Ja, då var det sista dagen i Januari. Ute är det fortfarande kallt men solen lyser starkt och man känner hopp om livet! Jag började veckan med att vabba Estrid. Jag känner en otrolig tacksamhet. Förr, när jag jobbade på advokatbyrån var det alltid ett problem varje gång vi behövde vabba. Den eviga kampen om ”vems jobb som var viktigast”. Vår regel var att inbokade rättegångar och polisförhör alltid hade företräde men det kändes ändå så himla dåligt att behöva avboka klienter, möten och annat. Samma för David, han behövde avboka bostadsfotograferingar vilket satte mäklare i klistret.
Nu är jag alltid hemma. Och det mesta kan jag enklare avstyra. Det gör att jag känner en stor tacksamhet. Estrid är också så pass stor nu att det är ganska enkelt att jobba fast hon är hemma. Jag tar i princip all vabbning, men som egenföretagare innebär det ingen inkomstförlust.
Så veckan började lugnt med jobb blandat med hemmamys, kortspel och pärlplattepärlande. Sen kommer den raska kontrasten in. Jag åker till Stockholm för att bo på hotell, gästa ännu en podd, träffa PR-byråer och catch up med människor. Hektiska 48 timmar! För att sedan komma hem och vaggas in i lugnet på ett yogaevent och fredagsmys. Sen vips tillbaka till familjeliv då Estrid ska spela fotbollscup på söndag och det är sååå kul!
Tacksamhet! Den är så viktig för mig! En grundsten i min självkänsla. Och den går att hitta i allt och i de flesta situationer. Tacksamheten att vi har råd med elräkningen. Att vi har råd att fixa bilen som fick en anmärkning på besiktningen. Tacksamheten att kunna vabba enkelt. Tacksamheten i att få leva flärdfullt ibland och hemmakatt-livet ibland. Tacksamheten i att vännerna vi ska träffa på fredag har barn som är vänner med Estrid. Tacksamheten i (en grej jag 5 år senare fortfarande är tacksam för) egen tvättstuga och att slippa släpa tvätt ner i en gemensam tvättstuga.
