Tagged: självkänsla

Vad är den enskilt viktigaste saken du bör göra för att leva det liv du drömmer om. Är det samma sak som du gör i nuläget?

Processed with VSCO with a4 preset

Drömmer du om ett visst liv? Att du vill vara en särskild person? Kanske du bannar dig själv för att du inte är en sån som bäddar sängen varje morgon. Eller som inte röjer upp i köket innan du går och lägger dig? Kanske du drömmer om att vara en kvinna som tar fler chanser att röra på kroppen eller som glatt går upp en kvart tidigare på morgonen för att göra dig i ordning. Ofta har vi stenkoll på våra drömmar. Vi är så smärtsamt medvetna om vad vi vill ha och vad vi önskar att vi var mer av. Om jag sa till dig att det är enkelt att nå dit, tror du mig då?

Jag tänker nämligen såhär. Om du vet vad du vill ha mer av och du vet vad du vill vara mer av så har du ditt facit. Det handlar om plocka bort de delar du inte gillar så att ditt sanna jag kan få framträda. För du vet säkert vad du vill göra mer av. Och märk att jag inte skriver “borde”. Du “bör” eller måste nämligen inte göra någonting. Du behöver inte städa, laga mat eller ta hand om dina barn. Det finns föräldrar som inte gör det. Du behöver inte arbeta, borsta tänderna eller umgås med en annan person. Faktum är att du VÄLJER att göra dessa saker. Därför är förändringen ganska enkel. Du vet vad du vill ha och nu kan du välja att göra det. För om du vill vakna varje morgon till ett städat kök så måste du välja att städa köket på kvällen innan du går och lägger dig. Genom att välja till det du längtar efter och välja bort beteende och handlingar som inte uppfyller din längtan, börjar du mejsla fram ditt sanna jag.

Processed with VSCO with a4 preset

Jag kallar det ofta för att välja om du vill vara huvudrollen i ditt liv eller birollen. Birollen flyter liksom med och är passiv. Denna roll karakteriseras av att den enbart spelar roll i förhållande till andra. Den är undanskymd och finns bara för att lyfta huvudrollen. Och jag är gärna biroll i andras liv MEN ALDRIG i mitt eget. I mitt eget liv är jag huvudrollen. Den aktiva rollen som får saker att hända, som tar tag i sitt liv och ser till att livet händer istället för att passivt låta livet hända en själv. Med detta mindset kommer den kittlande tanken om du kan skapa och designa ditt liv. Du får nämligen leva exakt vilket liv du vill på exakt vilket sätt du vill. Det enda som förväntas av dig är att du agerar i enlighet med din vilja. Om jag arbetar för en viktnedgång förväntar jag mig att jag agerar i enlighet med denna vilja. Om jag vill ha större ekonomisk frihet förväntas jag mig att jag sparar pengar och blir ekonomiskt kunnig. Om jag drömmer om ett harmoniskt liv så förväntar jag mig att jag vidtar åtgärder som skapar struktur och lugn och tar bort åtgärder som skapar kaos och sista-minuten-räddningar.

Om du har ett val framför dig ska du tänka såhär. “Tjänar det min önskan?”. Genom att alltid ställa denna fråga först får du en guide på när du ska agera eller vara stilla, när du ska säga ja och när du ska säga nej. Ibland kan man känna sig förvirrad och inte riktigt veta vad ens drömmar och önskningar är. Då kan det hjälpa att istället ställa frågan “tjänar det min huvudroll eller min biroll”. Allt som inte lyfter, hjälper och stärker huvudrollen bör väljas bort.

Nu vet du vad som förväntas av dig. Då återstår bara frågan om du faktiskt agerar i enlighet med detta eller om du skjuter upp det.

Vår mysiga lördag i bilder

I helgen var vi hos Nina och Gustav. Vi har blivit så bra kompisar och jag uppskattar deras vänskap så himla mycket! jag blir också så otroligt inspirerad varje gång jag är där. Gustav är snickare och Nina har ett otroligt öga för inredning så deras hem magiskt! Jag sa det till dem i lördags att jag mår så otroligt bra i deras hem. Det har bra stämning helt enkelt.

Det blev en fin dag som sträckte sig i flera timmar. Estrid lekte non stop med minsta sonen som är jämngammal med Estrid och mellandottern som är Estrids största idol i LIVET! HON HAR MAGTRÖJA! HON HAR MASCARA! HON KAN ENGELSKA! Ja ni hör ju! En dröm för en femåring!

Poolen var öppnad för säsongen och även om vi vuxna avvaktade med ett dopp kastade sig barnen ner i poolen.

Vi kunde lugnt sitta och prata och barnen badade, spelade plockepinn och kollade på film. Det är så fint att ha vänner med barn äldre än Estrid för jag får så mycket bra tankar och ideér om allt sånt Nina och Gustav pratar med de stora barnen om.

När jag träffade Nina hade jag lidit så länge av dålig kompis-självkänsla. Men jag bestämde mig för att vara hundra procent mig själv och bara gilla läget om hon inte gillade mig. Tur för mig att hon gillade det! Och jag kan äntligen vara mig själv. Det känns så skönt! Jag får lov att prata mycket, vara känslig, provtänka och skämta lite mindre PK. Frihet helt enkelt!

Efter lunchen som sträckte sig till middagstid åkte vi och köpte godis, pizza och godricka och sen hade jag, David och Essie den mysigaste Eurovisionkvällen ever!

Den uteblivna äggledarspolningen.

Igår var jag tillbaka hos doktorn för att göra en äggledarspolning. Jag kände mig väldigt nervös inför det hela. Det blev dock ingen spolning. Min livmoderslemhinna var för tjock och måste genom medicin stötas ut i form av en blödning. Ja, lite medicinskt och tekniskt men typ så kan man förklara det. Det hänger ihop med utebliven ägglossning och varför den har uteblivit vet vi inte. Det kan ha med min övervikt att göra. Först när den underbara doktorn sa att östrogen lagras i fettet hos överviktiga vilket kan påverka ägglossningen kände jag ett sting av skam. Det där jävla fettet liksom. Men inom någon sekund tog jag mig själv tillbaka. Den där primitiva skammen är inte mitt defaultläge längre.

Jag blir inte lyckligare, eller smalare för den delen, av att vara arg och besviken på mig själv. Det är inte heller så att vi VET att detta har med min vikt att göra. Läkaren utgår från statistiska troliga anledningar. Jag kände mig dock inte besviken av att undersökningen inte blev av. Jag har ingen stress. Det verkar som att jag har gott om ägg och jag får ju ändå ingen behandling förrän jag gått ner i vikt. Nu ska jag ta medicin, få igång en blödning och sen göra ett nytt försök om ca två veckor.

När jag satte mig i bilen hem kände jag lycka. Vilken resa jag gjort. Från den otroliga skammen jag kände inför min kropp under min graviditet och förlossning. Till att idag gå runt, ännu tjockare, och känna mig värdig. När jag kom hem stod det fotojobb på schemat. Jag skulle fotas i trosor. Avklätt med valkar, gropar och bristningar. För några år sedan hade det inte gått. Jag hade varit så färgad av läkarbesöket att jag avskydde min kropp. Idag gick fotograferingen så sjukt bra. Jag kände mig som en supermodel of the universe. Stark, positiv och hoppfull.

Min läkare är underbar. Jag frågade vad jag skulle göra den närmsta tiden. Om jag skulle använda ägglossningtest, när vi bäst ska ha sex och om hur jag ska veta om det finns ägglossning eller inte. Hon log mot mig, ja, man ser det på hennes ögon fast hon bär mask. Hon sa att nu ska jag bara njuta av livet, försöka gå ner i vikt på ett snällt sätt och älska med min man när andan faller på och inte enligt något schema.

Släpp din FOMO

En positiv sak med denna pandemi är att alla de som lider av FOMO (fear of missing out) fått en påtvingad paus. För nu har ingen gjort något som man är rädd att missa. Men trots detta så kan vissa fortfarande lida av FOMO. För nu jämför vi oss med allt vi ser på sociala medier. Folk kanske inte reser, festar och lever som förut. Men istället gör folk i ordning sina trädgårdar, renoverar hemma, påbörjar hälsoresor, utvecklar nya fritidsintressen. Och du sitter där på andra sidan telefonen och blir stressad för att du inte gör just det som de gör. Att de har något som du inte har, att du blir sist på bollen och att du MISSAR något!

Jag led förr av så mycket FOMO! Det gjorde att jag tackade ja till så många saker fast jag egentligen inte ville. Men känslan av att alla upplevde allt utom mig blev så himla jobbig. Idag lever jag efter JOMO (joy of missing out). Jag tycker så mycket om att inte ha fullspäckat schema, att njuta av min familj och våra middagar och träffar, att jag har tid att bara läsa, att vi kan hitta på grejor med Estrid.

Men hur ska man veta om man lider av FOMO? Jo, jag tänker såhär.

Har du en rädsla av att du ska missa något. Att om du tackar nej så kanske just den DÄR grejen händer och du är inte där och upplever den. Det blir en stress av att du missar att göra och uppleva det som “alla andra gör och upplever”. Det kan också vara att du har ett behov av att tillfredsställa alla. Att om du säger nej är du tråkig och en partypooper. Kanske du låter din telefon gå före din familj. Du måste hela tiden scrolla dina sociala medier för att se vad alla andra gör så att du inte missar något viktigt. För vissa är FOMO att man säger “ja” fast hela kroppen skriker “nej”. Så var det för mig under tonåren när det var dags att gå på disco. Jag ville så gärna bara stanna hemma med mina föräldrar och ha myskväll. Men rädslan att missa något LIVSVIKTIGT och inte kunna vara med i snacket på måndagen fick alltid trumfa.

Många blir väldigt stressade när de tittar på sina sociala medier. Det känns som att alla gör allting prick hela tiden utom just du! Men det är inte så. Folk lägger upp sina finaste stunder på sociala medier. Och i ditt huvud blir det en enda massa av att alla ju bara måste ha bara finaste stunder hela dagarna. Du följer också olika typer av konton. Det inredningskontot som har det SÅ fint hemma. Träningskontot med tjejen med en kick-ass body. Modekontot med kvinnan som har den lyxiga, dyra och perfekta stilen. Lifestylekontot med en mysig influencermamma som har hela dagarna på sig att fixa hemma och gör allt det under en hel dag som du sen tror du bör fixa på två timmar på kvällen. Vi glömmer att träningstjejen kanske inte har så spännande garderob. Att lifestylekvinnan inte tränar så mycket. Modetjejen lägger kanske sina pengar på mode och har det inte så härligt hemma. Men åter igen, i våra huvuden blir det en enda gröt av att ALLA har ALLT prick HELA TIDEN!

Mina VÄRSTA FOMO-person är den som väntar med att tacka ja för att se om något mer spännande eller roligare kommer dyka upp. Alltså usch, vilket förfärligt beteende. Det är så djupt respektlöst för man håller den inbjudande personen på halster. Och uppskattar faktiskt verkligen inte personen som bjuder in för man hetsar istället efter det coolaste och creddigaste. Men vet du, FOMO kan faktist leda till att du missar något som faktiskt är viktigt. Milstolpar i livet, barnets glädje när hen gjorde fotbollsmål men du satt med näsan i telefonen och en ledig förmiddag som spontant blev en utflykt där du hittade din bästa butik.

Vill du släppa din FOMO en gång för alla? Då gör du såhär.

  1. Inse att du har ett problem därför att du väljer att låta ditt beslutsfattande styras av rädsla istället för glädje. Våga ta en stund och tänk på ditt svar innan du meddelar det. Tackar du ja för att du vill, för att frågan får det att spraka till i magen. Eller tackar du ja för att du är rädd att du ska missa något? Börja låta dina beslut komma från en plats av glädje.
  2. Njut av nuet. Längta inte hela tiden bort. Tänk på att varje gång du säger ja så säger du samtidigt nej till något annat. Varje “ja” är inte positivt för dig. Njut av att du säger nej. Det är en hyllning till din förmåga att lyssna inåt på dig själv. Ta en paus från scrollandet om allas “perfektion” där får dig att glömma bort att se allt det du redan har.
  3. Festen är där du är! Ja, nu har vi ju inga fester. Men det här går att applicera på allt. Om du tänker att alla andra har det mysigaste hemmet, kom ihåg, det mysigaste hemmet är där du är. Om alla andra har en kick-ass hälsoresa så är din hälsoresa där du är. Ditt hem och du ÄR festen!
  4. Du är på den plats du är menad att vara på just nu. Denna mening säger jag till mig själv när jag blir stressad över andra eller annat. När jag märker att jag är frustrerad, längtar bort eller är missnöjd. Då stannar jag upp och vågar tro på att jag är på den plats JAG är menad att vara på just nu. Då spelar det ingen roll var andra är på sina resor för jag själv är på precis rätt plats på min resa.
  5. Disconnect! Släpp telefonen och njut av livet.
  6. Sakta ner! Du behöver inte vara allt på en och samma gång. Du behöver inte göra allt på en och samma gång. Var sak har sin tid. Njut av att planlöst kunna åka på en bilutflykt med varken mål eller tidspress. Njut av att kunna påta timmar i trädgården för du måste inte göra något annat. Njut av att sitta och pärla med ditt barn en förmiddag för allt annat kan faktiskt vänta.

Så börja nu omfamna JOMO, the joy of missing out!

Tankar efter besöket hos fertilitetsläkaren.

Igår var vi och gjorde ett nytt försök hos en fertilitetsläkare. Denna gång hade vi verkligen kommit rätt och fick träffa både en läkare och en sjuksköterska. Fick jag frågor om min vikt? JA! Var det mycket prat om vikt? JA! Kände jag mig ledsen en enda gång? NEJ! Jag kände mig fantastisk efter läkarbesöket. Så glad, positiv, motiverad och peppad! Jag sa till läkaren det jag hade planerat att säga, nämligen att jag är medveten om min vikt och hur den spelar roll inom ramen för en sådan här process, men att jag önskar att våra problem utreds på fler sätt än kopplat till min vikt. Och svaret på detta var att vi givetvis skulle få all möjlig hjälp och den totala utredningen.

Nu är vi inne i ruljansen och ska göra en utredning på varför vi inte fått ett syskon till Estrid. Vi fick massor av information om vad som kan vara problemet och kommer få göra en full utredning. Givetvis talade vi om min vikt av den enkla anledningen att vi kommer inte få någon som helst behandling så länge mitt BMI är över 35. Och just nu är det på 39. Jag kände ingen skam eller skuld. Jag fick information på ett sakligt sätt och förstod att det ingår i läkarens medicinska skyldighet att berätta de här sakerna för mig. Så konkret vet jag att jag måste gå ner 13 kilo för att nå BMI 35. Det är först i augusti som resultatet på Davids spermieprover kommer meddelas och den tidsutdräkten gör mig ingenting alls. För 3-4 månader är precis vad jag behöver för att nå, eller åtminstone komma nära, BMI 35.

Jag har oroat mig en tid för att jag fått ett bakre framfall efter min sfinkterruptur. Min läkare undersökte mig och sa att ja det finns ett litet framfall men som med knipövningar inte ska ställa till besvär. Jag hade också många äggblåsor och ingen vet varför, men jag kände mig mäkta stolt över min ena äggblåsa på 14 mm! Det kan vara så att jag inte har ägglossning regelbundet vilket kan vara kopplat till min övervikt. Men återigen så kände jag ingen skam för jag kände att läkaren tar ett helhetsgrepp om mig och aldrig en enda gång snöade in på min vikt. Nu vet jag konkret vad som ska göras. Och antingen går jag ner i vikt och vet att jag gjorde vad som krävdes. Eller så går jag inte ner i vikt men då kan jag inte heller gnälla över att vi inte fick prova all behandling som erbjöds.

Jag bar detta till läkarbesöket. Och när både sjuksköterska och läkare ger komplimanger för ens outfit då VET man att man har kommit till läkaren och syrran som the ONE för mig! Anledningen till att vi går privat är eftersom vi inte kan få offentlig vård eftersom vi redan har ett barn. Det innebär att utredningen kostar samma patienttaxa som i offentlig vård, men om vi sen behöver gå vidare med IVF eller annan behandling så bekostar vi det själva. Så det är ingen skillnad på själva vården, utan det handlar om reglerna kring att de som inte har några barn alls prioriteras. Likaså äe BMI-gränsen vid offentlig vård på BMI 30. Och det är för att ju “bättre normalvikt” en kvinna har desto bättre är hennes möjligheter att få en lyckad behandling. Eftersom skattebetalarna bekostar den offentliga vården har man ett lägre BMI medan det inom privatvård handlar om att jag som patient bekostar det själv och då är medveten om att jag tar risken att göra behandling vid ett högre BMI. Jag kommer sträva efter att nå BMI 30, men just nu är fokus på 35. Ett steg i taget liksom.

Jag har givetvis spenderat väldigt mycket tid på att tänka på hur jag ska gå ner i vikt utan att gammalt skit kommer tillbaka. Och jag har en plan. Jag är osäker på om jag ska dela den med er eftersom det är så lätt att det spär på dålig självkänsla, jämförelse eller att man tar min plan som ens egen. Jag tror jag kommer säga såhär. Jag kommer röra på mig mer än innan. Jag kommer tacka nej till en del som jag tidigare ätit. Jag kommer prioritera lördagsgodis framför annat snacks. Jag kommer hålla koll på energin jag stoppar i mig. MEN, och detta är den STORA skillnaden. Jag är på en helt annan mental plats nu där dessa bitar känns som en utmaning men inte som ett straff. Idag är jag så mentalt stark att jag faktiskt känner att jag inte kommer vara en slav under allt eller inget, jag kommer kunna se framgång som mer än numret på vågen och jag lever idag som kvinnan jag vill vara hade levt imorgon.

Jag har en kompis som ska göra en egen hälsoresa och vi kommer, så länge vi har en positiv inverkan på varandra, att peppa varann och göra detta ihop. Jag vill dela det fula med någon. Skammen som blossar upp när man känner hur man med nöd och näppe får plats i flygplansstolen. Hur usel man känner sig när inget från ens senaste onlinebeställning passar. Ja, ni vet det där som ni också förstår. Jag kan alltid prata med David, men han förstår inte så som ni förstår.


När vi kom hem från läkaren stod plommonträdet i full blom. Ute lös solen, himlen var knallblå och temperaturen mätte 20 grader. Och jag känner hopp. För oaktat om det blir barn eller inte så vann jag något stort på läkarbesöket. Trots samtal om det som förr var det fulaste i mitt liv satt jag där avslappnad, inlyssnade, positiv och glad.

Fråga Frida: hur vågar man bära badkläder OCH kan du ge tips på badkläder.

INLÄGG INNEHÅLLER ADLINKS

Du vet hur du älskar ditt barn. Sådär villkorslöst! Det spelar ingen roll vad ditt barn gjort eller sagt, hur den ser ut eller vilka kläder den vill bära. Du älskar detta barn ändå. Djupt, bottenlös kärlek. Tänk om du skulle sträcka ut samma villkorslösa kärlek till din kropp. Då skulle du aldrig beröva dig från livets glädjeämnen mer. Du skulle inte undvika sol och bad, resor, semesterfirande, fysisk aktivitet, snygga kläder eller fysisk närhet. Istället skulle du blomstra! Din kropp gör så bra hon kan. Hon gör allt för att hålla dig vid liv. Trots all skit du utsätter henne för. Trots all skit hon tar emot från dig. Hon fortsätter kämpa. Du ger henne för lite mat eller för mycket, du plågar henne med för lite sömn, för intensiv träning eller för mycket stress. Trots detta kämpar hon varje dag och varje natt för att hålla dig vid liv.

Om du skulle ge din kropp ovillkorad kärlek skulle du ge dig själv tillåtelse att leva nu och inte vänta tills din kropp såg ut på ett annat sätt. Med denna tanke i huvudet vill jag presentera årets absolut finaste badkläder. för jag vet att ni frågat mig hur många gånger som helst om jag inte kan tipsa om badkläder. Och inget ger mig större nöje! Här kommer 20 stycken helt amazing badkläder.

1 // 2 // 3 // 4

5 // 6 // 7 // 8

9 // 10 // 11 // 12

13 // 14 // 15 // 16

17 // 18 // 19 // 20

Fredagsblomman gör dig rik!

Jag tycker det är så viktigt att köpa en fredagsblomma. En helig ritual av skönhet och dekadens som omedelbart gör dig hem, ditt humör och din själ vackrare och gladare. Samtidigt vet jag att det finns massor av människor som tycker det är ett slöseri att köpa något som ändå ska vissna. Men jag vågar påstå att det är de icke-nödvändiga, men flärdfulla, köpen som ger oss livskvalité. Ja, det är toppen att ha fotriktiga kängor i garderoben. Men det som får mitt hjärta att sjunga är ett par glittriga pumps som utlovar fest, passion och flärd. Det är ansvarsfullt att spara pengar på banken för oförutsedda utgifter men vad är de pengarna värda om man inte en ensa gång under livet kunde njuta av dem.

Att våga unna sig utgifter som är onödiga är charmigt. Det är då vi lär oss att njuta av livet och inte bara springa igenom det. Fredagsblomman ger mig också något annat och det är torsdagsstädningen. En fredagsblomma i ett ostädat hem känns inte härligt. Den ger mig inte samma sak. Men en fredagsblomma i ett nystädat hem glittrar och skänker en känsla av frid över hela hemmet. Och när jag köper min fredagsblomma slinker jag inom affären och köper god dryck. Hemma sätter jag på musik, snittar om blommorna och smuttar på min dryck i ett festligt glas. Det handlar inte bara om själva blomman. Det handlar om vad den gör med dig, dina handlingar och dina känslor.

Det är sexigt att vara ansvarsfull. Men det är osexigt att vara praktisk. Jag uppmuntrar verkligen ansvarsfulla handlingar som att laga läckan i taket innan man köper en lyxig tapet. Att man städar sitt hem istället för att kolla på tv och att man sparar pengar för framtiden innan man bränner allt på flärd. Men att vara praktisk tycker jag är så tråkigt! Då gör man alltid bara det som måste göras och sen inget mer. Man överlever, men man LEVER inte. Ansvar OCH flärd är för mig den perfekta kombinationen. För när man unnar sig av opraktiska ting skapar man en känsla inom sig att man är värd rikedom. Man tar sig tid att hylla sitt liv och det är en mäktig känsla.

Så om du inte redan köper en fredagsblomma så gör det denna fredag! Den kan bestå av ett paket tulpaner på ica eller en mastodontbukett från floristen. Det spelar ingen roll. Det handlar inte om prislappen, det handlar om att man väljer att vara värdig rikedom och köpa något som kommer att vissna. För att man vet med sig att tiden de lever så skänker mig LIV åt sin själ.

Drömmar för en drömmare

Jag har alltid drömt. Föreställt mig saker, drömt om karriärer, platser att besöka, liv att leva. Jag har varit så sen jag var liten. Jag kunde berätta för mina föräldrar om alla min planer och min pappa kunde bli irriterad och frustrerad och tycka att det var orealistiskt. En dag sa jag “men pappa, man måste få drömma”. Han har berättat att det var ett slag i magen på honom. En väckarklocka om att han glömt bort att drömma och att han höll på att kväva min förmåga att drömma. Efter det sa ingen någonsin något och jag kunde fortsätta drömma.

Så många av mina drömmar har blivit verklighet. Från barndomens små drömmar om att testa olika aktiviteter till tonårens drömmar om att vara manager åt ett rockband, ha VIP-kort på DEN klubben och kyssa DEN killen. Till det unga vuxenlivets drömmar om juristutbildning, karriär som advokat och husköp i Skanör. Så många av mina drömmar har blivit verklighet. Drömmer du? Eller har du slutat? Har du kanske glömt bort hur man gör eller har du irriterat och frustrerat viftat bort det som ett orealistiskt tänk och ett slöseri med tid?

Grejen med drömmar är att de fortsätter gnaga i dig. Det finns en längtan inom dig som inte kommer försvinna bara för att du viftar bort tankarna på drömmen. Det kommer gnaga och pocka på din uppmärksamhet tills du agerar. Eller tills du ignorerat gnaget så pass länge att du blivit tom, frustrerad och olycklig. Det finns inga nackdelar med att drömma för du växer av dina drömmar. Du, dina livsval och hela ditt liv blir mer färgstarkt, vibrerande och levande om du drömmer. Dina drömmer bli nämligen till sanning tillslut.

Kanske du drömmer litegrann men stoppas av dina begränsande tankar. Inte kan väl jag? Det kommer aldrig gå? Det är inte för mig! Det är inte sanning du säger till dig själv. Det är inte DU som talar. Den är dina begränsande tankar. Fråga dig själv om du vill leva ett liv där du lyssnar och lyder dina rädslor eller där du lyssnar och lyder dina drömmar. Jag vet vilket alternativ som jag hade valt.

Jag tänker ofta på vad jag kommer tänka när jag är en gammal kvinna. Kommer jag ångra djupt att jag inte vågade. Svaret är garanterat ja. Om jag står inför ett läskigt val så tänker jag på denna kvinna. Jag ser henne sitta i en berså med en solhatt och en kopp kaffe. Hon ler mot mig och ger tummen upp. Hon berättar för mig att jag ska ta detta modiga val nu så att hon slipper gräma sig och vara bitter sen. Och då vågar jag!

Jag har alltid drömt och kommer alltid drömma. Det är mitt bästa fritidsintresse. Jag utmanar mig själv att drömma högre, större, modigare. Det här drömmer jag om nu.

Jag drömmer om att få göra en klädkollektion för NA-KD. De jobbar med influencers hela tiden men använder sig av tjejer med samma smala kropp och har begränsade storlekar i sitt utbud. Jag vet att jag hade kunnat göra en kick-ass slashing kollektion som äntligen hade gett alla kvinnor möjlighet att hitta prisvärt och trendigt mode. Jag drömmer om att skriva böcker för jag VET att jag har något att säga som jag på riktigt tror kan förändra människors liv. Jag drömmer om ett liv med pengar och möjligheter så att jag kan uppfylla alla mina drömmar om inredning, trädgård, pool, växthus, resor, middagar och tillställningar. Jag drömmer om att jobba som programledare för jag är rolig, älskar att vara framför kameran och hade kunnat bredda bilden av hur en programledare ser ut. Jag drömmer om ett barn till. Jag drömmer om alla sociala eleganta minnesvärda fester, tillställningar och happenings jag vill gå på OCH hålla i själv. Jag drömmer om att få göra en sminkkollektion tillsammans med något lyxigt märke. Jag drömmer om att nå 100.000 följare på instagram. Inget känns omöjligt. Allt känns äkta och möjligt för om jag kan drömma om det så kan det också hända.

Ofrivillig barnlöshet?

Det var så enkelt att bli gravid med Estrid. Det behövdes typ endast att vi tittade på varandra. Både graviditeten och framförallt förlossningen var jobbig för mig. Efter förlossning behövde jag återhämta mig från en förlossningsskada, som fysiskt läkte fint och snabbt. Men jag behövde också återhämta mig från en förlossningsdepression vilket tog lite längre tid. Därför var det inte konstigt att jag inte ville skaffa barn nummer två på rätt så länge. Jag kände mig inte redo. Men sen blev jag det, och på sommaren 2018 var jag gravid igen. Jag fick missfall redan i vecka 8 och tänkte inte särskilt mycket på det. Missfall är ju sådant som händer många kvinnor. Det är naturens sätt att ta hand om något sjukt.

Men sen blev det inga fler graviditeter. Helt plötsligt började missfallet bli ett trauma, fast långt efteråt. När jag ett år efter missfallet fortfarande inte blivit gravid började jag sörja missfallet. Det som kunde ha varit. Nu har det gått två och ett halvt år och vi har bestämt oss för att söka råd och hjälp hos en fertilitetsdoktor.

Och vi ska dit idag.

Jag har dragit mig inför detta besök. Även om jag ALDRIG blivit tjockskammad inom vården är det ändå något jag går runt och väntar på ska hända. Jag är rädd att vi inte får alla undersökningar och prover utan avfärdas med ett “gå ner i vikt så löser det sig”. Och ja, jag vet att jag i dessa tankar utgår ifrån att det är jag som har problem med fertiliteten. Och ja, jag vet om att det kan finnas en miljon orsaker till att vi inte fått barn. Men i mitt huvud kan jag bara tänka på övervikten. Jag är rädd för vad det kommer att innebära att om de snällt och respektfullt råder mig att gå ner i vikt. Då måste jag göra det. Och jag har ju aldrig klarat det innan. Jag provtänker lite i det här blogginlägget. För jag vet inte riktigt hur detta kommer gå eller sluta. Tankarna rusar. Vad kommer det innebära för David om han inte fick sitt efterlängtade barn nummer två “bara för att jag inte klarar av att gå ner i vikt”? Vad innebär det för vårt äktenskap. Jag har alltid varit rädd för att få in bitterhet i ett äktenskap. Det känns som att det knappt går att återhämta sig från det.

MEN jag är samtidigt en stor förespråkare av att faktiskt ta kontroll över sitt sinne. Ja, jag kanske blir “ombedd” att gå ner i vikt. Ja, kanske det är ett MÅSTE för att jag ska få den fertilitetsbehandling som vi eventuellt kommer att behöva. Jag kan då välja att se mig som ett offer eller som en jävla hjälte. Jag väljer hjälte.

Ett barn i sig är inte motivation nog för mig att gå ner i vikt. Och en del av mig vill verkligen inte gå ner i vikt “för Davids skull”. Det tar emot i mig att jag gör det för att han ska vara “nöjd med mig”. Samtidigt borde jag kunna välkomna ett försök till viktnedgång eftersom jag idag har helt andra mentala förutsättningar än jag hade förr. Jag behöver inte gå tillbaka till gamla tankebanor om att jag är misslyckad, att det är synd om mig och att jag ALDRIG MER KOMMER FÅ ÄTA GODIS och så äter jag sjuttioelva godisar i bara tycksyndommig-farten.

Jag kan välja att göra mig av med begränsande tankar. “Jag har aldrig lyckats gå ner i vikt som vuxen” kan istället bytas ut mot “det finns inget som säger att jag inte skulle klara det nu, för nu är jag på en så positiv mental plats”. “Jag kommer bli skammad hos doktorn” kan jag byta till “jag förutsätter att jag kommer bemötas med respekt för jag förtjänar den”. En begränsande tanke om att jag aldrig kommer bli gravid kan bytas ut mot ett starkt SJÄLVKLART kommer jag bli det.

Vi kanske har en lång och jättesuperdupermegajobbig tid framför oss. Eller en relativ kort och enkel process. Det är omöjligt att veta. Jag kan välja hur jag ska spendera tiden. Ska jag vara nedstämd, deppig, ångestfylld, skamfylld, orolig och bitter? Eller ska jag vara glad, positiv, sprudlande, livsbejakande och hoppfull. Jag väljer det senare.

Nu ska jag snart gå till doktorn. Och bara genom att få provtänka lite här och skriva av mig så känns det faktiskt redan mycket bättre. Och så har jag ju alla er med mig under mitt besök. Jag kommer uppdatera på instagram hur det gick hos doktorn.

Kraften i att säga adjö

Det kan vara svårt och det kan göra ont. Samtidigt är det oerhört friande. Jag talar givetvis om att säga adjö. Jag säger inte att det i alla lägen är enkelt, men jag lovar att det alltid är värt det. För när man säger adjö och går ifrån något eller någon, så innebär det samtidigt att man går emot något eller någon annan.

Att välja bort personer som är negativa för dig är faktiskt väldigt viktigt. Det frigör positiv energi som dessa personer tidigare slukade. Du blir stärkt av att inte ha relationer som skaver. Jag har i mitt liv också varit med om att människor sagt adjö till mig. Det gjorde fruktansvärt ont. Men idag ser jag på det lite annorlunda. För jag har landat i att alla inte behöver tycka om mig. Och alla behöver inte gilla dig heller. Om jag var en negativ impuls i någons liv så är det bra att den personen sa adjö till mig. För vilken relation hade vi haft om personen haft kvar mig på de premisserna? Det hade inte varit äkta, innerligt och lustfyllt. Det är bättre såhär.

Jag har i mitt liv varit väldigt beroende av andras gillande för att kunna gilla mig själv och det är så sorgligt. Det vittnar om en tid i mitt liv med väldigt låg självkänsla. Möjligheten att hitta djup och sann egenkärlek fanns inte. Genomgående i mitt liv har alltid varit att andras godkännande av mig var som luften jag andades. Om jag var utanför eller ogillad så kände jag mig så fel. Självhatet kunde växa till oerhörda proportioner. Idag är jag så glad för den jag är. Och det är helt ok att jag inte är allas favorit, för alla andra är ju inte mina favoriter heller.

Jag önskar så att du tog dig tid att fundera igenom vad eller vem du bör säga adjö till. Det är en skrämmande tanke men den måste åtminstone vågas tänka. Genom att öppna för dessa tankar har du påbörjat en process i som i slutet bara kommer vara positiv för dig. När tyngden av dåliga relationer försvinner så blir du lättare, lyckligare och mer harmonisk. Energin som tidigare gick åt till detta slitsamma frigörs nu för att du ska kunna förverkliga dig själv och dina livsdrömmar.

När du säger adjö så kommer du överväldigas av en känsla av stolthet. Blandad med lite skräck kanske om du är som jag och lätt övertänker allting. Luta dig mot stoltheten och känn hur det känns när du faktiskt stod upp för dig själv. Sen jag själv vågade tänka tankar om avsked har jag insett många saker om mig själv. Jag har sagt adjö till min oro. Denna ständiga följeslagare. Jag har sagt adjö till att blunda för mitt känsloätande. Jag har sagt adjö till meningslösa relationer och istället valt att omfamna att jag trivs bäst med en viss sorts personer.

När DU väljer ditt adjö så går du åt ett nytt spännande håll i livet med lite extra power. Och det är en oerhörd styrka i det.

Om du gillar det jag lär ut så vill jag tipsa dig om min coaching. Under 10 veckor blir du coachad av mig för att nå din fulla potential och leva ett liv utan kroppsångest, förvirring och oro och istället leva ett lyckligt, flärdfullt och spännande liv. Skriv till mig på mail eller insta om du vill få mer information.