Jag nämnde på instagram igår att jag känner mig splittrad. Jag vet inte riktigt hur jag ska organisera sommaren. Nu börjar en prövande tid för mig. Jag ÄLSKAR måndag-fredag för då ser varje dag exakt likadan ut. Jag gör samma saker, på samma tider, jag är ensam i hemma i tystnad och kan koncentrera mig på en sak i taget. På helgen blir det svårare för mig. Då ska det kännas efter vad man vill göra, man ska vara spontan och ta saker som de kommer. Det funkar inte för mig! Då blir det som kaos i mitt huvud. Jag vet inte vad jag ska börja med eller i vilken ordning det ska göras. Men jag klarar det för att jag vet att snart kommer måndag och rutinerna igen. Sommaren är lång och det stressar mig. Jag försöker klura ut hur jag ska kunna fortsätta upprätthålla mina rutiner utan att för den saken skull göra familjen till slavar under min to do list. Jag provtänker här med andra ord. Jag har inte kommit fram till något.
Jag tror att jag ska fortsätta skriva upp i min kalender och planera in ordentligt vad vi ska göra. Och sen klara att säga nej till Estrid och David om de hux flux kastar in något oväntat i mitt schema. Men samtidigt hör jag ju hur det här låter. Som om de som lydiga soldater ska följa mitt schema och så är det verkligen inte. Men jag tänker att om jag planerar in exempelvis att jag går upp en viss tid och går och tränar, så kan de gå upp när de vill. Sen har jag avsatt x antal timmar för jobb/strand/familjetid/utflykt/hemmafix osv så hoppas jag kunna få in alla delar av en sommar tillsammans, men under kontrollerade former.
Måste man ens få en diagnos för att det ska vara klarlagt att man har ADHD!? =)
Bara jag skriver ut det här, att jag ska planera dagarna i block, gör att axlarna sjunker. Det är nog ett tecken på att jag är inne på rätt spår. Vi får helt enkelt ha ett familjeråd där vi pratar om det här förslaget. För om David och Estrid är med på det hela, och vi utformar planen ihop, så är alla sedda och hörda. Då blir det enklare för mig att lite mer rigid stå fast vid mina block. Jag hoppas det ska göra mig mer närvarande. När det är block för jobb då får de inte störa och jag kottar på. När det är block för tillsammanstid så närvarar jag fullt ut i det och tänker inte på något annat. När det är hemmafixblock får Estrid acceptera att hon får hjälpa till eller leka själv för jag ska fixa något. Och när David i sista sekund slänger in ett ”ska vi inte göra x idag” och jag blir aggressiv och splittrad (OMG! ja, det är sant!) så kan jag ödmjukt påminna honom om att hans idé måste läggas i ett block, kanske till nästa dag?
Hmm, ja vi får se hur det här blir helt enkelt. Jag lovar att hålla er uppdaterade!
