Jag ska vara ärlig. Jag har haft det lite kämpigt på sistone. Jag känner att jag under de senaste månaderna tappat greppet lite om träning och maten. Jag är stressad och uppe i varv och använder då mat för att skapa en ro i kroppen. Det är ju ett destruktivt sätt att använda mat och inte alls like hur en 80-talsmänniska hade hanterat mat.
En 80-talsmänniska är den människa som mina föräldrar var (och fortfarande är) på 80-talet. De tränade två gånger i veckan, åt alla dagens mål, snacks på fredagen och godis på lördagen och på helgen tog de ibland en extra promenad. Och de ansågs vara så hurtiga. Jämför det med hur en hurtig person idag måste leva. Den ska ha ett tränings- och matideal som jag inte alls ställer mig bakom. Det är ett rent för hetsigt och extremt förhållningssätt för mig.
Men med det sagt, det är dags för mig att ta nya tag. Efter att tanken landade i mig att jag använder mat för att stilla olust i kroppen har jag försökt hantera detta. Men det är såklart svårt. Mat och som andra vanor och beroenden och det tar tid att ända och bryta. Resultatet är att vikten sakta kryper uppåt vilket inte känns bra alls.
Jag har ingen strävan efter en särskild kropp eller vikt mer än att det ska vara en enkel kropp. Med enkel menar jag att den inte ska ställa till med bekymmer. Den ska få plats i alla olika slags stolar, den ska kunna bära kläder från alla märken och alla butiker och den ska kännas trygg och inte pendla i vikt. Och på sistone har jag fått en nytändning men också en insikt om att detta kommer kräva ett stort engagemang och ett stort tålamod.
Jag bokar in träningspass och så fort jag får för mig att avboka tvingar jag mig själv att vänta med avbokning tills avbokningstiden gått ut. Då är det för sent och jag måste gå dit. Jag gör en plan för veckan och på söndagen finns där en stor och fin belöning. Och inte är det ett litet fotbad! Nej, jag måste få rejäla saker. Dyra, fina, drömmiga saker. Det motiverar mig. Sad but true, jag är en lyxapa och blott lyx får mig att kämpa på.
Jag har bestämt mig för att inte göra mat så komplicerat. Jag äter samma frukost varje varje dag. Min overnight oats är min nya följeslagare. Jag äter samma mat som resten av familjen. Och så lägger jag svinmycket pengar på färsk frukt. Jag vill inte äta på kvällen alls egentligen. För jag vet att jag där och då äter för att lyckas koppla av och stänga ner mitt huvud som är på helvarv. Men alla kvällar orkar jag helt enkelt inte. Då vill jag ha frysen full med vindruvor och kylen full med jordgubbar så att jag kan välja ett bättre alternativ.
Tänk vad roligt det hade varit för mig att komma i mina gamla kläder. Jag har ju så mycket fint som jag saknar. Och tänk vad härligt att kunna jogga 5 km bara sådär. Och sätta mig på ett flygplan, boka en skidresa, besöka ett spa, ligga på en massagebänk utan att oroa mig för om min kropp kommer vara i vägen. Den ska liksom inte få den makten över mig känner jag.
Mina erfarenheter som jag har fått än så länge är följande:
– om jag dricker minst 1,5 liter vatten om dagen blir jag inte sötsugen. För det jag trott är sötsug har ofta varit törst.
– om jag äter frukost så äter jag som ett resultat mer varierat och kontrollerat resten av dagen.
– om jag är fysisk varje dag så blir motståndet mot gymmet inte lika stort. De dagar jag inte tränar försöker jag promenera mina 10.000 steg eller åtminstone storstäda huset i extra snabb och svettig hastighet.
– jag blir ofta sötsugen på kvällen och äter då när jag istället borde gå och lägga mig för det är tröttheten som skapar sötsug. Nu försöker jag vara sträng med att gå och lägga mig senast 21.30!
– Jag har problem att koppla ner min hjärna (ADHD!?) och behöver hitta nya mekanismer för att skapa ro som inte innebär att äta. Just nu har jag testat att skriva dagligen i min livsjournal.
De dagar min kropp och tankar kring mat är neutrala så känner jag mig så otroligt levande. Tänk att få ha det såhär alltid! Det är min målbild. Att vara i en livssituation där min kropp inte är ett diskussionsämne eller grund för problem. Den bara är. Håller du med?
SÅ fint att läsa, jag älskar de här inläggen och tankarna kring 80-talsmänniskan på din blogg (tipsade nyligen om ditt samlingsinlägg med inlägg om självkänsla, tycker detta är sånt som är klokt och bra för många att läsa). Har själv inspirerats kring att jobba med mitt emotionella ätande. Inte för att kritisera min kropp (jag har förmånen att ha en ”enkel kropp” enligt dina definitioner och den orkar det den behöver), men för att jag märker att ofta är det andra straegier jag behöver. att hantera jobbiga saker genom att tröstäta kan ju vara helt fine ibland, men om det är ENDA metoden blir det lite för få färger i livshanteringspaletten, liksom. Jag vill njuta av matupplevelserna och sötsakerna när det är vad jag behöver. så försöker ladda med andra njutningsupplevelser (läsa en bra bok på balkongen, dricka fantastiskt te, fotbad, you name it), bara för att hitta till vilken typ av treat är det jag EGENTLIGEN behöver.
För lite kvällssug efter nåt som egenltigen kanske inte behöver vara mat,r ekommenderar jag verkligen Garants ”pepparmynta-choklad”-te. (Borde finnas på typ Willys). Alltid gillat pepparmyntste men det här har också en lite söt chokladsmak så det är både intensivt, lite sött och enoooormt tillfredsställande. Det är örtte så funkar finfint med sömnen också!
Jag förstår dig fullt. Har själv kämpat/kämpar med samma problematik och känsla av otillfredsställelse. Har tagit hjälp i form av näringsspecialist och psykolog. Det har ändrat hela mitt liv och jag är nu sen 2 mån sockerfri- alltså inget sött som godis, kakor, glass mm. Det gav mig så mycket ångest att äta när jag egentligen inte var sugen, åt för att dämpa känslor. Det lustiga är att jag inte är sugen, inte behöver socker för att ta mig framåt längre. Det dopade mig, gjorde så att jag istället för att känna in blev socker trött.
Det handlar inte om vikt det handlar om känslor och obalans. Du är värd ett liv i fas med dig själv, inte i obalans med känslodämpande mat och stress och ångest som följd.
Heja dig- stå upp för dig själv och din kropp❤️
Och som Håkan säger- du kan gå din egen väg👌
Känner igen mig i så mycket av det du skriver. Hade önskat att jag hade kunnat vara lika öppen som dig, istället snurrar allt i huvudet och vissa dagar känns det som om jag håller på att explodera..
Jag tror det är bra att vi vågar prata om de här sakerna eftersom vi är många som delar känslorna. <3
Hej Frida! Så många kloka ord. Jag tror verkligen på att fokusera på en enkel kropp och med det en hel kropp. Fötterna ska få må lika bra som huvudet. Ibland glömmer vi bort helheten och bara fokuserar på mindset eller på träning. Därför älskar jag att du unnar dig lyx, så sjukt viktigt!
Jag har även ett superbra tips mot sötsug. Min svaghet är saltlakrits, får inte ha det hemma. Borsta tänderna direkt efter middagen eller kvällsmaten. Att äta något efter att ha mintsmak i munnen är aldrig gott. Inte ens lakrits:)
Många kramar Stina
😭😭😭 Så stor igenkänning. Tack ❤️
Tipsar om min hälsocoach på insta som jag anlitat som verkligen hjälpt mig med just dessa mentala bitar kring kosten och även kring att hitta nya sätt för lugnet. Hon heter thrivewithduff och hon ger många bra tips på insta 💕
Åhh, det kunde varit mig du skriver om!!! Känner igen ALLT! Kvällarna är värst och jag hatar att jag lägger så mycket tid på att fundera över kroppen. Min morot är kläder, vill också kunna köpa de kläder jag vill ha, inte bara de som passar men det är en daglig kamp ….