Tagged: harmoni

Släpp din FOMO

En positiv sak med denna pandemi är att alla de som lider av FOMO (fear of missing out) fått en påtvingad paus. För nu har ingen gjort något som man är rädd att missa. Men trots detta så kan vissa fortfarande lida av FOMO. För nu jämför vi oss med allt vi ser på sociala medier. Folk kanske inte reser, festar och lever som förut. Men istället gör folk i ordning sina trädgårdar, renoverar hemma, påbörjar hälsoresor, utvecklar nya fritidsintressen. Och du sitter där på andra sidan telefonen och blir stressad för att du inte gör just det som de gör. Att de har något som du inte har, att du blir sist på bollen och att du MISSAR något!

Jag led förr av så mycket FOMO! Det gjorde att jag tackade ja till så många saker fast jag egentligen inte ville. Men känslan av att alla upplevde allt utom mig blev så himla jobbig. Idag lever jag efter JOMO (joy of missing out). Jag tycker så mycket om att inte ha fullspäckat schema, att njuta av min familj och våra middagar och träffar, att jag har tid att bara läsa, att vi kan hitta på grejor med Estrid.

Men hur ska man veta om man lider av FOMO? Jo, jag tänker såhär.

Har du en rädsla av att du ska missa något. Att om du tackar nej så kanske just den DÄR grejen händer och du är inte där och upplever den. Det blir en stress av att du missar att göra och uppleva det som “alla andra gör och upplever”. Det kan också vara att du har ett behov av att tillfredsställa alla. Att om du säger nej är du tråkig och en partypooper. Kanske du låter din telefon gå före din familj. Du måste hela tiden scrolla dina sociala medier för att se vad alla andra gör så att du inte missar något viktigt. För vissa är FOMO att man säger “ja” fast hela kroppen skriker “nej”. Så var det för mig under tonåren när det var dags att gå på disco. Jag ville så gärna bara stanna hemma med mina föräldrar och ha myskväll. Men rädslan att missa något LIVSVIKTIGT och inte kunna vara med i snacket på måndagen fick alltid trumfa.

Många blir väldigt stressade när de tittar på sina sociala medier. Det känns som att alla gör allting prick hela tiden utom just du! Men det är inte så. Folk lägger upp sina finaste stunder på sociala medier. Och i ditt huvud blir det en enda massa av att alla ju bara måste ha bara finaste stunder hela dagarna. Du följer också olika typer av konton. Det inredningskontot som har det SÅ fint hemma. Träningskontot med tjejen med en kick-ass body. Modekontot med kvinnan som har den lyxiga, dyra och perfekta stilen. Lifestylekontot med en mysig influencermamma som har hela dagarna på sig att fixa hemma och gör allt det under en hel dag som du sen tror du bör fixa på två timmar på kvällen. Vi glömmer att träningstjejen kanske inte har så spännande garderob. Att lifestylekvinnan inte tränar så mycket. Modetjejen lägger kanske sina pengar på mode och har det inte så härligt hemma. Men åter igen, i våra huvuden blir det en enda gröt av att ALLA har ALLT prick HELA TIDEN!

Mina VÄRSTA FOMO-person är den som väntar med att tacka ja för att se om något mer spännande eller roligare kommer dyka upp. Alltså usch, vilket förfärligt beteende. Det är så djupt respektlöst för man håller den inbjudande personen på halster. Och uppskattar faktiskt verkligen inte personen som bjuder in för man hetsar istället efter det coolaste och creddigaste. Men vet du, FOMO kan faktist leda till att du missar något som faktiskt är viktigt. Milstolpar i livet, barnets glädje när hen gjorde fotbollsmål men du satt med näsan i telefonen och en ledig förmiddag som spontant blev en utflykt där du hittade din bästa butik.

Vill du släppa din FOMO en gång för alla? Då gör du såhär.

  1. Inse att du har ett problem därför att du väljer att låta ditt beslutsfattande styras av rädsla istället för glädje. Våga ta en stund och tänk på ditt svar innan du meddelar det. Tackar du ja för att du vill, för att frågan får det att spraka till i magen. Eller tackar du ja för att du är rädd att du ska missa något? Börja låta dina beslut komma från en plats av glädje.
  2. Njut av nuet. Längta inte hela tiden bort. Tänk på att varje gång du säger ja så säger du samtidigt nej till något annat. Varje “ja” är inte positivt för dig. Njut av att du säger nej. Det är en hyllning till din förmåga att lyssna inåt på dig själv. Ta en paus från scrollandet om allas “perfektion” där får dig att glömma bort att se allt det du redan har.
  3. Festen är där du är! Ja, nu har vi ju inga fester. Men det här går att applicera på allt. Om du tänker att alla andra har det mysigaste hemmet, kom ihåg, det mysigaste hemmet är där du är. Om alla andra har en kick-ass hälsoresa så är din hälsoresa där du är. Ditt hem och du ÄR festen!
  4. Du är på den plats du är menad att vara på just nu. Denna mening säger jag till mig själv när jag blir stressad över andra eller annat. När jag märker att jag är frustrerad, längtar bort eller är missnöjd. Då stannar jag upp och vågar tro på att jag är på den plats JAG är menad att vara på just nu. Då spelar det ingen roll var andra är på sina resor för jag själv är på precis rätt plats på min resa.
  5. Disconnect! Släpp telefonen och njut av livet.
  6. Sakta ner! Du behöver inte vara allt på en och samma gång. Du behöver inte göra allt på en och samma gång. Var sak har sin tid. Njut av att planlöst kunna åka på en bilutflykt med varken mål eller tidspress. Njut av att kunna påta timmar i trädgården för du måste inte göra något annat. Njut av att sitta och pärla med ditt barn en förmiddag för allt annat kan faktiskt vänta.

Så börja nu omfamna JOMO, the joy of missing out!

En ruskigt tråkig vecka

Estrid är hemma hela veckan, utanför fönstret har det regnat non-stop i flera dagar, vi är inomhus och är ruskigt understimulerade och jag har massa våriga/somriga fotograferingar att göra utomhus. Snark på detta! Men, jag hetsar inte upp mig för det går inte att göra något åt situationen. Jag kan varken kontrollera vädret eller coronasituationen på Estrids förskola. Jag gör det bästa av situationen, bakar, gör egen glass, tillåter mycket iPad-tid och ber ödmjukt vädergudarna om sol imorgon. För då behöver jag det VERKLIGEN!

Det är dock fridfullt att veta att snart är vi här. Med utslagen syrén, badande barn med klapprande tänder och blåa läppar, sommarklänningar och hela utomhusdagar, shorts och sandaler. Snart är vi där. I väntan pysslar jag med mina plantor som har förvandlat köket till en djungel, dricker te och läser böcker.

Vad jag behöver mer av i mitt liv.

Som introvert har jag inte lidit så mycket av den sociala isoleringen som varit under corona. Jag har ju drömt om att arbeta hemifrån så jag har njutit av att vara hemma varje dag. Vi har inte heller ett särskilt stort socialt umgänge så det har inte förändrats särskilt mycket. Innan Corona umgicks jag väldigt mycket med min familj och det har vi fortsatt att göra, med undantag för om någon varit sjuk.

Men nu börjar till och med jag bli rejält uttråkad. Jag saknar att gå på restaurang, caféer, bruncher. Teater, musikaler, utställningar, museum, åh jag saknar att bara göra utflykter. Ta bilen till Österlen och stanna vid små smultronställen.

Som du vet är jag en stor förespråkare av tacksamhet och att fokusera på allt det man har istället för allt det man inte har. Därför har denna saknad varit en personlig utmaning för mig. Hur ska jag göra min situation bättre, hur har jag jobbat med mina tankar och hur trivs jag i nuet istället för att längta bort.

Lösningen på restaurangbesök har blivit att jag hittat lite mer komplicerade recept som David får laga åt oss. Vi blandar upp det med de vanliga pannkakorna och falukorven med stuvade makaroner. Men som i lördags. Då lagade David helt fantastiskt kött i vår Sousvide som vi att med hasselbackspotatis, bearnaisesås och en sallad. Jag hade på dagen lagt lite tid på att vaniljkoka päron och göra hemgjord saltkolasås. Det blev så otroligt gott. Sen gjorde vi extra fint med dukningen, blommorna och ljusen och vips så fick jag lite restaurangkänsla över kvällen.

Jag saknar att klä upp mig. Att bli bjuden på olika tillställningar som innebär olika slags outfits. AW:s, bloggevent, coctailpartyn, parmiddagar osv. Sagt och gjort, jag får tema-klä mig här hemma trots att det egentligen är helt vanliga dagar. Jag har faktiskt bestämt mig för att göra en 30-dagars utmaning med mig själv där jag ska filma alla mina outfits för att få in känslan och rutinen av att klä upp mig.

I brist på fester har jag också bestämt att göra temamiddagar för min familj. Spansk afton, American BBQ, fransk bistro, japansk kväll, hotellfrukost osv. Så vi får något att göra om helgerna!

Jag saknar kulturella upplevelser och lösningen har blivit att djupdyka ner i mina poddar. Jag har inte ro för tillfället att läsa och jag är dödens uttråkad av att titta på TV. Hörlurar och podd har blivit min nya favoritavkoppling. Och projekt! Jag har sett till att ha ett projekt på gång hela tiden. Just nu är det elementskydd som tar mycket av min tid.

Genom att skapa det jag längtar efter, fast anpassat efter den vardag vi har just nu, känner jag att jag kan älska och trivas i nuet och inte längta bort till något annat. Det gör mig grundad och att jag trivs med min vardag. Borta är känslor av frustration och att tiden bara rinner mellan fingrarna. Istället känner jag att mina dagar och min tid är meningsfull och givande.

Time is something to fill with pleasure.

Tiden vi har är försvinnande kort och därför tycker jag det är så otroligt viktigt att den måste fyllas med njutning. Du kan njuta av i princip allt på en dag. Drick bubbelvatten med citron istället för kranvatten. Måla naglarna röda istället för genomskinligt. Lyssna på en härlig podd på promenaden. Tänd ljus på kvällarna. Gör yoga i ditt sovrum naken (tro mig, det är en befrielse!). Allt som är tråkigt kan vändas till något härligt. Utanför fönstret är det just nu regn och rusk. En storm drar in över Sverige och vi i söder är inte förskonade. Jag kan sucka över det ruggiga vädret eller göra en grej av det. En varm kopp te, mysig musik och ryggsäckar gör att det känns njutningsfullt att vara inne istället för ute.

Njutning handlar för mig inte om dåliga eller bra val. Njutning för mig är inte att ligga på soffan och trycka ostbågar. Njutning är inte heller att stå på gymmet varje dag. Njutning för mig ligger där emellan. Där livets alla nyanser får plats. Njutning är att ta hand om min kropp, min själ och mitt hem.

Min önskan om att fylla livet med njutning kommer från en stark känsla av att jag vill maximera nuet. Jag vill inte att dagar ska passera och inte ha betytt något. Tro inte att varje dag är karneval, för så är det verkligen inte. Mitt liv är precis lika stillsamt och innehållslöst som alla andras i dessa tider. Men jag känner att minst något varje dag har varit betydelsefullt. Som att vi alltid vid middagen skålar för något fint som hänt under dagen. Om man inte kommer på något bra så skålar vi iallafall alltid för att vi älskar varandra mer än igår och igår älskade vi varandra jättemycket.

För att kunna leva ett liv med njutning måste man ta ansvar för att skapa plats för inspiration, kärlek och avkoppling. Du måste hitta när du kan känna dig avkopplad, i vilka stunder du känner dig uppfylld av kärlek och när du kan ta emot inspiration. Jag kan känna mig avkopplad när jag har harmoni. När jag har balans. Huset behöver inte vara perfekt, men det kan inte vara för stökigt. Jag kan känna kärlek till andra som bäst när jag känner kärlek till mig själv. Och inspiration tar jag in under hela dagen. Det är det bästa jag vet! Läsa böcker, lyssna på poddar, kolla på instagram, titta på serier, skriva, fota, planera fotograferingar. När mitt liv är inspirerat känner jag mig levande!

För att kunna leva ett liv där man känner njutning MÅSTE man fokusera på allt det man har och allt det man är istället för allt det man inte har och allt det man inte är. Jag hade inte kunnat leva ett så härligt liv som jag lever om jag tänkte på allt som inte är fixat i vårt hem, hur min kropp inte motsvarar idealen, att vi “bara” har ett barn, om jag inte hade en produktiv dag eller om det var tjafsigt hemma. Istället tänker jag på allt det som jag gjorde och som faktiskt blev av.

Att öva tacksamhet är något jag verkligen vill förmedla till dig. För det ÄR verkligen en av grundstenarna för att lyckligt liv och en stark självkänsla.

En godbit som längtar efter utslagen syren.

Välkommen onsdag!

Utanför fönstret ligger dimman tät. Jag sitter i sovrummet och har precis spelat in veckans fredagsvideo. Så jag passar på att kika in här för att visa upp min nya vas. Den är randig, från Ellos och finns här (adlink). Jag LÄNGTAR efter att fylla den med lila bulliga klasar av syren. Det kommer bli helt otroligt vackert! Eller massa knallgula påskliljor!

Ute i trädgården börjar mina lökar sakta titta upp från jorden och jag ser så mycket fram emot att se dem stå i blom. Ibland frågar någon om det inte är stressigt med trädgård och jag tänker att det blir vad det gör det till. Om jag är utan ett projekt blir jag rastlös och passiv och därför är trädgård perfekt för mig. Jag kan alltid gå ut paj plocka lite ogräs. Samtidigt är jag ingen perfektionist och det är ok för mig att inte ha en trädgård som är perfekt. Jag tänker att det är learning by doing och att kraven är låga. För varje år blir jag lite bättre och får lite mer kunskap och det är jag nöjd med.

Det är så viktigt för mig att allt i livet är lustfyllt. Och om det blir för mycket krav så slutar det att vara lustfyllt. Good enough är min melodi!

Jag älskar att åldras för jag gillar den jag blir.

Jag älskar att åldras av den enkla anledningen att jag tycker om den jag blir. För varje år känner jag att jag blir en bättre, gladare, lyckligare och mer harmonisk människa. Det finns en trygghet i att åldras. Saker som förr gjorde mig stressad vågar jag släppa idag för jag har livserfarenhet nog att ha varit med om liknande förut. Nu vet jag att saker och ting löser sig. Jag hade aldrig velat vara 18 år igen. Denna stress att passa in, att bli missförstådd och inte kunna vara sig själv. Det konstanta självhatet och bekräftelsebehovet. Den stora osäkerheten inför framtiden.

Jag höll på att gå under på juristutbildningen för jag var så himla orolig att jag inte skulle få något jobb. Betyghetsen var olidlig och jag trodde att jag skulle vara oanställningsbar. Jag oroade mig helt i onödan. Jag fick en underbar karriär som advokat. Tänk om jag hade kunnat släppa den oron tidigare. Då hade jag frigjort mängder av energi. När jag bli rädd och orolig inför min framtid som influencer och ifrågasätter hur det ska gå vågar jag lita på min livserfarenhet och veta att allt löser sig. Jag intalar mig att det kommer att bli bra för jag vet att jag är på precis den platsen jag är menad att vara på just nu.

Med ålder kommer en grundmurad trygghet. Och en tilltro till mig själv. Jag tror att den här tilltron är det som är viktigast för mig. Jag vågar lita på mig själv och mina värderingar. Jag tror på min förmåga och min kompetens. Jag vågar tro på att jag är en bra mamma, människa och fru och jag behöver inte få andras bekräftelse på att jag gör rätt val i livet. Det gör mig otroligt glad och lugn i själen.

Det är därför jag älskar att åldras. Jag känner att jag blir en bättre person. Både i hur jag är mot andra och även mot själv. För i min självacceptans ligger också att jag blivit snällare mot andra och mindre dömande. Det är skönt!

Låt inte din historia definiera dig.

Jag tänker ofta på vad människors bagage innebär för dem i deras nutida liv. Vi har alla ett bagage, en historia, och den kan vara till stor hjälp för din lycka och personliga utveckling. Den kan också vara en bromskloss och vara ett stort hinder för att nå äkta lycka. Allt för ofta låter vi vår historia och vår bakgrund definiera oss. Det kan vara kommentarer från barndomen om att man var slarvig, slösig, glupsk, ett matvrak, lat, dramatisk eller korkad. Kommentarer som har fått bli en sanning hos en. Det gör att människor går runt och tror att de är korkade när de egentligen är briljanta, att det är glupska när de istället hade en ätstörning, lata när de istället har koncentrationssvårigheter.

Jag började granska mina “sanningar” och insåg att det jag trodde var givna faktan om mig faktiskt bara var min historia som fått lov att definiera mig. När jag började göra mig fri från dessa “sanningar” och skapa mina egna sanningar blev jag mer fri.

Den negativa och begränsande bilden jag hade av mig själv kunde sakta försvinna och bytas ut mot en ny, sann och hoppfull bild av mig själv. Jag är inte dramatisk, jag har istället ett fantastiskt rikt känsloliv. Att ha nära till tårar är inte detsamma som att vara dramatiskt. Jag är inte bossig, jag är faktiskt otroligt driven och motiverad. Och med säkerhet vågar jag påstå att vore jag en man hade ingen kallat mig bossig utan istället hade jag varit sedd som en framgångsrik person. Jag är inte slösaktig, men jag är generös mot mig själv och andra. Mina räkningar har alltid blivit betalda och med mognad och ålder har sparkontot prioriterats mer än festtoppar. Men jag köper fortfarande festtoppar och tänker inte be om ursäkt för det.

Det jag hörde mest var dock meningen “du tar så stor plats”. I evigheter försökte jag polera bort det, men hur jag än gjorde så gick det inte. När jag tyckte killarna i klassen var mobbare och trångsynta försökte jag vara tyst men tillslut exploderade det i bröstet och jag kunde inte vara tyst. Jag försökte klä mig som alla andra men kände mig kvävd av att inte kunna få uttrycka mig. Jag försökte vara som alla andra men fick istället ett otroligt självhat eftersom jag faktiskt är ganska annorlunda från många andra. Jag fick inte lära mig att uppskatta att jag är annorlunda utan istället var det något fult. I mitt huvud blev jag rätt igenom fel. Jag önskar jag hade fått lära mig att den jag är kanske inte går hem hos alla men att det är skitsamma för att det är viktigare att leva i sin egen sanning än tillfredsställa andra. Fröknarna skulle med andra ord inte sagt att killarna var kära i mig när de mobbade mig.

Det är inte utan att jag faktiskt blir lite gråtig när jag skriver detta. Det känns så sorgligt att veta hur många år som passerade där min historia och begränsande tankar fick styra mig. Och jag tänker på alla människor som fortfarande är begränsade och slavar under sin historia. Som inte kan se den som en del av en utan att den istället är hela jaget.

Jag vet bara att det är först när man släpper taget om sin historia och slutar låta den definiera den som man blir fri. Och det enda sättet att göra det är att våga utmana de “sanningar” man har om en själv. Våga slå fast för sig själv att man inte längre går på andras bild av en utan att man vill stå för sin egen bild av en själv. Våga välja bort andras åsikter och välj att leva i din egen sanning. Det är DU som avgör om du är på ett visst sätt. Och om du gillar att vara på det sättet så va det! Det du en gång varit med om eller hört om dig själv är bara ett fragment av ditt liv, och du kan omöjligen tolerera att det får definiera din framtid.

Fråga Frida: hur stänger jag av jobbet när jag är hemma? Hur får jag balans mellan arbete och privatliv?

Detta är en SÅ viktig frågeställning och jag är så glad att jag ska få lov att ge min syn på saken. Först vill jag säga att jag tycker vi lägger ALLDELES för stor vikt vid arbete i Sverige. Eller vid arbetstiden ska jag kanske snarare skriva.

Det har blivit som en jämförelsesport att prata om hur mycket man jobbar, hur mycket man har för tillfället, hur stressad man är. Och ofta tror jag inte de där människorna har särskilt mycket att göra egentligen. Jag har jobbat som advokat, ett högpresterande arbete med mycket att göra. Men jag har i princip aldrig arbetat övertid. Istället har jag gått in på mitt kontor och arbetat effektivt från det jag kom tills när jag lämnade. Det är princip som att lagom arbetsbörda är något fult. Då kanske folk tror att man är lat?

Man är inte lat om man arbetar lagom. Man är en sensibel människa. Jag tror inte på att leva för att arbeta utan istället på att arbeta för att leva. Mitt arbete är sättet jag kan finansiera drömmarna i mitt liv. Det är ju hiskeligt sorgligt om arbetstiden inkräktar så mycket på livet att livet inte hinns med.

En annan sak jag stör mig på är den här bilden av att man ska vara så himla tillgänglig hela tiden. Jag kollar aldrig mail på kvällarna och tar aldrig jobbsamtal efter att min arbetsdag är slut för jag vet att det i princip aldrig är något som inte kan vänta till dagen efter.

Därför tycker jag att det bästa sättet att att få balans mellan arbete och privatliv är att respektera dig själv nog att ge dig ett privatliv. Säg till chef och kollegor att du mår dåligt över att inte kunna koppla av. Meddela att din mail och telefon nås under arbetstid och därefter får man vänta till dagen efter. Och för att släppa arbetsdagen när man kommer hem tror jag på att sluta vara självupptagen. Världen går inte under nämligen om du inte svarar i telefon eller kollar din mail. Det är i princip bara Biden som kan orsaka att världen går under om han missar ett telefonsamtal.

Jag hade alltid en mental plats där jag kopplade igång jobbhjärnan och vid samma plats, på vägen hem, stängde jag av jobbhjärnan. För mig fungerade det så bra att ha en konkret fysisk plats att ladda på morgonen och ladda ur på eftermiddagen.

Årets pepparkaksbak

Igår hade vi stora pepparkaksbaket. Jag älskar jultiden för man gör så mycket som familj. Julen innebär pyssel, bakning, speciella filmer och årliga traditioner. Det gör att man som familj på ett naturligt sätt får mycket tid ihop. Helt plötsligt finns det aktiviteter som, ja tro det eller ej, är mer spännande för en femåring än en iPad!

På måndag, imorgon, har jag min sista riktiga arbetsdag. Sen börjar min tjänstledighet. En stor del av min längtan efter denna tjänstledighet har också haft med min familj att göra. Jag har en längtan efter att kunna hämta lite tidigare på förskolan, få mindre stressiga morgnar och mer tid tillsammans. Tid på dagen att få undanjobbat allt jag vill, vara färdig med träning och andra saker på min to-do lista så när eftermiddagen och kvällen kommer så är jag helt närvarande med min familj.

Tidigare har jag ofta suttit och jobbat på kvällar och haft en viss stressad inre känsla av att få nattningen undanstökad så att jag kan fortsätta med mitt jobb. Det har varit en gnagande känsla av otillräcklighet. För tiden med Estrid har givetvis prioriterats men på bekostnad av tiden med David på kvällen. För vår del har det varit ok för han har haft mycket att göra i skolan och behövt plugga även om kvällarna. Men vi alla vill ha lite mer balans.

Enkla saker som tid för att hålla ordning i hemmet, tvätta regelbundet så jag inte behöver mastodonttvätta på helgen, tid att stryka mina kläder så att alla plagg är tillgängliga vid val av dagens outfit. Småsaker kan man tycka, men som jag längtat otroligt mycket efter. Jag har alltid trott på att leva efter sina drömmar, men samtidigt har jag inte varit en karriärist. Jag vill ha en balanserad livsstil där jag hinner med livet. Där livet inte måste tryckas in i de luckor som uppstår under dagen.

Nu ska jag göra frukost till min lilla familj. Estrid tittar på morgon-tv, David får som vanligt lite sovmorgon på helgen och jag tassar runt i morgonrock och innetofflor. Nu börjar vår dag.