Tagged: självkänsla

Vad får dig att må på bästa sätt? Och gör du det för dig själv?

För att må riktigt bra i sitt liv måste man först veta vad som får en att må bra. Och sedan agera. Steg två är omöjligt att förverkliga om man inte vet vad man behöver göra. Allt för många människor lever sina liv utifrån andras förväntningar eller utifrån vad de tror att borde göra. Istället måste vi leva efter vad vi vill göra. Det är en både spännande och läskig tanke. För du kanske mår bra av att göra tvärtom vad som samhället anser att du borde göra. Du kanske mår bäst av att inte skaffa barn eller vara hemmafru? Du kanske mår bra av att satsa fullt ut på din karriär eller så mår du bäst av ett ganska kravlöst arbete som istället möjliggör mer fritid.

Vet du vad du mår bäst av? Jag önskar att du gav dig själv tid att fundera igenom detta ordentligt.

När du väl vet vad du mår bra av så är det dags att agera. Det räcker inte att veta. Man måste göra. Det här inlägget träffade mig också ska du veta. För jag sa till David “jag mår ju bäst när jag inte överpresterar, äter kroppsvänligt och tränar regelbundet. Varför gör jag inte dessa saker!?”. Jag fick mig en tankeställare. Det är så enkelt att fastna i gamla mönster. Om jag känner mig hängig är det enkelt att av gammal vana slå mig ner i soffan med en godisskål. Inget fel med det. Men det är för fel för mig eftersom jag gör det av fel anledning. Om jag istället hade tränat, gått på promenad eller slappnat av med ett yogapass i biblioteket hade jag fått den känslomässiga positiva boost jag behöver.

Till syvende och sist handlar det om att ta hand om sig själv och ta ansvar för sina handlingar. Om du vill dansa, boka en danskurs. Tänk inte bara på att du vill dansa. Om du mår riktigt bra i stunder av ensamhet och stillhet, ta ansvar, stäng av datorn och telefonen. Släck ner i rummet och tänd ljus. Ta ansvar.

Men kom ihåg, det handlar om välmående. Inte att piska sig till perfektion. Vi är alla skyldiga att fastna i mobiler, boka av träning till förmån för soffan eller hoppa över frukosten. Men jag tänker att så länge man är uppmärksam på det så behöver det inte bli en ovana. En överhoppad frukost är inte hela världen. Men månader av att inte äta frukost är däremot inte positivt.

Vad får dig att må riktigt bra? Och gör du dessa saker för dig själv?

Fråga Frida: Kan man bry sig om utseende och stil och ändå vara feminist?

Alltså detta är en så bra fråga! Svaret är givetvis ett rungande SJÄLVKLART! Att frågan ens ställs är ett bevis på varför feminism behövs och att vi ännu inte är ett helt jämställt samhälle. En man som bryr sig om sitt utseende, som tränar regelbundet, ser efter vad han äter, har en sharp frisyr och ett välansat skägg, anses vara självsäker, framgångsrik och att han har en dyr aura kring sig. “Här är en man som vet vad han vill, tar vad han vill ha och alltid är en succé”.

När en kvinna lever på samma sätt så är hon ytlig, tramsig, ja en bimbo. När en man spänner musklerna och tar instagramvänliga bilder på en segelbåt fnissar man lite men tänker ändå att han har ett så härligt liv. Att han utstrålar en lekfullhet och att han är avslappnad. När en kvinna poserar med dagens outfit på gatan så himlas det med ögonen och suckas över att “guuuuuuud vad hon håller på”. Men låt oss hålla på för fan!

Samtidigt är det givetvis inte okomplicerat att ställa feminism mot utseende. För var går gränsen mellan rent intresse och samhälleliga krav på hur en kvinna ska se ut? Nya tuttar, botox, regelbunden vaxning, färgade ögonbryn, ögonfransförlängning, noggrann kost och träning, högklackade skor som gör ont, underkläder som en annan anser är sexiga, fillers, plastikoperationer. Listan är väldigt lång. Och som feminist anser jag, på en större strukturell nivå, att det är svårt att få våra barn att älska sig för den den är om inte mamman gör det. Men å andra sidan, som feminist, sett till en individ nivå, våte det djupt ofeministiskt av mig att ha en åsikt om vad en annan kvinna gör med sin egen kropp.

Därför landar jag i följande. Enbart du kan avgöra varför du gör något. Gör du det för att det är kul eller gör du det för att du annars inte vågar vara den du är. Sminkar du dig, som jag, varje morgon för att det är så himla roligt och härligt. Eller gör du det för att våga gå ut genom dörren. Rakar du benen för att du gillar den lena känslan eller gör du det för att du annars tror att du är äcklig? Fixar du ditt utseende med botox och fillers för att du vill eller är det någon slags lösning på att du har så dålig självkänsla att du inte kan älska dig själv genom livets åldrande. Dessa frågor är otroligt viktiga att ställa. Men de har inte med feminism att göra. De har med självkänsla att göra.

Som feminist kommer jag stå upp för varje kvinnas rätt att göra precis vad hon vill med sitt utseende, sin garderob och sitt sätt att leva. Som medmänniska kan jag däremot önska att man vågar rannsaka sig själv varför man göra de livsval man gör.

Men det är inte rättvist att smink, mode och utseende hos en kvinna alltid ska kopplas samman med ett samhällsansvar. Att en kvinna alltid ska vara DEN FÖREBLDEN! För mannen som spänner musklerna på segelbåten får inte höra att han ger unga pojkar kroppskomplex eller pengahets!

Detta är mitt, och kanske ditt, intresse! Och det får det vara hur mycket som helst. Det gör mig inte mindre smart, snäll, framgångsrik, insiktsfull eller vad det nu må vara. Och om någon tror det och med himlande ögon hånler åt mitt poserande på gatan så säger jag bara “himla på”. Du vet ingenting om mig. Och till dig, om någon himlar med ögonen åt dig, kom då ihåg att kanske just du inspirerar mig något otroligt. Ditt “påhållande” (nytt ord för att hålla på) skänker just mig glädje, inspiration och systerskap. Och det min vän, det är en otroligt viktig del av feminismen!

Min livsfilosofi

Min livsfilosofi är lite som min personliga religion, eller ja, övertygelse kanske jag ska kalla det. Det är mitt rättesnöre som är lika delar omvårdande som förpliktande. Det är en livsfilosofi som passar mig helt enkelt. Jag tror att den även kan passa andra, men under förutsättningar att den justeras för att vara på pricken perfekt efter just den individen. Man ska nämligen aldrig sträva efter att vara eller bli som någon annan. Man ska enbart ha sig själv som måttstock. Här är iallafall min livsfilosofi och förhoppningsvis kan den glädja och stärka dig i att hitta ett sätt att leva som passar dig.

Ha roligt
Jag har stundtals i livet känt mig livslös. Att varje dag var den andra lik och livet bara rann mig mellan fingrarna. Därför är det viktigt för mig att känna att jag lever. Skratta, känna, bli inspirerad, bli hänförd och njuta. Jag tänker att allt för många människor fokuserar på plikterna och sen blir det inte tid kvar för annat. Jag tänker att plikter är viktiga, men inte viktigast. Därför försöker jag bli inspirerad av något varje dag.

Gör varje dag magisk
På temat att ha roligt varje dag ligger att göra varje dag magisk. Dessa två är så viktiga för mig att jag trots det måste dela upp dem i två delar. För magin ligger inte i bli inspirerad eller skapa nya tankar. Magi för mig är att vårda och omhulda det jag redan har. Det kan vara roligt att köpa nytt porslin, men det är magi att duka med det porslin du redan har och göra det vackert på en helt vanlig veckodag. Magi är väldigt viktigt för mig. Estrid pratar om att vi på kvällarna “gör mys”. Det är stunden när vi gör te och kvällsfikar med tända ljus på matsalsbordet. Det är fint att hon redan har en känsla av att “göra mys” är något bra och något man kan göra själv.

Var snäll mot mig själv
Jag försöker verkligen leva som jag lär, men det är klart att även jag har stunder som är svåra eller deppiga. Ibland en kort stund och ibland under en utmanande period. Men skillnaden på mig idag jämfört med förr är att istället för att drunkna i de negativa känslorna så försöker jag vara snäll mot själv. Då unnar jag mig att gå och lägga mig tidigt, boka av det mesta i kalendern, prata mycket med David och göra snälla saker för mig själv.

Försök våga känna alla känslor
Det här är svårt men jag tror bestämt på att den som vågar känna sina känslor i slutändan kommer må bättre. Att våga inse för sig själv att man känner på ett visst sätt kan vara skrämmande och ibland till och med smärtsamt. Men det är väldigt viktigt. Särskilt för mig, och kanske dig, som annars försöker stoppa våra känslor genom att trycka ner dem i magen med mat. Destruktivt och sorgligt! Många tror att jag är så tuff och hård, men egentligen så är jag faktiskt väldigt känslig. Genom att våga känna mina känslor hoppas jag även att det leder till att jag vågar visa dem. Det är för mig nyckeln till ett harmoniskt liv.

Lev livet som en trappa utan slut
Vissa blir stressade av mål, drömmar och ambitioner. Men inte jag! Jag var en gång hos ett medium som sa att hon såg min framtid och att den gestaltades av en trappa utan slut. WOW! Jag har då aldrig hört något så mäktigt i mitt liv. Och jag älskar att leva så. Att en dröm hakar i nästa, att ett avslutat mål raskt byts ut mot ett nytt. Jag måste alltid vara på väg, röra mig framåt, utveckla och skapa. Sekunden jag står stillar får jag olust i kroppen. Då känner jag att jag slösar bort mitt liv. Jag vet att denna duracell-kanins-mentalitet inte är för alla. Och tur är väl det! Men att ge mig själv hän till stora ambitioner och ljuvligt dagdrömeri är så himla viktigt för mig.

Skynda långsamt
Hur går jag då uppför min trappa utan slut, utan att bli slutkörd på vägen? Jag försöker skynda långsamt. I min ambition och iver så blir jag otroligt kortsiktig. Jag vill ha resultat nu nu nu och när dessa inte infinner sig så blir jag uppgiven och känner att jag aldrig kommer lyckas. Detta är en stor del av min framgång, att jag har en förmåga till enorm produktivtet. Men baksidan är såklart att om jag inte passar mig kan jag risker att bränna ljuset i båda ändarna. Därför försöker jag skynda långsamt genom mantrat “jag är på precis den plats i livet jag är ämnad att vara på just nu”. Då blir jag lite mindre stressad och tillåter mig att acceptera och glädjas över där jag är nu. Istället för att känna missnöje och besvikelse över att jag inte kommit längre.

Lev idag som kvinnan jag vill vara imorgon
Jag har två sätt att skapa motivation. Det ena är unnar-metoden. Den som helt enkelt går ut på att sätta upp x antal mål för dagen eller veckan och när dessa är avbockade får jag köpa en viss sak. Effektivt men inte plånboksvänligt. Min andra metod är att visualisera kvinnan jag vill vara, och leva idag som att jag redan är denna kvinna. Kvinnan jag vill vara tränar med glädje två gånger i veckan och hon njuter av promenader. Hon äter kroppsvänligt och klär sig i de finaste outfitsen nu och sparar dem inte till sen. Hon går upp tidigt för att hinna fixa smink och hår och hon lever flärdfullt varje dag. Kvinnan jag vill vara har jag redan tänkt ut sedan länge och genom att tänka på henne blir jag motiverad, snarare än piskad, till att göra saker som kan kännas lite motiga.

Nu får du gärna berätta lite mer om dina tankar på detta ämne. Har du redan en livsfilosofi? Vad består den av isåfall? Och om du har inte en, vad tror du om att arbeta fram en?

Fråga Frida: hur får man självkänsla och självförtroende i arbetslivet?

Åh, vilken underbar fråga jag fick av en av er. Den är ju så viktig att reflektera över lite då och då. Först och främst tänker jag att det är viktigt att bena ut vad skillnaden egentligen är på självkänsla och självförtroende.

Självförtroende handlar om en tro på sin egen förmåga. Att man litar på att man är kapabel, att man kan klara av saker och när du lyckas med något ökar ditt självförtroende. Alltså, tron på dig själv ökar också. Men självkänsla, det är något helt annat. Självkänsla är känslan du har inför dig själv och den du är. Där självförtroende är i jämförelse med mätbara saker som exempelvis resultat är självkänslan enbart kopplad till kärleken du känner inför dig själv och den du är.

Och dessa behöver inte alls gå hand i hand. Men en bra självkänsla hjälper till att ge ett bra självförtroende. I min ungdom hade jag superbra självförtroende men obefintlig självkänsla. Det innebar att jag behövde söka bekräftelse hela tiden för att må bra. Jag behövde prestera på topp för att känna mig på topp. Andra behövde tycka att jag var cool, smart eller snygg flr att jag själv skulle känna att jag var de sakerna. Med en bra självkänsla vet jag idag att mitt värde inte ligger i mina prestationer. Jag behöver inte heller längre att någon annan talar om för mig att jag är cool, smart eller snygg. Det är en känsla som redan finns i mig. Om någon tycker jag är smart är det en härlig komplimang. Om någon tycker jag är ful så är det såklart inte så kul, men det förgör inte mig, utan blir bara ett litet moln på en annars ganska klar himmel.

I arbetslivet tror jag det är väldigt vanligt att självförtroendet får ta täten. Vi känner oss bra på jobbet om vi presterar bra, men många känner sig dåliga om de gör ett misstag eller kanske inte förstår. Många som har dålig självkänsla beskriver att de går runt och tror att alla andra när som helst ska komma på dem som bedragare. En skojare. En katt bland hermeliner som egentligen inte alls vet vad den gör. För egen del tycker jag livet, och arbetslivet, blir som härligast när man har en bra, alltså RIKTIGT bra, självkänsla och ett lite sådär lagom härligt med självförtroende. Ingen vill vara den pompösa kollegan som går på om sin egen förträfflighet. Ett självförtroende utan medföljande självkänsla skapar en person som behöver hävda sig, tävla och jämföra vilket är allt annat än en härlig kollega.

För att få en bra självkänsla på jobbet har jag tre tips.
1) Lista varje dag minst tre bra saker du gjort.
2) Definiera inte ditt värde genom dina mot- eller medgångar på jobbet.
3) Stå upp för dig själv och ta ingen skit. Det gäller oaktat om kritiken kommer utifrån, eller inifrån dig själv.

För att få ett bra självförtroende har jag följande tips.
1) Fira alla framgångar, små som stora. Unna dig och belöna dig och uppmärksamma dig själv, inför dig själv, när du klarat av något.
2) Var inte missunsam mot kollegor utan våga tro på att framgången är stor nog att kunna dela på. En annan framgång är inte per automatik ditt nederlag.
3) Våga utmana dig själv och uppmärksamma dig själv när du klarat något du tidigare inte vågade göra.

Viktigast är dock att fokusera på självkänsla. För utan grundläggande egenkärlek är självförtroende ingenting värt tycker jag. Då blir livet bara en enda lång jakt på uppmärksamhet, bekräftelse och snabba kickar.

Fråga Frida: kan man vara tjock och snygg?

Ibland tänker jag att vi av någon märkligt invand dålig vana automtiskt kopplar samman våran vikt med vårt utseende. Att man per automatik är ful för att man är överviktig. Eller har en kropp som på annat sätt inte är idealbilden av en vacker människa. För visst händer det hela tiden att vi tänker att en viss person är otroligt vacker samtidigt som den personen själv tycker att den är ful. Det finns en tjej jag följer på instagram som har en, enligt mitt tycke, helt magisk badonkadonk! Japp, jag pratar om hennes rumpa. Den är så sjukt jäkla persikohärlig. Så jag skrev det till henne. Svaret jag fick förvånade mig verkligen när det visade sig att just denna rumpa är det hon har komplex för. 

Det må vara ett slitet uttryck men skönhet är i betraktarens ögon. Därför är det ett otroligt slöseri med tid att slita ut sig för att nå ett utseende som alla tycker är vackert. För till och med om man skulle mejsla fram ett utseende helt i enlighet med rådande ideal kan man ge sig tusan på att det lik förbaskat kommer finnas en hel drös med människor som inte finner idealet attraktivt.

Jag får även en känsla av att människor lite slentrianmässigt talar ner sitt eget utseende. Och lite som av en vana hasplar ur att om man gick ner fem kilo så skulle man se riktigt bra ut. Men om personen verkligen lutade sig inåt skulle hen känna att hen faktiskt ser bra ut precis just nu. Jag tror att anledningen till att just tjocka per automatik tycker att de är fula är för att övervikt är raka motsatsen till idealpersonens utseende. 

Hänger du med på vart jag vill komma? 

Det finns alltså egentligen inget samband mellan vikt och skönhet. Däremot tror jag att tjocka människor förfular sig själva. Vad menar jag med detta provokativa uttalande? Jo, att tjocka skäms så förfärligt för sin vikt och sin kropp att de bara vill smälta in i omgivningen. Det är få som klär i capritights och tunika, tältliknande plagg och foppatofflor. Men den tjocka människan vill bara försvinna in i en kokong och inte titta ut förrän hon är en perfekt fjäril redo att möta världen. Det är så sorgligt för det finns inget som säger att du inte kan vara en fjäril prick just nu.

Och alldeles oaktat vad min vikt varit och att jag alltid velat vara en fjäril har det funnits personer som fann mig mer eller mindre snygg. Även i mitt smalaste jag var det säkert lika många människor som tyckte jag var inte deras kopp te som det finns idag.

När det kommer till kritan är det för mig rätt ointressant vad andra tycker. Jag är inte satt på denna jorden för att behaga min omgivning med min skönhet. Jag är satt på denna jorden för att leva mitt bästa liv. Därför lever jag för mig. JAG ska se min skönhet och jag ska möta världen som mitt bästa jag. FÖR MIG!

Fråga Frida: hur lär man sig älska sig själv?

Oj, denna 10.000 kronors fråga. Hur lär man sig älska sig själv? Jag tror att man måste leva i sin sanning för att kunna känna äkta kärlek inför sig själv. Om man lever sitt liv efter andras förväntningar, eller på ett sätt som man tror att man borde göra istället för vad man verkligen vill, så kommer det alltid finnas något som skaver.

Men hur lever man i sin egen sanning? Egentligen är det inte alls särskilt svårt. Sedan jag började reflektera över att leva i min sanning så känns det som att jag vunnit frihet! Och en grundad trygghet. Givetvis känner jag mig också vilse och osäker ibland. Och skälvkärleken kan få sig en törn ibland. Men lever jag i min sanning så är jag grundad vilket gör det mycket enklare att ta sig tillbaka till en skön plats av egenkärlek och självacceptans. För att leva i min sanning brukar jag ställa följande frågor till mig själv:

Vad kommer jag tänka om mig själv om jag inte hedrar mig själv?
Nu får jag svara utifrån hur jag tänker och känner. Kanske du hade känt precis likadant eller helt annorlunda. Det spelar ingen roll eftersom vi alla är unika. När jag gör saker som jag instinktivt känner inte är något jag VILL göra så får jag alltid direkt ett olycksbådande surr i magen. Min magkänsla vet alltid vad som är bäst för mig. Instinktivt känner jag att “NEJ! Jag skulle inte tackat ja, eller nej, eller bjudit in eller avstått”. Jag inser direkt att min anledning till beslutet jag tog eller handlingen jag gjorde inte hedrar den jag är. Det kan vara att tacka nej av rädsla, eller tacka ja av FOMO, eller va med människor jag inte får positiv energi av för att jag är rädd för att vara ensam. Det kan vara när jag äter mina känslor istället för att känna dem. Då får jag en unken känsla av att jag svikit mig själv. Och jag känner mig instängd. Jag bara MÅSTE hedra mig själv, mina preferenser, drömmar och prioriteringar för annars blir jag genast mörk i sinnet, håglös och deprimerad.

Vem bryr sig om vad folk tror om mig!
Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad folk tycker om mig. I vissa lägen av mitt liv. Jag kan vara tjock på gymmet, ha på mig knallrosa när andra bär beige, göra fel på jobbet eller prata inför tusentals åskådare utan att bli ett uns berörd av vad de tycker. Då kanske du tänker att jag OMÖJLIGEN kan förstå dig som tvärtom fortfarande väldigt mycket bryr dig om vad andra tycker. Men, min vän, det är helt fel! Jag bryr mig nämligen om vad bekanta, kompisar och vänner tycker. Jag har alltid haft en otroligt dålig kompissjälvkänsla. På senare år har jag dock försökt kväva dessa tvivel med mantrat “jag är den jag är och om de inte gillar det kan jag inte göra något åt det. För om jag måste bli någon annan för att de ska gilla mig så lever jag inte i min sanning”. Det funkar riktigt bra för mig!

Hur vill JAG må?
Jag vill vara glad och fylld av energi. Ha ett innehållsrikt liv men inte vara duktig flicka eller överambitiös. Jag vill skynda långsamt, omfamna platsen jag befinner mig på och njuta av att drömma. Jag vill vara mamma, fru, vän, syster och dotter och i andra hand karriärist. Men jag vill samtidigt tjäna pengar, bo fint, ha en underbar garderob och en smashing KHS (kropp, hjärna, själ).

Vad behöver jag göra för att må sådär?
Bara tacka ja till sådant som maximerar att mina drömkänslor för stort utrymme och tacka nej till sådant som tar tid från det som är viktigt för mig. Våga stå för den jag är och våga vägra kompromisser när den kommer till den jag är. Våga vara anpassningsbar men inte till den grad jag försummar mitt väsen. Så jag fortsätter leva i min sanning för det är det enda sätt som finns för att känna långvarig och genuin kärlek för sig själv.

Känner du dig konventionell och tråkig?

Är du tråkig och alldaglig? Kanske både till det inre och till det yttre? Har du tappat bort dig sen du blev mamma eller tappade du all lust när du gick upp i vikt? Har du inte längre någon koll på vad som faktiskt är dina intressen? Och om någon frågar dig vad du helst gör på fritiden vet du inte riktigt vad du ska svara. Du vet knappt vad du gillar för kläder, vilken mat du helst äter eller vad du tycker om saker och ting.

Jag vet vad som hänt. Du har blivit birollen i ditt eget liv istället för att vara huvudrollen.

Det är inget fel på dig för att det blivit såhär. Jag tror det är både vanligare än man tror och i perioder oundvikligt. Det är okej att vara “tråkig” under förutsättning att du är nöjd i den situationen. Jag är på vissa sätt tråkig. Jag lever ett oerhört inrutat liv och i kombination med att jag ogillar spontanitet och överraskningar gör det mitt liv ganska tråkigt. Men jag känner mig inte tråkig. Och jag känner mig inte konventionell. För jag har tagit mig ur det. Efter noggrann soul searching blev det tydligt för mig vad jag faktiskt vill med mitt liv, hur jag vill klä mig, vad jag tycker om saker och ting och vad jag vill viga min tid åt.

Om du känner dig tråkig och konventionell och inte trivs med det, då är det dags att gå från tanke till handling. Och det är inte alls så svårt som du kanske tror. Svaret är att nämligen att du ska 1) drömma, 2) göra en action plan och 3) ge dig själv små utmaningar. Du kan inte agera om du inte vet vart du vill gå. Så ta en ostörd kväll och skriv ner allt du drömmer om. Vilka kläder du vill bära, vilken inredning du drömmer om, spara ner alla recept som ser goda ut, skriv upp alla böcker du vill läsa, tidningar du vill bläddra i och aktiviteter som intresserar dig.

När drömmarna är på plats, och ta det lugnt, listan behöver inte vara uttömmande. Den kommer fyllas på och dras ifrån under resten av ditt liv. Den är en avspegling av där du är i livet just nu. Titta på drömmarna och lista vilka som rent konkret är möjliga just nu. Lyxig handväska, tända ljus, köksrenovering, en annan frisyr, 3 boktitlar, en kurs i salsa, en tjejmiddag är kanske saker som finns på din lista och de är just faktiskt i viss mån möjliga att förverkliga just nu. Detta är din actionplan. En lista på vad du kan börja göra från och med nu.

Steg tre är att börja utmana dig och göra mål för att förverkliga din actionplan. Gå och hyr böckerna och vid 30 min varje kväll åt att läsa. Be familjen sova borta en kväll och bjud in vännerna på en tjejmiddag. Köp hem ljus och boka en tid hos frisören. När du sitter där och har läst böckerna kommer du bli inspirerad att läsa nästa och nästa bok. När tjejmiddagen är avslutad och du lycklig står och diskar vinglasen kommer du bli inspirerad att återskapa denna känsla under morgondagens fiskpinnemiddag med familjen. När du blåser ut de tända ljusen kommer du känna lusten över att passa på att tända ljusen i sovrummet istället när du njuter av dina 30 minuter lästid.

För du är inte tråkig eller konventionell. Jag tror bara du tappat bort dig själv lite och glömt bort vad som får dig att känna dig levande. Och det är varken egoistiskt, ytligt eller tramsigt att drömma och leva stort. Det är härligt, unnigt och ett sätt att hylla din existens.

Och om du efter denna text fortfarande inte vet vad du ska börja med så får du en liten helglista på härliga saker att göra. Köp hem en fredagsbukett. Gör amerikanska pannkakor till frukost imorgon och servera dem på finporslin och med tända ljus. Ta en lång dusch och skrubba kroppen och smörj den efteråt. Duka helgmiddag med duk och linneservetter. Ta på dig läppstift när du skjutsar barnen till aktiviteter. Gå på en promenad med något härligt i lurarna. Bjud familjen på söndagsmiddag med långkok och en härlig äppelpaj till efterrätt.

Livet ska inte vara så himla jobbigt. Det ska mest vara härligt så att man är rustad att orka de förhoppningsvis få men oundvikliga jobbiga stunderna. Resten av tiden är det faktiskt tillåtet att njuta maximalt.

Hon hade det finare än mig och jag är gladare än någonsin

I helgen var vi hemma hos nya bekantskaper. De bjöd på lunch och dagen var EVERYTHING. Utsökt mat, iskall dryck som radades upp, klirrande glas, vackert porslin, en svalkande pool och framförallt ett OTROLIGT hem. Ett hem där varenda detalj var genomtänkt. Jag såg det på färgval, fönster, dörrhandtag och kreativa snickerilösningar. Ett med andra ord magiskt hem. Och idag är jag fylld av energi och glädje.

Anledningen till att jag vill skriva om detta är för att jag förr i tiden hade gått därifrån och känt mig ledsen. Jag hade varit avundsjuk och missunsam. Jag hade gått hem och tittat på vårt hem och bara hatat på allt inuti det. Jag hade sett allt som saknades, som inte fanns och som vi inte hade råd att renovera. Men jag har inte den känslan idag. Istället var det så roligt att gå runt, få ideér, få veta var saker kom ifrån och bli inspirerad på hur vi kan få vårt hem att se ut.

(Okej, en sak är jag lite avis på. Hon lever med en snickare. Men, jag är inte beredd att byta man, även om en händig man onekligen låter som ljuv musik i mina öron. )

Jag vill berätta för dig om hur jag upplevde mitt besök hos dem för jag vet att många där ute kämpar med avundsjukan, missunsamheten och den dåliga självkänslan. Jag vill berätta för dig att det går att ta sig an livet på ett annat sätt. Sen igår har jag dykt ner i inredningstidningar på Readly, scrollat otaliga instagramkonton, sparat ner inspirationsbilder, och sagt “David, vad tror du om det här !” tusen gånger. Jag blir inte ledsen för att vissa av drömmarna är just drömmar om kommer ta lång tid att förverkliga. Istället är jag glad över att jag känner mig så levande, kreativ och sprudlande när jag får drömma. Att drömma är nog min favoritsysselsättning om dagarna. Hade den gamla Frida fått bestämma hade det senaste dygnet varit bortkastat på irritation, uppgivenhet, och negativa tankar som slukar energi.

Något annat som jag tänkte på efter gårdagen är vikten av detaljer. Att det var dukat med vackert porslin och att drycken var iskall. Det spelar för mig ingen roll vad prislappen på glasen var eller om drycken kom från affären eller från kranen. För känslan satt i omsorgen kring lunchen, inte i prislappen. Jag blev också inspirerad att vattna där jag står. Alltså att göra vårt hem riktigt fint utifrån hur det är just nu. Med andra ord, jag blev inspirerad till att STÄDA! Jag vet, inte klokt, men det är sant. När jag kom in i vårt sovrum efter gårdagens besök blev jag full i skratt. Jag tänkte att jag behöver inte det perfekta sovrummet. Men jag behöver att kläderna på golvet försvinner prick just nu. Vi lägger så mycket tid på att önska att vi hade något annat att vi glömmer bort att vårda det vi har mitt framför oss.

Igår blev både en glad bekräftelse på att mitt mantra om att se allt man har verkligen fungerar och också en vänlig påminnelse till mig själv om vikten att just vattna där jag står.

Saker du inte måste göra är de saker du bör göra

Livet är fullt av måsten och vi fyller gladeligen våra liv med dem. Tråkiga, vardagliga och monotona saker gör våra liv fullproppade så att det inte finns tid eller ork över att göra något annat. Ta mig rätt, givetvis måste dessa sysslor göras. Annars förfaller våra liv och hem. Men måste de prioriteras så till den grad? Måste tvätten alltid prioriteras framför en spontan cykeltur på kvällen till en vacker plats där du bor? Det jag är ute efter är att allt inte måste vara så praktiskt. För det är de opraktiska och det, i vissas ögon, onödiga, som i min värld är absolut nödvändiga. Här är exempel på saker som du inte alls måste göra, men som du faktiskt borde göra. Av den enkla anledningen att det gör ditt liv härligare och mer kittlande.

  1. Innan du börjar med den stressiga och kanske tråkiga vardagsmiddagen, ta några minuter och plocka fram ett vackert glas, fyll på med is och häll sedan upp din dryck. Det kan vara kranvatten och behöver inte alls vara någon särskild dryck. Det är att du tar dig tiden att göra ditt liv lite mer festligt som sätter sig som en guldstjärna i själen på dig. Jag personligen älskar att fylla på med bubbelvatten och en limeskiva.
  2. Nakenbada! Givetvis på ett väldigt diskret och barnvänligt sätt. Jag vill icke uppmuntra till blottning! Men ett diskret dopp på kvällen är riskfyllt, pirrigt och väldigt modigt att göra av någon som har kroppskomplex. Men så värt det! Vattnet är magiskt skönt mot kroppen.
  3. Bjud in till en stor fest med klädtema. Jag LÄNGTAR tills corona är över för jag drömmer om att bjuda in alla coola kvinnor jag vet. Då ska det givetvis vara ett klädtema. Av helt egoistiska skäl såklart. För att JAG vill ta mig ett tillfälle att få klä upp mig ordentligt.
  4. Gå och få håret fönat innan ett viktigt tillfälle. I någons värld är detta kanske onödiga pengar, i min värld är det ett väldigt billigt sätt att genast ge sig själv 100% mer säkerhet och stuns i stegen.
  5. Tänd levande ljus till varje tillfälle. Av den enkla anledningen att tända ljus signalerar lugn, speciellt tillfälle och skänker ett trivsamt ljus.
  6. Smörj fötterna med lyxig kräm innan sänggående. Det är en avkopplande och fin stund att ta för sig själv.
  7. Hitta ett tillfälle att bära en aftonklänning. För att livet ÄR för kort för att aldrig få bära en aftonklänning.
  8. Ha en middagsklubb med vänner eller släkt. Hade inte det varit roligt att få tillfälle att ta sig tid och inspiration och kompensera en middag med flera rätter? Duka vackert och välja dryck med omsorg? Och gången efter är det någon annan som fixar och du behöver bara njuta som en gäst.
  9. Date med ett av dina barn. Gå på riktigt restaurang med ditt barn. Ta er tid och prata och umgås.
  10. Givetvis en date med sin partner. Ni kan leva ett helt liv tillsammans där ni bara äter middag hemma. Det är inget MÅSTE att gå på restaurang. Men håll med om att ett äktenskap utan glitter blir väldigt tråkigt i längden.
  11. Odla dina egna blommor och grödor. Jag odlar i princip inget ätbart. Det är inget som lockar mig just nu. Istället lägger jag krut på blommorna. Och jag kan säga såhär att varje dag som jag går ut och plockar en bukett känner jag mig helt otroligt rik!
  12. Gör coctails, och den alkoholfria motsvarigheten, mocktails. Det är något som tar lite tid att planera och förbereda, en stund att svänga ihop och sedan något att njuta av genom att sippa och inte hälla i sig. En elegant och välbehövlig paus i livet.
  13. Springa 5 km. Man måste inte göra det. Absolut inte. Men när jag gjorde det första gången kände jag mig som en motherfucking atlet! Och det, det var en magisk känsla!
  14. Fira livet varje dag på något sätt. Japp, så är det. Varje dag måste man uppmärksamma något magiskt och fira det. Det kan va genom den minsta av saker upp till grandiosa uppmärksammande. Men ditt liv ÄR värt att fira! Varje varje dag!

Önskeinlägg: Egentid

Jag fick en fråga om jag kunde skriva om egentid. Det är ju en ganska bred begäran så jag började fundera på vad personen ville att jag skulle skriva om. Kanske vad som menas med egentid? Hur man ser till att ta sig egentid. Vad man kan göra på sin egentid eller kanske hur man ska tänka om man anser att man inte är värdig egentid. Att det är allt för ego.

Egentid för mig menas med kravlös tid. Ett tillfälle där du helhjärtat kan ägna dig åt det som får dig att må bra utan att behöva ta hänsyn till andra. En tid där du inte blir störd, där du inte behöver fixa för andra eller beakta andras viljor. Och eftersom vi alla är olika kan egentidens innehåll vara precis vad som helst. Sovmorgon, träningspass, vara själv i hemmet, resa bort ensam, ta en ensam dag på stranden eller en ostörd timme i badrummet. Egentid kan vara precis vad som helst.

Jag tror att kvinnor har ett otroligt behov av egentid för att kunna fungera. Vi har ofta tusen tankar i huvudet samtidigt, kom-ihåg-listor, påminnelser på mobilen, släktkalas att planera, en karriär, en familj, ett hem, släkt och så vidare. Det är inte för inte som man talar om att kvinnor lämnar sitt heltidsarbete för att därefter starta upp det obetalda heltidsarbetet i hemmet. En sådan livssituation tar kål på livsglädjen. Man bränner ut ljuset i båda ändarna och får aldrig tid till eftertanke och den så viktiga återhämtningen. En slutkörd kvinna är inte en bra partner, mamma, syster, kollega eller vän. I viljan av att vara alla till lags blir kvinnor tillslut är tomt kärl som inte kan finnas där för någon.

Det jag skrivit ovan låter för många helt självklart men trots detta tar sig kvinnor inte egentid. Man “har inte tid”. Eller så skäms man och känner sig egotrippad. Man får det kvinnligt dåliga samvetet och känner att man försakar sin familj. Och jag förstår det för omgivningen kan vara snabb på att döma. “varför skaffar du barn om du inte vill vara med dem!?” kan vissa säga. Det största tramset jag hört i livet. Jag läste att dagens föräldragenerationer spenderar timmar mer med sina barn än vad både kvinnor och män gjorde på 50- och 60-talet. Och en man som går iväg några timmar i veckan får aldrig höra att han är en dålig pappa. Istället är han levnadsglad och “klart man ska få släppa loss ibland” låter det då.

Du är värdig av att ha egentid. Din familj klarar sig utan dig och din familj klarar sig garanterat bättre om du är lycklig, levnadsglad och tillfredsställd. Jag har ett stort behov av egentid. Kanske mer än hos de flesta. Men tack vare att jag tar mig den tiden kan jag stärkt, glad och positiv hänge mig totalt åt alla åtaganden i mitt liv. Jag tror också det är bra att visa Estrid att det är normalt och skönt att få gå in på sitt rum, stänga dörren och vara lite ifred. Att tiden med sig själv är värdefull och trygg.