Min idealdag från morgon till kväll

Vi har drabbats av någon form av treårs-trots-trauma här hemma. Alla tre tappar tålamodet och skriker och gapar på varandra. Sen gråter vi och säger förlåt och drabbas av enorma skuldkänslor. Jag erkänner, just nu är det lite tungt faktiskt. Det är så intensiva och frekventa bråk just nu att min stubin aldrig hinner växa ut (?) innan den hotas av antändning på nytt. Det känns som att jag går runt och är redo att lacka ur hela tiden. Det gör mig ledsen. Det är svårt att skaka av mig den här känslan av misslyckande och dåligt föräldraskap.

Vilken tur att man då kan dagdrömma om perfekta liv och perfekta dagar. Och det ska jag göra nu. Idag ska vi lotsas igenom min idealdag från morgon till kväll. Jag får åtminstone njuta av dagen tiden det tar att skriva inlägget. Först vill jag äta en långsam frukost och nu i hösttider allra helst scones med cream cheese och björnbärsmarmelad. Och en stor kopp te till det.

På denna perfekta dag är det friskt i luften, uppehåll och med höstlig sol. Perfekt för en powerwalk, i ensamhet, med podcast som enda medföljare. Efter prommis och dusch åker jag på loppis.

Helst vill jag göra detta själv också. Det är liksom stressigt att gå runt där med andra, och framförallt om denna andra är Estrid. Här vill jag fynda lyxporslin, feministböcker, krukor och pussel. Efter loppisen vill jag träffa människor igen.

Då vill jag gå på brunch. Antingen med mina girlfriends eller med David och Estrid. Huvudsaken är att det är gott, att man kan sitta länge och telefonens batteri är på topp så att Estrid kan underhållas längre än tiden det tar att säga ”jag är mätt”.

Efter brunchen vill jag vara ensam igen. (Märks det att jag känner mig kvävd av familjelivet för tillfället?). Jag vill nämligen gå på dagspa. På min drömlista över behandlingar att göra denna dag finns 1) kroppsscrub, 2) massage, 3) ansiktsbehandling och 4) fotmassage. Jag vill ligga där i ömsom lyssna på plingplongmusiken och ömsom somna till.

Avslappnad, vacker, rosig och väldigt pampered vill jag sjunka ner i en säng på det där spastället och läsa en bok. Kanske sova en liten lur till. Sen är jag redo för socialt liv igen.

Middag! Ute på restaurang såklart. Åh, det är nog min bästa grej det här med att gå på restaurang. Att gå på restaurang med David är alltid ljuvligt, men i denna dröm får han inte vara med. (Ja, vi kan precis ha lekt familj över sparpengar, vem som ska hänga upp tvätten och att det tydligen är fysiskt omöjligt för David att vara hemma kl 17.00 på vardagar när han slutar 18.00. I Malmö. Ja ni hör! So rude!). Han får inte vara med på restaurangen utan istället går jag med härliga tjejvänner. Sådana som man kan prata om ALLT med, skratta och gråta inom samma konversation och bara vara sisters from another mister.

Sen vill jag komma hem. Sminka av mig, ta på mig en nytvättad pyjamas och krypa ner i en nybäddar och väldigt fluffig säng. Och då vill jag sova hela natten. Ingen man som snarkar. Inget barn som sparkar, Inget barn som dunkar en docka i mitt ansikte. Ingen docka som kilar in sig under min rygg och trycker sina spetsiga dockhänder in i min ryggrad som två små dödens händer. Inget alarm som piper kl 06.00. Äsch, vet ni, kanske att jag i denna dröm avslutar dagen i gästrummet så får de andra två störiga familjemedlemmarna klara sig bäst de vill där uppe.

PS: För den känsliga läsaren, eller den som inte läst min blogg så länge, så får jag väl lägga in en brasklapp här. Jag är väldigt förtjust i min man och mitt barn. Bara inte just nu. Just nu är de sjukt jobbiga. Och det är OK att känna så. För jag är inte bara en mamma, tro det eller ej, jag är en människa också. Och om de är trötta på mig? Aldrig i livet? Jag är ljuv som en sommarvind.