Kungsparksveckan, en mix av frimurare, trubadur och Maria Wetterstrand

kungsparksveckan 2016-1
Jag har inte haft en sekund att titta till bloggen för jag är ju i Stockholm på ledarskapsakademi. Men nu har jag en liten minut innan vi ska äta gemensam middag. Jag bara MÅSTE visa er bilderna från det event jag var på igår. I ett sommarhets Malmö tog jag mig till Frimurararnas lokal för att besöka Kungsparksveckan. En kväll för oss liberalister, med god mat, dryck och spännande talare.
kungsparksveckan 2016-2
Jag gick in i den mystiska byggnad kantad av porträtt på dessa Frimurare. De är ju sjukt hemliga av sig så jag höll på att förgås av att ta reda på vad de egentligen sysslade med. Kvällen inleddes med mingel och för mig som besökte eventet första gången kändes det extra spännande.
kungsparksveckan 2016-3
Kvällens värdinna. Orkar inte the beauty! Ni får en bild till helt enkelt!
kungsparksveckan 2016-4
Ja, det är såhär man ser ut när man DIVINE!
kungsparksveckan 2016-5
Kvällens värd med glitterjacka och fantastisk konferencierförmåga. Vem visste att man kan få in tunga politiska analyser och pokémon go i samma mening!?
kungsparksveckan 2016-6
Min bordsdam och bundsförvant för kvällen. Tina såklart!
kungsparksveckan 2016-7
Allmän upplysning för den goda hälsans skull!
kungsparksveckan 2016-8
Talare presenterades, mat kom in och vi fick veta mer om Frimurarnas bakgrund. Vi fick veta att i delningsekonomin kan man hamna som soffgäst och en fransk nudist som tagit sig an stadsodling genom att odla EN lök i tre år. Lite sånt. Vi fick höra vackert om ljuset och mörkret och om det kanske är så att vi behöver mörkret för att kunna förstå ljuset.
kungsparksveckan 2016-9
Konfetti! Såklart! Ska det va så ska det.
kungsparksveckan 2016-10
kungsparksveckan 2016-11
Golvet skvallrade om konfettiregn och skratt.
kungsparksveckan 2016-12
Den tomma frimurarkarotten om en uppäten middag.
kungsparksveckan 2016-13

Och Maria Wetterstrand var som alltid fenomenal, häftig och bara total girlcrush på henne. En tre-rätters och sex talare senare var jag mycket sömnig. Vetskapen om att jag skulle upp ynka fyra timmar senare var något ångestfylld så jag vinkade adjö, tackade för mig, sneglade en sista gång på frimurarporträtten och gick till bilen. Vilket märkligt liv man lever ändå. Dagen inleds på förskola och slutar hos frimurare. Det är väl dessa kontraster som utgör livet antar jag. Och inte skulle jag vilja ha det på något annat sätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *