis sådär lagom och good enough som man behöver vara. Mer behövs inte.