Tagged: självkänsla

Vecka 2

Idag är det studiedag i skolan. Visst är det märkligt att den nya terminen börjar med studiedag? Dock har mormor och morfar förbarmat sig över Estrid och hon har en betydligt härligare dag där än här hemma. För David är tillbaka i skolan och jag har fullt upp med jobb. Just nu sitter jag i biblioteket och myser ihjäl mig för det är såååå fint med bokhyllan. Den är inte klar ännu men redan känns det så himla fint och bra.

Jag har tänt alla ljus och ett magiskt doftljus, bakom mig står en maffig bukett snittblommor i min dagg-vas och bredvid mig har jag en stor kanna te. Ur högtalaren spelas slow jazz och ja, allt är bara såååå mysigt! Det är viktigt för mig att skapa stämning. Det gör A och O för mitt humör. Och arbetsglädje.

Igår hade jag en viktigt möte. Och vad det var är lite hemligt. Den enda anledningen till att det är hemligt är för att jag inte vet om det blir av. Och jag vill liksom inte gå händelserna i förväg. Men det har att göra med utvecklingen av mitt företag. Jag kommer göra en investering och det känns både läskigt och spännande. Om det är något jag lärt mig under mitt första år som influencer så är det att mina rädslor dock måste ignoreras. För de får mig bara att stå stilla och jag behöver rörelse för att må bra.

Snart kommer David hem från skolans föreläsning och då ska vi fota och filma ett samarbete. Jag har många roliga samarbeten på g och känner mig hoppfull inför det här året. Jag önskade bara att viktnedgången var i hamn för den hänger över mig och stressar. Men jag försöker jobba mycket med mitt mindset så att det inte ska ta över. För det finns så mycket inspirerande, fint, roligt och härligt här i livet. Och det måste få va i förarsätet.

Januari wellness – din lilla feelgoodbibel.

INLÄGG INNEHÅLLER ADLINKS

Jag vet att ni är flera stycken som känner av januaripeppen och “nu jäklar ska jag komma i form”. Jag vet det för jag känner likadant själv. Även om jag inte vill. jag vill inte dras med i hetsen och det extrema. Jag vill fortsätta leva i min långsamma livsstil av för mig bra val. Däremot så vill jag uppmuntra era hälsodrömmar. För sanningen är att de 11 kilona jag än så länge gått ner och all den träning jag fick in förra året gjorde väldigt mycket positivt för mig. Minskad känsloätning bidrog till att jag hanterade känslor bättre vilket på sikt har gjort mig starkare. Så med det sagt, jag vill uppmuntra hälsoresan men samtidigt visa att den inte behöver vara så manisk och strikt, extrem och tidsbegränsad. Den ska vara ett sätt att leva. Och när det kommer till att leva vet du ju redan att jag vill leva härligt.

Jag älskar snygga träningskläder. Om man har dålig träningssjälvkänsla blir det inte lättare att komma igång om man samtidigt känner sig som en urtvättad disktrasa i noppiga tights och mannens gamla band t-shirt. Unna dig nya snygga träningskläder.

Grön tränings-bh casall // gröna träningstights casall // overall från global funk // parkas från Adidas by Stella McCartney

Här är tips på träningskläder som går upp till 3XL. För alla kroppar förtjänar snygga träningskläder.

Plommonlila tights Röhnisch (adlink) // plommonlila sport-bh Röhnisch (adlink) // leotights Kappahl XLNT (adlink) // leolinne Kappahl XLNT (adlink)

För att riktigt gå all in på träningen tycker jag det är så kul med snygga accessoarer. En snygg vattenflaska och träningsväska känns så himla kul! Och om du inte vill träna på gym utan köra hemma så vill jag rekommendera fyra redskap som möjliggör massa rörelse i hemmet.

Vattenflaska Stronger // resistansband Casall // träningsväska Nike // yogamatta casall // hantel Casall // pilatesboll Casall

Nu kommer tips på träningsövningar och hjälp till positivt mindset! För tränings kan kännas så svårt när man inte ens vet vad man ska börja. Därför vill jag tipsa om videos på Youtube som jag gillar. Men du får även tips på meditation och en riktigt bra bok för det här är inte bantning eller hets. Det här är lyxig self care!

Här är en video på hur du kan träna hel kroppen med resistensband som kommer i tre olika nivåer och jobbighet.

När jag yogar hemma kör jag alltid alltid med Yoga with Adrienne. Hon är min absoluta yogafavvis! Just nu har en 30 dagars yogachallenge som började alldeles precis.

Jag har tipsat om den här boken innan “slutbantat” av Erik Hemmingsson. Jag älskar den och den står för precis allt jag står för! Läs den och sluta banta en gång för alla min vän!

Här är en annan bok som jag tyckte mycket om “The universe has your back” av Gabrielle Bernstein. Jag tror verkligen på laws of attraction och att det man ber om och visualiserar också kommer till en. Det är en mindfullnessbok som också är spirituell. men väldigt lättläst och peppig.

Om du inom din hälsoresa vill bli mindre stressad, sova bättre och känna tacksamhet vill jag tipsa om att försöka meditera. Jag har svårt att meditera själv i ett tyst rum och därför gillar jag guidade meditationer. Det gör det enklare för mig att vara närvarande i meditationen. Den här videon tycker jag om.

Nu går vi vidare till mat! Eller frukost ska jag säga!

Frukost är så härligt tycker jag och just när det kommer till “hälsosamma” frukostar så är de svingoda. Dessa recept känns så lyxiga och new york-brunchiga att äta. Många av dem går att svänga ihop dagen innan så du snabbt och enkelt kan äta dem på morgonen.

Overnight oats av Annika Malm, klicka för recept.

Bananpannkakor av Mat & vinguiden, klicka för recept.

Chiapudding med kokos och färska bär av Ica, klicka för recept.

Chokladsmoothiebowl av Melissa Overgaard, klicka för recept.

Avokadotoast med äggröra av Matskafferiet, klicka för recept.

Nu går vi vidare till necessären.

Jag älskar att ha en necessär med lyxiga produkter som jag använder när jag duschar efter träningen. Särskilt om det på träningsplatsen finns en bastu! Åh, då kan man ha ett riktigt spa efter träningen. Så viktigt för själen att inte bara hasta igenom träningen, utan att få landa i den och ta hand om sig själv innan, under och efter träningen. Här är tips på beautyprodukter som är stora favoriter hos mig.

Kroppstvål Molton Brown (adlink) // shampo och balsam från Kerastase (adlink) // torrshampo från Living proof (adlink) // cleansing facial balm från Sensai (adlink) // bodybutter från Laura Mercier (adlink) // kroppspeeling från Fresh (adlink)

Vecka 1

Walking in to the new year like. Ja, inte som en bossbitch iallafall eftersom kräksjukan råder i det Kummerfeldtska huset. Vi har tagit oss förbi det värsta och jag har kvar ont i halsen och en snorig näsa. Men det är inte värre än att jag har en tekanna framme hela tiden. Jag är redo för David och Estrid att gå tillbaka till skolan och få tillbaka huset för mig själv. Tystnaden. Lugnet. Ja, tystnaden!

Jag tänker väldigt mycket på mitt 2022. Vad ska vara mina mål och drömmar. Vem är kvinnan jag vill vara. Och jag märker att jag drar mig lite för att sätta mig ner och skriva. För jag vet vad det måste stå. Det måste stå viktnedgång. Jag har så mycket känslor från förr i tiden som inte får komma tillbaka. Och jag har begränsande tankar från året som var om att jag inte lyckades. Jag vet att jag har kommit en otroligt lång väg och att jag gjort så många fantastiska förändringar under 2021. Jag tränade mer än jag någonsin gjort förut och det var en stor själslig vinst. Men jag brast i andra val. Och jag vet varför. Jag hade mål för framtiden, för kvinnan jag ville vara. Men jag tänkte fortfarande som kvinnan jag är. Det går inte. Då lever man i en evig dragkamp mellan viljor. Det är bara utmattande och ledsamt.

Därför vet jag att 2022 måste handla om att fullt ut leva som kvinnan jag vill vara. Och även tänka som henne. Kanske jag vill äta den där chipspåsen för jag är uttråkad, eller ledsen, eller stressad, för det känns bra. Men hos kvinnan jag vill vara känns det dåligt att äta chipspåsen. Inte för att den är fel eller syndig. För en annan kan chipspåsen vara livets bästa beslut.

Men kvinnan jag vill vara har gått ner i vikt och blivit gravid. Och för henne är chipspåsen ett steg från drömmen och det är något ledsamt. Varje hälsosamt snack och varje träningspass är inte kämpigt och jobbigt för kvinnan jag vill vara. Varje missat snack och missat träningspass är istället det som är jobbigt.

Jag är så tacksam för denna insikt. Att jag på många sätt blev kvinnan jag drömt om att vara, och att jag tänker som henne också. Men på just detta område, som jag har haft så många motgångar med, tänker jag som mitt gamla jag. Jag har inte ens reflekterat över det förrän härom dagen. Jag fick mig en rejäl tankeställare.

Nu går jag då in i vecka 1. Trött, krasslig, med längtan efter jobbstart och rutiner och lite skräckblandad förtjusning inför skrivövningarna jag ska sätta mig ned och göra i veckan.

Fredagsvideo #48 – lev ett passionerat liv

Veckans fredagsvideo ligger nu uppe på instagram. Den handlar om hur du lever ett passionerat liv och varför det är så viktigt. Jag pratar om att jag låtsas att mitt liv är en film (?), hur du ska göra vardagssysslor passionerat och om vikten av röra på kroppen på ett passionerat sätt.

Du hittar videon här.

Mental hälsa är lika viktig som fysisk hälsa

Hälsa. Det ord som kan innebära så mycket. Men som i vårt samhälle oftast bara betyder en enda sak. Din vikt. En låg vikt är hälsosam och en hög vikt är ohälsosam. Men är det verkligen så? Det beror på vad man menar med hälsa. Är en låg vikt i sig hälsosam? Alltså, är alla med låg vikt hälsosamma? Nej, vissa har för låg vikt med utebliven mens, hårväxt på kroppen, svårigheter att hålla kroppen varm, svaga naglar och sprött hår. Vissa som är normalviktiga lider ändå av högt blodtryck, allergier, dålig kondition och sömnsvårigheter.

Men alla tjocka ÄR faktiskt ohälsosamma! Är det så? Vi är alla normalintelligenta och förstår vikten av att äta varierad kost, frukt, grönt och fibrer. Vi vet hälsofördelarna med att träna regelbundet för att få en smärtfri kropp, ett starkt hjärta som pumpar blod och bidrar till bättre kvalitet på sömnen. Men vi vet också att en tjock person kan göra alla de här sakerna och fortfarande vara tjock. Nu blir det svårt för de enkelspåriga. För hur kategoriserar vi en tjock person som äter frukt och grönt och tränar regelbundet och får in sina 8 timmars sömn per natt? Jag kallar det en hälsosam tjock person.

Men trots detta fortsätter myten om den ohälsosamma tjockisen att frodas i vårt samhälle. Det finns ett väldigt enkelt experiment för att ta reda på om myten är sann. Experimentet är enkelt. Titta runt omkring dig på människor med en lägre vikt. Människor som är “normala”. Är de alla hälosamma? Har ingen smalis problem med blodtrycket? Kan de alla enkelt springa milen? Äter de enbart nyttigt? Svaret på vårt experiment är givetvis: Alla smala är inte hälsosamma. För det går inte att se på kroppen hur en människas hälsa är.

Nu ska vi göra det hela mer komplicerat. Nu breddar vi bilden av hälsa. Nu lägger vi till fler parametrar. Vi tar in självkänsla, självförtroende, ångest, sömnsvårigheter, depression, utmattning, balans, alkoholvanor och fobier. Genast blev många smala och normalviktiga väldigt ohälsosamma. För vad är kroppens vikt värd när insidan är fylld av skam, kletig ångest, mörka tankar, panikångest, missbruk av mat, shopping, sex, alkohol eller droger? För mig är det skrämmande hur lite vikt den mentala hälsan får i vårt samhälle när vi diskuterar en persons hälsa.

Jag vet bara att när jag var normalviktig var jag otroligt ohälsosam. Jag hoppade över måltider och känsloåt godis, jag drack för mycket alkohol och var stökig, jag träffade killar för bekräftelse och den enda motion jag fick var när jag dansade mig igenom natten i höga klackar. (Förvisso ett otroligt bra val av motion då jag var både snygg och fick dansa samtidigt.) Jag hade otrolig ångest, startade ett nytt liv varje måndag och varje hälosamt val jag gjorde (träning, nyttig mat, ett glas vatten osv) handlade om straff, prestige och kontroll. När jag var normalviktig var jag otroligt ohälsosam.

Idag har jag en kropp som fortfarande är överviktig. Men jag har aldrig varit så hälsosam som jag är nu. Jag röker inte och dricker inte heller. Jag försöker få till det där med att gå och lägga mig i tid (men squid game förstörde allt!) Jag rör mig så mycket mer än jag gjort sedan jag var barn och framförallt, jag mår bra, har kul och är stolt över mig själv när jag gör det. Jag kan reglera mina känslor, lamslås inte av ångest och proppar inte längre ner jobbiga känslor i magen med mat. Jag äter hemlagat, mycket grönt och dricker mer vatten.

Hälsa är ju relativt. Det beror ju på vad man jämför med och med vem. Men om jag ska jämföra min hälsa med en annans måste jag veta ALLT om den personen. Vikt, mått, vanor, kroppsliga värden, mående, sömntimmar och antal genuina skratt per dag. Först då kan jag veta exakt vem som är mest hälsosam. Min egen hälsa kan ju bara jämföras med hur den varit tidigare i livet. Det går ju inte att säga att idag är jag ohälsosam för om fem år kommer jag vara ännu mer hälsosam. Det är inte fruktbart. Det enda som jag är viktigt för mig är att landa i att idag är jag mer hälsosam än igår. (med igår menar jag inte IGÅR utan en tidigare tid i livet).

Mental hälsa är lika viktig, om inte viktigare, än fysisk hälsa. Och jag är av den största övertygelse att den goda mentala hälsan alltid främjar en fysisk hälsa. Medan en god fysisk hälsa inte alltid främjar en god mental hälsa.

Vecka 5 i min mat- och träningsutmaning.

Jag har nu gjort mer än halva utmaningen och jag har så otroligt många tankar och känslor. Jag drabbas av jämförelse med de andra deltagarna och kan känna mig dålig när mina resultat inte är som deras. Samtidigt känner jag en otrolig mental styrka där jag VET vad som är bäst för mig. Jag vet att jag kan göra som jag alltid gjort tidigare, dvs kortsiktig och destruktivt, eller med det mindset jag har idag, dvs långsiktig och hållbart.

Jag kommer när dessa 8 veckor är över hålla en live där jag svarar på alla era frågor. Då kommer jag ge ett slutgiltigt svar på vad jag tyckte om det här programmet. Men snart är det över och det känns skönt. Jag är helt säker på att jag kommer klara det för det är bara tre veckor kvar och det var svårare i början när det kändes som jag skulle göra det här så otroligt länge. Nu kan jag känna vittring på slutet och vägrar falla vid målsnöret. Och det gör mig stolt, för det jag främst ville bevisa för mig själv är att jag har pannben. Men inom rimliga gränser.

Jag är glad att jag har en stor respekt för mig själv. Jag ser vissa som gör andra träningsutmaningar som tränar fast de är sjuka vilket känns helt galet. Jag tycker det är destruktivt. Man kan ju få inflammation i hjärtmuskeln. Likaså vill jag inte gå hungrig. Det känns så ovärdigt. Och kanske det är vad som krävs för en snabb viktnedgång, men då är en sådan viktnedgång inte för mig. Jag tror att detta dock gjort att jag inte gått ner fullt så mycket än så länge som jag hade förväntat mig. Stundtals gör det mig uppgiven och stundtals känner jag mig stark i att jag ändå till syvende och sist vet vad som känns bäst för mig.

Vad jag vet med säkerhet vet är att det iallafall inte går att gå ner i vikt och sedan bli lycklig. Man måste vara lycklig först för att kunna göra förändringarna.

Jag längtar efter att träna och känner mig rastlös nu när jag är sjuk. Vi får våra veckoutmaningar och jag är så taggad på att köra dem med min pappa. Så fort jag är frisk så jag komma igång igen!

Fredagsvideo #37 – min dotter sa att hon vill vara smal (är helt normalbyggd). Jag blev så ledsen och vet inte vad jag ska göra.

Jag fick den här frågan och jag kände verkligen hur mitt hjärta brast. Det är en så sorglig men så viktigt fråga. Så pass viktigt att jag valde att besvara den i veckans fredagsvideo. Och den hittar du här.

Tack för att ni ställer så bra och viktiga frågor och för alla de fina samtal vi har med varandra.

Vecka 2 i min mat- och träningsutmaning

Nu har jag gjort den andra veckan i min utmaning och tänkte ge er en liten uppdatering. Det som varit den stora skillnaden på vecka två jämfört med vecka 1 är att jag i vecka två var frisk från min förkylning och äntligen kunde träna. Den gångna veckan har jag alltså tränat varje dag. Och det har varit ganska så odramatiskt. Jag har tränat själv och ibland med pappa och ibland med övriga familjen. Det har faktiskt varit ganska roligt att träna mycket. Jag är otroligt lättad över att min ångest kopplad till träning nu är helt borta. Det är ju något som jag jobbat med långt innan jag började den här utmaningen, men som sätts på prov nu när jag tränar så ofta.

En annan utmaning är att jag varit mycket mer hungrig vecka 2 än vecka 1. Det ogillar jag starkt så jag har försökt komma fram till vad det är för hunger jag känner. Dels tror jag att jag valt lite för lätta mellanmål för den mängd träning jag gör. Så jag har ökat upp på ägg. (tvek om jag någonsin kommer äta ägg och turkisk yogurt efter detta…). Jag ska också ha mens om några dagar och jag tror att även det varit en bidragande faktor till min hunger. För jag har inte varit hungrig punkt. Utan mer hungrig på rött kött, potatis, pasta och ris. Du vet, rejäl mat! Sen har jag även svårt att få i mig mängden vatten vi ska dricka vilket givetvis också påverkar matsmältningen.

Jag känner mig dock glad och stabil i detta. Jag har inte ångest eller tendenser till destruktiva tankar. Men sen ska jag inte heller påstå att detta är helt okomplicerat. Detta är ett, i mitt tycke, ganska extremet program. Och det passar perfekt om man som jag har ett konkret, sunt och positivt mål. Men om det är en livsstilsförändring man är ute efter så tror jag på att skynda långsamt.

Två veckor in och vissa dagar känner jag att jag kan göra det här för alltid. Andra dagar känns det oöverstigligt att det är sex veckor kvar. Men som vi får höra av vår PT, en dag i taget! Något riktigt positivt som kommit ur detta än så länge är att min hy är strålande! Även så mitt humör! Jag känner mig glad, sprallig och energifylld! Estrid har, vilket var oväntat, direkt märkt om jag äter annorlunda och då är svaret fortfarande att vi äter rester (vilket iv ju faktiskt gör!) eller att mammas träningsutmaning ger mig mer muskler och att musklerna behöver lite annorlunda mat just nu. Det är alltså NOLL prat om vikt, kilon osv. I hennes värld är jag samma tjocka gosiga mamma som innan! =)

Jag har 6 kilon kvar att gå ner till vår IVF-gräns. Vilket känns väldigt bra. Vi närmar oss nästa etapp på vår resa och jag ser väldigt mycket fram emot det. Jag fick en fråga om jag kommer fortsätta gå ner i vikt efter att jag nått IVF-vikten och då är mitt svar att jag inte vet. Jag tror det kommer bli så på ett naturligt sätt. För det som gjorde mig tjock, känsloätande och sköldkörtelsjukdom. är nu borta. Men jag kommer aldrig jaga en viss siffra eller ett särskilt mått. Jag ser mest bara fram emot att leva balanserat, hålla igång träningen och kanske äntligen äntligen kunna springa en hel mil UTAN ATT STANNA ELLER GÅ EN ENDA GÅNG! Det är en dröm jag har.

En annan sak jag vill skriva om är hur fin min familj är. Det är de ju såklart alltid men i vissa hänseenden, särskilt kring träning och motion, har jag känt mig så himla utanför. Pappa, mamma och Paula har alltid tränat, tränat tillsammans och haft en träningsglädje. Och de har så gärna velat att jag skulle dela den med dem. Vilket jag inte kunnat för det var bara sådan ångest för mig. Men sekunden jag bad dem träna med mig, efter åratal av att jag tackat nej till deras inbjudningar, ställde alla upp direkt. Och det är en boost att jag är den som får leda dem i mina träningsprogram. Att vi kan dela det här och att de får mig att känna mig bra och stolt. Ni är många som vill träna med era familjer men ni vågar inte för ni skäms. Det enda jag kan säga är “var ärlig”. Min pappa vill springa med mig men jag säger nej. För jag är inte redo. Jag är fortfarande så dålig och långsam på att springa att det kommer inte kännas lustfyllt att springa med honom. jag kommer känna mig ledsen. Så i väntan på det tränar vi annat ihop. Men dagen jag ber farsan ta med mig ut på en runda så vet jag med 100% säkerhet att han finns där med löparskorna redo och en perfekt pappa-dotter-slinga att springa tillsammans.

Därför hjälper inte självhjälpsböcker.

OJ vad jag läst självhjälpsböcker i mitt liv. Jag plöjde dem, gjorde övningarna och testade allt. Jag höll på med affirmationer och stod där framför spegeln och sa med inlevelse “Jag älskar mig själv”. Men kände ingenting. Jag satte små lappar med positiva budskap på spegeln men kände ingenting. Jag la ner väldigt mycket tid på dess böcker. Och i stunden mådde jag bättre, men det höll aldrig i sig. Jag började misstänka att det kanske inte låg för mig att vara lycklig. Kanske jag helt enkelt inte var gjord för det. Men det kändes samtidigt så innerligt sorgligt. Som att jag bara gav upp på livet.

För många år sedan bestämde jag mig för att ha ett ja-år. Alltså säga ja till allt som kom i min väg och det var revolutionerande i mitt liv! Då insåg jag! Självhjälpsböcker och dess övningar hjälper inte så länge du stannar kvar hemma och läser. Man måste ut och LEVA! Jag förstod att självhjälp hjälper inte om man inte samtidigt agerar.

Många som läser självhjälpsböcker tror att det är något fel på en och så läser man dessa böcker ihop om att hitta lösningen som ska rätta till allt. Men vet du, det är inget fel på dig och behöver inte bli fixad. Du ska vara precis den du är och istället fokusera på att växa som människa. Jag trodde att jag behövde bli en annan slags person för att bli lycklig. Så fel! Helt fel! Istället behövde jag bli mer mig! Mer trygg i mig. Leva livet efter mina premisser och följa mina drömmar. Att växa i mig själv istället för att ändra mig var lösningen. Helt plötsligt blev det enklare att må bättre.

Böckerna kan vara en bra idé för att få intressanta infallsvinklar och nya tankar att provtänka. Det kan vara skönt att läsa hur någon annan sätter ord på det man själv trodde man var helt ensam om. Men arbetet, det måste du göra själv. Investera i dig själv. Och do the work! Kämpa, sträva, belöna och njut! Det kommer inte komma en stund när himlen öppnar sig och gosskören sänks ner för att sakralt sjunga i stämmor samtidigt som miraklet sker. För du behöver inget mirakel. Du är miraklet och du har miraklet inom dig! Bara du börjar leva och agera.

Vecka 1 i min mat- och träningsutmaning

Jag får, helt förståeligt, massor med frågor om min mat- och träningsutmaning som jag gör nu. Jag har valt att inte skriva om den särskilt mycket av flera anledningar. Dels är det ett program som man betalar för och då vill jag inte ge bort min PT:s receptbank och träningsupplägg gratis till er. Det känns inte schysst. För det andra var jag så rädd och tveksam när jag började denna utmaning och min PT sa att jag kan gå in utan krav och kan när som helst lämna. Men efter soulsearching kom jag fram till att jag VILL göra detta och att jag SKA klara det. MEN, det har bara gått en vecka och om jag efter 8 veckor står där och tycker att det är ett fantastiskt upplägg kommer jag berätta allt! Men om det i slutet visade sig vara något som jag inte vill rekommendera er så kommer jag då välja att inte göra det. Förstår ni hur jag menar? För till syvende och sist handlar detta om en rejäl omställning i maten, träning varje dag och fokus är för mig viktnedgång. Vad alla deltagare i min grupp har gemensamt är dock en längtan efter bra mat- och träningsrutiner och förhoppningsvis en kropp som blir starkare, härligare och sundare.

Nu tänkte jag dock berätta om mina tankar efter den första veckan. De första dagarna LED jag! Dels var jag otroligt hungrig och dels så åt jag mat som jag inte gillade. Jag bodde på hotell och fick inte äta hotellbuffé och trista mellanmål fick jag ta med mig. Och inte kunde jag mysa till det med kanelbullar och godis på tåget. Ni hör. Jag tyckte extremt synd om mig själv! Men jag följde planen till punkt och pricka. Hungern försvann efter några dagar. Och i en vecka nu har jag känt mig konstant tillfredställd och med noll sug på godis. Att hoppa över snacks på fredagen och godis på lördagen var busenkelt. Det behövdes inte ens någon ansträngning från min sida. Och det känns helt sjukt eftersom jag för kände mig OTROLIGT förfördelad om jag inte fick äta godis. Jag visste på förhand att min stora bov är just känslan av att det är synd om mig, “alla andra får men inte jag” och därför försökte jag inför detta att mentalt förbereda mig. Och som David säger “du får vad du vill, men nu VÄLJER du bort”. (Han har rätt) Hungern var en annan faktor som provocerade mig. “Jag ska väl inte SVÄLTA!!!!!” sa jag dramatiskt till David på telefon. Han bad mig ge det några dagar för jag äter sex gånger per dag så inte var det svält. Snarare omställning. (Han hade rätt). Slutligen var det maten. Jag åt i början några recept som inte alls passade mig. “Jag ska väl inte äta mat som är VIIIIIIIDRIG” snyftade jag till David. Han sa bara “ät något annat imorgon och testa dig fram till dem du gillar”. (Han hade rätt). För 90% av recepten har varit toppengoda och hur härliga som helst.

Så nu när all dramatik börjar lägga sig känns matbiten faktiskt helt ok. Det enda problemet är att kombinera detta med maten som familjen äter. Estrid har varit extremt uppmärksam, mycket mer än jag trodde, och direkt märkt om jag äter annorlunda. Jag har försökt att avdramatisera det hela med att vi idag äter rester, jag var sugen på något annat eller sagt halva sanningen med att “mamma ska träna supermycket i 8 veckor och då behöver mina muskler att jag äter lite annorlunda”. Så halva veckan får hon egen mat och andra halvan äter vi min mat (med mackor på stand by för henne).

Träningen har jag inte alls kunnat göra eftersom jag varit hemskt förkyld. Men i söndags rev jag av ett pass med pappa och Fredrik. Därför har jag inte riktigt känt på träningsbiten. Den är intensiv eftersom vi tränar varje dag. Vi har ett minipass som ska göras dagligen och varannan dag läggs ett fokusområde på och varannan dag ett annat område. Slutligen lägger vi till två riktigt tunga träningspass två gånger i veckan. Det blir med andra ord väldigt mycket träning. Jag älskar de tunga passen men känner redan nu att det känns läskigt att klara av att träna varje dag. Jag får försöka hitta en bra rutin för det. Och åter igen inte tycka synd om mig själv. För jag gillar inte att göra samma träning om och om igen och det blir det ju nu med samma sak en hel vecka. Här är det stålsättning och mental träning som gäller.

Det som motiverar mig mest är dock kvinnan jag vill vara. Hon har nämligen pannben! Jag ger så lätt upp så fort något inte är kul. Och jag vill vara en kvinna som liksom köttar, maler, knegar och grisar ner sig! Allt för att klara av målet framför sig. När motivationen tryter tänker jag på denna kvinna och känner att inte fan ska jag ge upp. Nu ska jag bara ner med huvudet och kötta mig igenom det hela.

Första veckan har gett resultat på både vikt och midjemått vilket är positivt eftersom jag har ett konkret viktmål för vår IVF. Jag fick en väldigt bra fråga på instagram och det var hur det var att göra en sån här utmaning med ätstörningar. Svaret är enkelt, du ska INTE göra detta om du har ätstörningar. Det är många matregler vilket kan vara triggande. Det är också ett oerhört fokus på mat eftersom man äter sex gånger om dagen. Det känns som allt jag gör är att äta, planera, laga, handla, frysa in, göra mellis osv. Det kan också vara triggande. Detta görs i en grupp och om du är benägen att jämföra dig med andra och känna dig som skit om du inte “håller deras tempo” ska du inte göra det här. Också triggande. Du ska heller inte göra det om du har en bakgrund med ätstörningar och inte har mental kapacitet än att styra ditt ätstörningsmonster när det tittar fram. Jag känner att jag har den kapaciteten nu. Jag känner mig inte mer duktig nu med denna kost än med kosten tidigare. Jag känner mig inte heller mer vacker eller fin. Jag är samma. Jag känner dock att det ska bli skönt att gå ner i vikt och komma i mina gamla kläder, att allt inte sitter så hårt och att jag en gång för alla har blivit av med mitt känsloätande.

Så för att sammanfatta den första veckan. Jag är försiktigt positiv till att jag kommer klara detta. Jag är otroligt stolt över att jag vann över “tyck synd om mig”-tänket. Jag är lättad att jag vågat vara helt öppen för vänner och familj om den här resan vilket underlättat massor. Jag är också tacksam för att mitt sug försvunnit för det var lite som ett straff ibland. Den här känslan av att kroppen arbetar emot en och att man aldrig är tillfredsställd. Och de stunder när det känns extra jobbigt så har jag en liten lista i min mobil där jag skriver upp sånt jag saknar och vill göra när utmaningen är klar.

  • LÖSGODIS!
  • baka kanelbullar!
  • Bjuda vänner på middag som är mer än kycklingfilé! Svulstig gryta med rejäl efterrätt får stå på menyn.
  • Åka till Ystad saltsjöbad med Hedda och äta hotellfrukost, gå på spa, få massage och ansiktsbehandling, äta trerätters på kvällen och sova på hotell
  • köpa en klänning från Needle & thread
  • Köpa drömstövlar!
  • Äta pasta och vitt bröd! Surdegsfralla med ost och marmelad!
  • Ha en sjujäkla live-loppis med alla kläder som blivit för stora!

Och slutligen, när jag behöver en liten pick me up så shoppar jag på nätet. Ja, kanske inte så hållbart men otroligt härligt och roligt och jag känner mig snäll, bäst och mysig! =)