Mitt huvud är som mos. Av arbetsdagens åtta timmar har sex av dem spenderats i klientmöten. Det tar på krafterna att vara på helspänn, lyssna tålmodigt, göra juridisk analys och samtidigt var empatisk och omtänksam. Därför var det idag lite extra skönt att komma hem för hela lägenheten är tyst och lugn. På onsdagar är Estrid hos mormor och morfar och lämnas efter middagen. Det är ett skönt avbrott i vardagens lunk. David går från kontoret till frisören så jag har än någon timme av egentid kvar. Jag har placerat mig i sängen för att riva av jobb med bloggen. Jag redigerar en film och planerar en powerpoint-presentation, samtidigt som jag lyssnar på dagens utrikespolitiska debatt i riksdagen. När Estrid somnat har jag någon timmes jobb kvar innan jag ska få gå och lägga mig med min bok. Igår läste jag ut Birgitta Ohlssons nya bok ”duktiga flickors revansch” och ska ikväll påbörja en bok jag längtat så länge efter att läsa. Per Svenssons bok ”vasakärven och järnrören”.
Citatet ovan är taget från Ebba Witt Brattströms bok ”århundradets kärlekskrig”. Den passade så bra i dagens inlägg eftersom kvällens jobb består i att göra en powerpointpresentation. På söndag ska jag föreläsa för LUF Skånes tjejnätverk om hedersrelaterat våld och förtryck. LUF är ju liberalernas ungdomsförbund och tjejnätverket har skapats för att LUF ville ge verktyg åt unga tjejer att få möjlighet att ta samma plats som killarna gör. Sånt här gillar jag för en viktig del i jämställdhetskampen är att makten fördelas lika mellan könen. Så det är vad jag ska göra ikväll. PP-presentation, blogginlägg, snusa på min lilla tös och läsa i min mycket intressanta bok. Det är tur att jag älskar det jag gör för annars hade jag bara varit dödssliten av hur min situation är. Men så länge man älskar sitt arbete, så känns det inte som ett arbete.
