Idag vill jag prata lite om temat ”hur vill du att andra ska uppfatta dig?”. Jag tror det är viktigt att man faktiskt har det utkristalliserat. Inte för att man ska vara fejk och ändra hur man är beroende på vem man är med, utan för att hitta sin inre röst och sedan utstråla den. Jag pratade med min vän Nina igår om att jag upplever att personer kan vara tuffa mot mig. Hon sa att jag utstrålar att jag kan ta det. Jag utstrålar att jag är tuff, kaxig och att saker rinner av mig. Det är dock långt ifrån sanningen. Egentligen är jag väldigt känslig och analyserande och kan vrida och vända på en kommentar hur länge som helst.
Samtidigt är jag ju också tuff, kaxig och kan ha en ”skit du i mig så skiter jag i dig”-attityd. Så vem och vad vill jag andra ska uppfatta mig som? Båda tror jag. Kanske jag borde våga visa min sårbara sida mer. Berätta för folk om även den biten.
Kvinnan jag vill vara vill jag ska uppfattas som lycklig, ambitiös, inspirerande och härlig att vara med. Om andra ska uppfatta mig som det måste jag genuint utstråla det. Om man är olycklig och enbart lägger på en lycklig fasad kommer det inte nå fram till människor. Det blir en vägg som man inte kan penetrera. Därför vet jag att det som genuint gör mig lycklig och härlig att vara med, och det som genuint får mig att känna mig inspirerande och ambitiös, är aspekter jag aktivt underhåller och premierar.
Jag provtänker lite här. Sprunget ur mitt samtal med Nina igår. Men det är onekligen en spännande tanke. Att så som man vill att andra ska uppfatta en, måste man först genuint känna i sig själv för att man på riktigt ska kunna uppfattas så.
