Jag ska bege mig ut lite på hal is med följande påstående. Jag kommer aldrig gå in i väggen. *let the mayhem begin*.
Jag får ofta frågan om hur jag hinner med allt, hur jag orkar, att jag ska vara försiktig med min hälsa osv. Välmenande och fint såklart men jag blir alltid lika förvånad. Jag ser inte mitt liv som något problematiskt eller som något farligt för min hälsa. Och det beror på en enda sak, jag tar min inre röst på fullaste allvar. Jag har mycket att göra, och nu på sistone har allt varit lite crazy bananas, men jag vet att det är en fas. Jag känner hur jag blir lite mer låg än vanligt, mer trött och mer orkeslös, oinspirerad och allmänt hängig. Men jag vet att det är en fas.
Jag lyssnar på min inre röst oavsett om den säger åt mig att köra, sakta ner eller trycka på nödbromsen. Den inre rösten kan ju även kallas för magkänslan. Hon är min bästa vän. Om jag går på min magkänsla blir det alltid rätt. Det innebär så många fördelar. Jag gör bara det jag tycker är kul vilket, även om det stundtals innebär stress, samtidigt ger mycket energi. Jag tillåter mig att känna mig hängig och oinspirerad och tar istället hand om mig för att ge mig själv nya krafter. Jag lyssnar på min inre röst och sållar bort umgängen som får mig att må dåligt, uppgifter som drar ner mig och orealistiska mål som just nu bara skapar stress. Jag blir som en jonglör som effektivt balanserar precis de bollar jag mäktar med.
Om man stressar mycket och samtidigt blir dränerad på energi från alla möjliga håll och kanter förstår jag verkligen hur livet blir nattsvart. Men när man har många bollar i luften, men de samtidigt ger energi så kommer iallafall inte jag gå in i väggen.
Lägg sen till att jag är en mycket bekväm person. Största möjliga utdelning för mina möjliga arbete är min melodi, och lite av en livrem mot en krasch mot väggen. Jag vill hävda att man går in i väggen om man försöker vara andra till lags, gör saker för att det är något man ”borde” göra snarare än något man VILL göra och inte sen har förmågan att säga nej. Nej till andras förslag och nej till sig själv. Jag säger nej till mig själv hela tiden. Nej, nu blir det serie i soffan och inte mer jobb, nej nu är kl 16 och du går hem och jobbar inte över. Jag är chefen över den duktiga flickan. Chefen trumfar den duktiga flickan.
Våga lyssna inåt och lita på din magkänsla/intuition. Kör en testvecka och gör bara det du vill. Stanna hemma fast alla pockar på din uppmärksamhet, säg nej till söndagsmiddag med familjen om du inte pallar, skit i att jobba över, köp den där tröjan, och skit i att köpa de där trendiga skorna som alla har men som du egentligen inte tycker är toppen. You do you nu, i en vecka! Lova att rapportera resultatet sedan!
Låter som ett vettigt inlägg att lyssna på sitt inre. Skit i andra som drar i en och ta hand om dig själv🤗
exakt så! <3
i min ungdom – innan fyrtioårs födelsedag – höll jag på med mycket, utan att känna stress; jobbade på natten, studerade vid universitetet, fyra ungar, lite politisk aktivitet…. att jag är lat erkänner jag också 🙂
då är det ju helt rätt att i takt med att åldern stiger, dra ner på antalet åtaganden. Skönt att vi kan förenas i vår lathet! 😉
Känner igen mig väldigt mycket i din text! Speciellt det där att man lätt kan bli utbränd om man gör saker för vad andra förväntar att man ska göra. Jag var i ett liknande situation för et par år sedan och brände mig rejält. Men det var också en ögonöppnare som fick mig att ändra om mitt liv totalt.
vad tråkigt att du blev utbränd, men glädjande att du kom till insikt om hur du behövde ta hand om din kropp och lyssna inåt. <3
Jag har varit drabbad av utmattningssyndrom och än idag 16 år senare kan jag inte säga vad som gjorde att det blev som det blev. Idag lyssnar jag alltid på min inre röst, gör absolut inget som jag inte vill göra. Har också städat bort en massa energitjuvar ur mitt liv.
Nej såklart, det är inte som att jag sitter på det magiska svaret som funkar på alla. Men jag resonerar som så att om man lever, som du gör nu, så minskar risken för utbrändhet drastiskt i vart fall.
Sedan är alla människor olika, vilket inte får glömmas bort. Vi har alla olika bakgrund, erfarenheter, uppfostran, skolgång, mentala förmåga, stresstålighet etc etc. Alla personer som är stressade eller överbelastade i en period går inte in i väggen. Det är ingen trend eller ”svacka” att bli deprimerad eller utbränd.
Du verkar ha den typ av inställning som jag jobbat mig till att nå. Jag var jättedålig på att lyssna på min inre röst, och hamnade då i en svår depression. Nu vågar jag säga nej, är snäll mot mig själv och lyssnar på kroppens signaler. Plus undviker att låta energitjuvar komma åt mig. Ibland kan man inte utesluta dem helt (på jobbet exempelvis) men då försöker jag bara rycka på axlarna och tänka ”not my problem”. Skönt att du har det som grund!
Hoppas att den trötta och oinspirerade fasen vänder snart. Det blir alltid lite lättare när julen nalkas tycker jag. Då man kan pynta lite, hänga upp ljusslingor och doppa pepparkakor i mjölk 🙂
Kram på dig!
Ps, tycker att vi får köra en afterwork snart?! Med Caroline och Clara kanske 🙂
Självklart är vi olika, men jag tycker mig se liknande mönster hos dem som går in i väggen. Det som ofta går igen är ett behov av att vara duktig flicka, oförmåga att säga nej, göra saker för att blidga andras förväntningar osv. Jag tycker det låter så skönt att du kommit till en bra plats i livet. Job well done! Och ja, vi måste definitivt ha en afterwork! Styr du upp?
Och jag gick in i väggen fastän jag lyssnade på min magkänsla och nästan enbart gjorde sådant som jag tyckte var kul… var nästan aldrig stressad utan tyckte bara livet var toppen tills en dag…
Var rädd om dig 💗!
Fru Sederblad: Ja det är verkligen svårast med det roliga! Jag kan på riktigt nästan bli gråtfärdig på jobbet när jag måste säga nej till något riktigt juicy. Förr sa jag aldrig nej, jag lastade bara på ännu mer, men det har jag åtminstone lärt mig nu. Men det är oerhört svårt när uppgifterna liksom blir en del av ens blod i samma stund man hör om dem (antingen det är privat eller på jobb. Kanske ännu svårare privat faktiskt). Hoppas du känner dig på bättringsvägen!
Vad fina ni är som liksom går direkt till varandra i kommentarsfältet! <3 Det gör mig riktigt glad att se systerskapet här!
vad tråkigt att höra. Ja, givetvis är vi alla olika och jag sitter såklart inte på någon universallösning. Men so far so good och jag mår bra trots tusen bollar i luften.
Åh bra innlegg og tror virkelig du er inne på noe om å si nei til den duktiga flickan iblant. Etter å ha sett dokumentaren We cant do it på SVT om unge kvinner som blir utbrent blir jeg helt skremt (himla bra program anebefales). Jeg tror på prioriteringer og ikke forsøke å leve opp til samfunnets krav på alle fronter i livet, spesielt som kvinne. Selv jobber jeg masse i år, og da ryker trnning og sosialt liv for barn og jobb blir prioritert førs. Pluss at jeg kjøper pizza til middag når jeg ikke orker å lage:)
Tack hjärtat! Och jag håller med dig SÅ himla mycket. Stackars Estrid har fått halvfabrikat hela veckan! =) Hon lever och frodas ändå får jag lov att berätta. Och det är skoj att du har mycket jobb i år, så länge du vill göra jobbet och inte gör det för någon annans skull, för då tror jag det kan slita på hälsan mer.
Självklart ska du lyssna på dig själv och din inre röst- då blir det bäst! Som Fru Sederblad också skriver så ska du tänka till så att du verkligen får in den där superviktiga återhämtningen 🙂 Men det känns som att du har koll på läget 😀 You go girl!
jag skulle aldrig bortprioritera återhämtningen! 😉 God I love to sleep! Puss på dig goding!
Det kan alltid bli en lite olustig situation tycker jag när en känner att folk är oförstående till hur en väljer att distribuera sin tid. Jag är till exempel en seriejunkie så många frågar hur jag hinner se allt, medan andra kanske tränar 5-6 ggr i veckan. Men det handlar ju egentligen om planering och prioritering i det stora hela tänker jag, och så länge en mår bra i sig själv och som du säger lyssnar på sin inre röst så ser jag inget problem. Däremot kan jag själv bli oförstående när människor säger att de ”önskar att de hade tid att göra det jag gör” fastän de gör femtioelva andra saker som jag inte hinner. Det handlar ju bara om en omprioritering, är de villiga att ge upp gymmet för att laga en annan middag, måla om hemma, blogga eller whatever. Precis som jag kanske väljer bort att träna ibland för att göra alla de sakerna (vilket kanske är på gott och ont för motion är ju bra!).
Jag har insett, efter att jag typ hade två mental breakdowns på jobbet innan jag åkte på semester, att jag sällan känner stress av att ha mycket i kalendern. Snarare att inte kunna genomföra eller ha kontroll på det. Innan jag åkte ville jag bli klar med allt, men då kollegor inte vara klara med sina grejer så gick inte det. Fick panik för att jag inte kände att jag hade kontroll – och det känns ändå som något jag skulle kunna jobba med genom terapi.
Tack för ett bra inlägg, du är så duktig på att reflektera, och få en själv att komma igång och tänka
Du har så rätt! Vi måste verkligen respektera varandras tidsdistrubution! Jag får sjukt mycket gjort (men det är också en hel del jag inte får gjort). Jag blir glad av att läsa att du hittat din stresstrigger, det blir ju enklare för din nu att analysera din jobbsituation och parera stressen. Ha en fin dag hjärtat mitt!
Bra inlägg!!
tack gulle! <3
Du är en fantastisk förebild! Jag letar ständigt efter min inre röst men lyckas aldrig hitta den. Så mycket annat skriker högre.
tack, vad fint sagt! Öva öva öva är allt jag kan säga. Stärk självkänslan och fortsätt stå på dig! Du är underbar och är värd att få känna det också!
Bra inlägg, det är så otroligt viktigt att lyssna på kroppen!
tack! Ja, jag tror det är avgörande för ett härligt liv.
Super bra inlägg!
tack fina du!
Den där latheten, tänk att nu när du framställer det sådär så är det nog första gången jag ser på min lathet som en tillgång! För jag är lat. Jag jobbar massor men är aldrig den som sitter uppe nätterna igenom och pressar mig över gränsen, som många gör. Samma sak i skolan, jag var aldrig den som satt uppe och pluggade istället för att sova. Latheten räddar mig alltid, den drar i handbromsen, den gör att jag prioriterar MIG.
klart det är en tillgång!!! =) Bra att du äntligen kommit till insikt om detta geniala tankesätt! Jag var likadan på juristutbildningen. Jag gjorde mitt bästa men pressade mig inte till gränsen. Älskar hur du är och hur du tänker. Tror det ger dig mycket goda förutsättningar för ett harmoniskt liv! <3