Igår bjöd Paula och Fredrik in till fredagsgrillning. Ibland kan jag tycka det känns helt sjukt att sitta i min lillasysters hus, med hennes sambo och hennes barn. Hallå!? Det är min lillasyrra ju! När jag satt där på hennes veranda och tittade ut över allt hon har så blev jag stolt. Över henne och mig. Vi har skapat så fina liv för oss. Vår lilla familj på fyra personer, med hon och jag, mamma och pappa är nu utökad med två män och två barn. Nu är järngänget åtta personer istället.
Vi hade en riktigt trevlig middag med mycket skratt och jag fick ett väl behövligt peptalk. Jag löptränar som du vet inför ett lopp i slutet av sommaren. Men sakteligen har ett hjärnspöke börjat krypa sig på mig. Jag springer så långsamt. Kommer jag bli knäckt under loppet av att gång på gång bli omsprungen? Och det är en sak att springa när det bara är jag. Men under ett lopp med massa åskådare!? Kommer jag helt plötligt drabbas av dåligt självförtroende och känna att det är pinsamt att springa sådär långsamt. När jag luftade dessa tankar kom min familj till undsättning.
De påminde mig om det jag säger till dig. ”äg din fitness resa! Du har lika stor rätt att träna som någon annan”. (Så smart jag är ;)). Så med mina egna ord, förvisso påminda av min familj, känner jag mig nu mer stärkt och peppad och redo att ta mig an det där loppet. Jag ser fram emot att bege mig ut i eftermiddag på en runda. Jag har kommit halvvägs mot milen och lyckats springa 5 km utan att stanna. Nu ska jag slipa på både uthållighet och kanske att öka farten litegrann.
Jag ska äga min fitnessresa!
