Tagged: harmoni

Jag älskar att åldras för jag gillar den jag blir.

Jag älskar att åldras av den enkla anledningen att jag tycker om den jag blir. För varje år känner jag att jag blir en bättre, gladare, lyckligare och mer harmonisk människa. Det finns en trygghet i att åldras. Saker som förr gjorde mig stressad vågar jag släppa idag för jag har livserfarenhet nog att ha varit med om liknande förut. Nu vet jag att saker och ting löser sig. Jag hade aldrig velat vara 18 år igen. Denna stress att passa in, att bli missförstådd och inte kunna vara sig själv. Det konstanta självhatet och bekräftelsebehovet. Den stora osäkerheten inför framtiden.

Jag höll på att gå under på juristutbildningen för jag var så himla orolig att jag inte skulle få något jobb. Betyghetsen var olidlig och jag trodde att jag skulle vara oanställningsbar. Jag oroade mig helt i onödan. Jag fick en underbar karriär som advokat. Tänk om jag hade kunnat släppa den oron tidigare. Då hade jag frigjort mängder av energi. När jag bli rädd och orolig inför min framtid som influencer och ifrågasätter hur det ska gå vågar jag lita på min livserfarenhet och veta att allt löser sig. Jag intalar mig att det kommer att bli bra för jag vet att jag är på precis den platsen jag är menad att vara på just nu.

Med ålder kommer en grundmurad trygghet. Och en tilltro till mig själv. Jag tror att den här tilltron är det som är viktigast för mig. Jag vågar lita på mig själv och mina värderingar. Jag tror på min förmåga och min kompetens. Jag vågar tro på att jag är en bra mamma, människa och fru och jag behöver inte få andras bekräftelse på att jag gör rätt val i livet. Det gör mig otroligt glad och lugn i själen.

Det är därför jag älskar att åldras. Jag känner att jag blir en bättre person. Både i hur jag är mot andra och även mot själv. För i min självacceptans ligger också att jag blivit snällare mot andra och mindre dömande. Det är skönt!

Låt inte din historia definiera dig.

Jag tänker ofta på vad människors bagage innebär för dem i deras nutida liv. Vi har alla ett bagage, en historia, och den kan vara till stor hjälp för din lycka och personliga utveckling. Den kan också vara en bromskloss och vara ett stort hinder för att nå äkta lycka. Allt för ofta låter vi vår historia och vår bakgrund definiera oss. Det kan vara kommentarer från barndomen om att man var slarvig, slösig, glupsk, ett matvrak, lat, dramatisk eller korkad. Kommentarer som har fått bli en sanning hos en. Det gör att människor går runt och tror att de är korkade när de egentligen är briljanta, att det är glupska när de istället hade en ätstörning, lata när de istället har koncentrationssvårigheter.

Jag började granska mina “sanningar” och insåg att det jag trodde var givna faktan om mig faktiskt bara var min historia som fått lov att definiera mig. När jag började göra mig fri från dessa “sanningar” och skapa mina egna sanningar blev jag mer fri.

Den negativa och begränsande bilden jag hade av mig själv kunde sakta försvinna och bytas ut mot en ny, sann och hoppfull bild av mig själv. Jag är inte dramatisk, jag har istället ett fantastiskt rikt känsloliv. Att ha nära till tårar är inte detsamma som att vara dramatiskt. Jag är inte bossig, jag är faktiskt otroligt driven och motiverad. Och med säkerhet vågar jag påstå att vore jag en man hade ingen kallat mig bossig utan istället hade jag varit sedd som en framgångsrik person. Jag är inte slösaktig, men jag är generös mot mig själv och andra. Mina räkningar har alltid blivit betalda och med mognad och ålder har sparkontot prioriterats mer än festtoppar. Men jag köper fortfarande festtoppar och tänker inte be om ursäkt för det.

Det jag hörde mest var dock meningen “du tar så stor plats”. I evigheter försökte jag polera bort det, men hur jag än gjorde så gick det inte. När jag tyckte killarna i klassen var mobbare och trångsynta försökte jag vara tyst men tillslut exploderade det i bröstet och jag kunde inte vara tyst. Jag försökte klä mig som alla andra men kände mig kvävd av att inte kunna få uttrycka mig. Jag försökte vara som alla andra men fick istället ett otroligt självhat eftersom jag faktiskt är ganska annorlunda från många andra. Jag fick inte lära mig att uppskatta att jag är annorlunda utan istället var det något fult. I mitt huvud blev jag rätt igenom fel. Jag önskar jag hade fått lära mig att den jag är kanske inte går hem hos alla men att det är skitsamma för att det är viktigare att leva i sin egen sanning än tillfredsställa andra. Fröknarna skulle med andra ord inte sagt att killarna var kära i mig när de mobbade mig.

Det är inte utan att jag faktiskt blir lite gråtig när jag skriver detta. Det känns så sorgligt att veta hur många år som passerade där min historia och begränsande tankar fick styra mig. Och jag tänker på alla människor som fortfarande är begränsade och slavar under sin historia. Som inte kan se den som en del av en utan att den istället är hela jaget.

Jag vet bara att det är först när man släpper taget om sin historia och slutar låta den definiera den som man blir fri. Och det enda sättet att göra det är att våga utmana de “sanningar” man har om en själv. Våga slå fast för sig själv att man inte längre går på andras bild av en utan att man vill stå för sin egen bild av en själv. Våga välja bort andras åsikter och välj att leva i din egen sanning. Det är DU som avgör om du är på ett visst sätt. Och om du gillar att vara på det sättet så va det! Det du en gång varit med om eller hört om dig själv är bara ett fragment av ditt liv, och du kan omöjligen tolerera att det får definiera din framtid.

Fråga Frida: hur stänger jag av jobbet när jag är hemma? Hur får jag balans mellan arbete och privatliv?

Detta är en SÅ viktig frågeställning och jag är så glad att jag ska få lov att ge min syn på saken. Först vill jag säga att jag tycker vi lägger ALLDELES för stor vikt vid arbete i Sverige. Eller vid arbetstiden ska jag kanske snarare skriva.

Det har blivit som en jämförelsesport att prata om hur mycket man jobbar, hur mycket man har för tillfället, hur stressad man är. Och ofta tror jag inte de där människorna har särskilt mycket att göra egentligen. Jag har jobbat som advokat, ett högpresterande arbete med mycket att göra. Men jag har i princip aldrig arbetat övertid. Istället har jag gått in på mitt kontor och arbetat effektivt från det jag kom tills när jag lämnade. Det är princip som att lagom arbetsbörda är något fult. Då kanske folk tror att man är lat?

Man är inte lat om man arbetar lagom. Man är en sensibel människa. Jag tror inte på att leva för att arbeta utan istället på att arbeta för att leva. Mitt arbete är sättet jag kan finansiera drömmarna i mitt liv. Det är ju hiskeligt sorgligt om arbetstiden inkräktar så mycket på livet att livet inte hinns med.

En annan sak jag stör mig på är den här bilden av att man ska vara så himla tillgänglig hela tiden. Jag kollar aldrig mail på kvällarna och tar aldrig jobbsamtal efter att min arbetsdag är slut för jag vet att det i princip aldrig är något som inte kan vänta till dagen efter.

Därför tycker jag att det bästa sättet att att få balans mellan arbete och privatliv är att respektera dig själv nog att ge dig ett privatliv. Säg till chef och kollegor att du mår dåligt över att inte kunna koppla av. Meddela att din mail och telefon nås under arbetstid och därefter får man vänta till dagen efter. Och för att släppa arbetsdagen när man kommer hem tror jag på att sluta vara självupptagen. Världen går inte under nämligen om du inte svarar i telefon eller kollar din mail. Det är i princip bara Biden som kan orsaka att världen går under om han missar ett telefonsamtal.

Jag hade alltid en mental plats där jag kopplade igång jobbhjärnan och vid samma plats, på vägen hem, stängde jag av jobbhjärnan. För mig fungerade det så bra att ha en konkret fysisk plats att ladda på morgonen och ladda ur på eftermiddagen.

Årets pepparkaksbak

Igår hade vi stora pepparkaksbaket. Jag älskar jultiden för man gör så mycket som familj. Julen innebär pyssel, bakning, speciella filmer och årliga traditioner. Det gör att man som familj på ett naturligt sätt får mycket tid ihop. Helt plötsligt finns det aktiviteter som, ja tro det eller ej, är mer spännande för en femåring än en iPad!

På måndag, imorgon, har jag min sista riktiga arbetsdag. Sen börjar min tjänstledighet. En stor del av min längtan efter denna tjänstledighet har också haft med min familj att göra. Jag har en längtan efter att kunna hämta lite tidigare på förskolan, få mindre stressiga morgnar och mer tid tillsammans. Tid på dagen att få undanjobbat allt jag vill, vara färdig med träning och andra saker på min to-do lista så när eftermiddagen och kvällen kommer så är jag helt närvarande med min familj.

Tidigare har jag ofta suttit och jobbat på kvällar och haft en viss stressad inre känsla av att få nattningen undanstökad så att jag kan fortsätta med mitt jobb. Det har varit en gnagande känsla av otillräcklighet. För tiden med Estrid har givetvis prioriterats men på bekostnad av tiden med David på kvällen. För vår del har det varit ok för han har haft mycket att göra i skolan och behövt plugga även om kvällarna. Men vi alla vill ha lite mer balans.

Enkla saker som tid för att hålla ordning i hemmet, tvätta regelbundet så jag inte behöver mastodonttvätta på helgen, tid att stryka mina kläder så att alla plagg är tillgängliga vid val av dagens outfit. Småsaker kan man tycka, men som jag längtat otroligt mycket efter. Jag har alltid trott på att leva efter sina drömmar, men samtidigt har jag inte varit en karriärist. Jag vill ha en balanserad livsstil där jag hinner med livet. Där livet inte måste tryckas in i de luckor som uppstår under dagen.

Nu ska jag göra frukost till min lilla familj. Estrid tittar på morgon-tv, David får som vanligt lite sovmorgon på helgen och jag tassar runt i morgonrock och innetofflor. Nu börjar vår dag.

Vad gör du för att må på bästa sätt?

Ofta längtar vi människor efter något. En viss sak, en kropp som orkar med livet, ett särskilt innehåll i garderoben. Vi drömmer om andra hem, andra karriärer och en annan livsstil. Du vet att jag alltid pratar om vikten av att se det man redan har. Då kommer man alltid känna sig förmögen istället för att missunnsamt snegla på vad någon annan har. Men med det sagt så tycker jag det är lika viktigt att drömma. Då ser jag en skillnad på att drömma och att drömma sig bort. Den som drömmer sig bort kan inte leva i nuet och inte uppskatta det den har. Men den som drömmer är full av inspiration och längtan. Dessa drömmar betyder något. Det är jag helt övertygad om. Dessa drömmar handlar om sådant vi behöver för att må bra.

Men allt för ofta så vet vi vad vi hade mått bra av, men ändå gör vi inte det. Ett exempel kan vara att du drömmer om ekonomisk trygghet. Du drömmer om att du var en person som hade ett sparkonto för det hade gett dig trygghet att luta dig mot. Samtidigt så spontanshoppar du något varje gång du mår dåligt eller är orolig, stressad eller uttråkad. Detsamma kan gälla för motion, hur man äter, hur man spenderar sin tid. I åratal levde jag med drömmar om hur jag ville att livet skulle se ut och trots detta gjorde jag regelbundet livsval som gick precis tvärt emot dessa drömmar. Jag var totalt misslyckad. Det var iallafall så jag såg på mig själv.

Jag var så hård mot mig själv. Det krävdes perfektion och vid minsta lilla misstag gav jag upp “för allt var ju ändå förstört”. Under åren har jag blivit snällare mot mig själv. Men för några veckor sedan fick jag ännu en pusselbit i att förstå mig själv. Jag fick göra ett personlighetstest som David arbetar med i skolan. Det visade sig att jag är en person som har mycket svårt att vänta på belöning som kommer långsiktigt utan istället har en tendens att tappa motivationen om resultatet inte kommer direkt. Jag är inte misslyckad. Detta är med andra ord bara en del i den jag är. Nu kan jag arbeta med mig själv istället för emot mig själv.

Nu måste jag hitta sätt att vara motiverad utan att få en belöning för det. Det kan vara svårt för någon som mig som är väldigt belöningsorienterad. Då lutar jag mig mot mantrat “vad hade kvinnan jag vill vara gjort?” och så försöker jag att prick i stunden vara som henne. För min del är min stora utmaning kost och motion. För att kunna klara denna utmaning är det viktigt för mig att kvinnan jag vill vara är otroligt tydlig för mig. Därför drömmer jag om henne, skriver om henne, gör inspirationsmappar för henne. Allt för att hon ska bli så levande i mig som det bara går. Då är det mycket enklare att stå fast vid de livsval som faktiskt får mig att må bra. Istället för att falla för den uppgivna känslan av att allt ändå är försent.

Vet du vad som hade fått dig att må riktigt bra, men likväl så agerar du i motsättning med det? Då är det väldigt viktigt att du vågar fråga dig “varför”.

“Varför” agerar du som du gör? Är det ett sätt att hantera känslor? Är du rädd för att misslyckas? Ställer du kraven för högt så att du liksom jag kan drabbas av “nu är allt ändå förstört känslan”? Ta dig tid att skriva ner allt om kvinnan du vill vara. hur hon ser ut, hur hon klär sig, hur hon bor, vad hon gör, vad hennes intressen är, hur är hennes bankkonto, familjesituation, bostad, svårigheter och framgångar. Kom sedan ihåg, det som står mellan dig och kvinnan du vill vara är enbart du själv. Därför har du makten att precis när du vill bli den här kvinnan. Det är du som bestämmer.

Mitt enda råd i juletider – gör bara 80%

Föreställ dig dina drömmars jul. Hur veckorna fram till jul ser ut. Vad du gör, vad ni äter, hur du inreder, hur familjen har det. Vilka känslor finns inne i dig när du lever denna drömmars jul. Hur ser rummen ut? Vilka dofter möter dig när du går genom hemmet? Vad köper du i present till dig själv? Och framförallt, hur mår du?

Jag hade alltid enorma planer inför allt jag skulle göra. Oavsett om det var julen eller fester, middagar eller bruncher. Jag skapade alltid monster. En föreställning om vad jag ville uppnå som var så stora att det blev omöjligt att uppnå. En halvtimme innan gästerna kom började jag alltid gråta och bråka med David. När något brändes vid, blev försenat eller blev ett resultat av att jag inte klarade av det så blev jag förkrossad. Totalt uppgiven, arg och extremt besviken på mig själv. Jag älskade att drömma om mina bjudningar, men hatade alltid dem när de började närma sig.

Jag levde för allt eller inget. Antingen ska julen vara perfekt eller så kan jag lika gärna strunta i det. Det är ett mindset som jag har applicerat på i princip alla områden i mitt liv. Antingen äter jag perfekt och tränar 7 dagar i veckan eller så kan jag lika gärna äta 20 chipspåsar i soffan varje varje kväll. Anledningen till att mina bjudningar, och andra åtaganden, blev så stora var för att jag hade en vision om hur jag ville må. Jag ville bjuda in till något lyxigt och flärdfullt, instagramvärdigt och glammigt. Jag ville glida genom rummen som den perfekta värdinnan med den perfekta kroppen, den perfekta outfiten och idel nöjda gäster. Och alltid blev det fel någonstans. Jag hann inte fixa håret som jag ville. Jag hann inte gå ner 50 kilo på tre veckor (!?). Jag hann inte måla naglarna. Jag orkade inte baka 20 olika sorters julgodis. Och ALLT VAR FÖRSTÖRT.

Sådär levde jag fram tills jag började leva efter min 80% regel. Att alltid bara göra 80% av vad jag än tar mig för. Resultatet blir så bra att ingen annan vet att det inte är 100%. Och skillnaden i resultat mellan 80 och 100% är mycket mindre än skillnaden i utmattning som blir när man måste göra 100% istället för att bara göra 80%.

Jag insåg att mina drömmar om flärdfulla bjudningar, lyckliga gäster och en harmonisk värdinna inte satt i mängden rätter, en viss kroppsstorlek eller en viss stil på det dukade bordet. Mina drömmar bodde i mina känslor. Och känslor kan påverkas av våra tankar. När jag insåg detta kunde jag bjuda på fiskpinnar och mos och ändå få den där glammiga känslan. För nu för tiden handlar det om att jag tagit kontroll över mitt liv. Ta mig rätt, jag älskar fortfarande att klä upp mig och duka vackert. Men jag behöver inte blomsteruppsättningar till bordet för 3.000 kr. Jag tar murgröna från trädgården och köper några tulpaner från den lokala blomsterbutiken. Jag är en glad och harmonisk värdinna om jag sätter upp gränser för min ambition.

När jag idag blir överväldigad av måsten så skriver jag en lista. Kanske du känner dig överväldigad nu? Det ska inhandlas presenter, pyntas, dekoreras, göras pepparkakshus, låtlistor, inköpas luciakläder och gympaavslutningsoutfits. Du har en mängd krav på dig själv som sådant du “måste fixa”. Alldeles oavsett om du vill fixa dessa saker eller inte. Om du känner dig fast i denna överväldigande känsla har jag ett tips till dig.

Skriv ner alla dina måsten. Därefter ska du bena ut varför de är ett måste. På vems initiativ bör detta göras? Är det något du vill göra eller något som andra förväntar sig att du gör. Gör du det för att göra andra nöjda? Därefter ska du bena ut om alla dessa måsten är obligatoriska? Barnen vill otroligt gärna göra pepparkakshus. Okej, men måste ni göra mallarna själv? Köp ett färdigt hus och färdig glasyr. Svärmor vill så gärna ha din inlagda sill. Antingen gör du den för att du vill eller så köper du en annan sill till henne i år. Du vill pynta ditt hem som de gör på instagram men måste spendera mer pengar du vill eller har råd med? Då är det inte värt den myntningen. Då väljer du ut en grej och känner dig lyxig och flärdfull som har just den vackra saken.

Av de måsten som nu finns kvar efter att du sållat bort de som inte är obligatoriska, sätter du dem i en ordning från mest till minst prioriterade. Och sen jobbar du dig uppifrån och ner. Och utför dessa uppgifter max till 80%. Det är alltså inte ens ett krav att du måste göra det 80%. 65% funkar väl hur bra som helst!

Idag ser jag fram emot bjudningar. Jag fokuserar på mina känslor. Jag vill ha en glamorös känsla av att det finns vackra blommor på bordet. Då räcker det med en blomma. Inte en hel uppsättning. Jag vill känna mig vacker. Då gör jag mig vacker nu och väntar inte på en viktnedgång eller en annan typ av förändrad kropp. Genom att se allt det jag har och allt det jag åstadkommit så är jag nu alltid den där harmoniska värdinnan. Och du kan få lov att känna precis likadant. För din bild av drömmarnas jul är en känsla och inte ett visst resultat.

Kan man bota höstdepp med inställning?

Det är skillnad på att vara deppig och medicinskt deprimerad. Och jag tycker faktiskt det är viktigt att minnas det. För dagligen läser jag kommentarer där människor utbrister att det blir sååå deppiga av vädret, av mörkret, av kylan, av blåsten, av hösten, ja av allt. Det gör mig lite fundersam. För utan att påstå att jag är rätt person att sätta etiketten deprimerad eller inte på människor, får jag ändå en känsla av att många slentrianmässigt slänger sig med uttrycket deppig. Därför är jag helt övertygad om att höstedeppen, den där känslan av allt är kallt och tråkigt, faktiskt går att bota med rätt mindset.

Jag har sedan länge slutat jobba emot våra årstider. De är fyra stycken och de kommer om och om igen, år efter år, vare sig jag vill det eller inte. Istället för att beklaga mig en fjärdedel, eller mer, av året, väljer jag att omfamna varje årstid. Hitta guldkorn i dem alla.

När en negativ känsla sveper över dig kan det vara bra att vara uppmärksam på sina tankar. När känslan av att “nej, usch vad mörkt det är” sveper över dig kan du aktivt jobba med dina tankar. Du kan istället för att avsluta tanken där, löpa den ut och lägga till “vilken tur att jag köpt ett härligt doftljus att tända”. Vår hjärna är så lättlurad. Tänker du en tanke tillräckligt många gånger så kommer den att tro på det. Om du skulle säga varje dag, JAG ÄLSKAR HÖSTEN, skulle du tillslut känna det på riktigt.

Här saker att göra när du känner dig höstdeppig.

1. Ta ett långt skumbad och njut av det här badskummet.

2. Köp lyxiga doftljus och doftpinnar. Jag älskar den här, den här och den här. Dessa ska tändas varje dag och inte bara vid speciella tillfällen. De ska få brinna i timmar så att hela hemmet doftar som ett lyxhotell.

3. Ta vara på den krispiga höstluften och ta en promenad de soliga dagarna. Lyssna på en härlig ljudbok eller podd och andas djupt.

4. Boka behandlingar! Massage, ansiktsbehandling, pedikyr, manikyr, frisör. Boka allt som går att boka och sprid ut över höstens och vinterns alla veckor.

5. Köp ett favoritte och välj ut en härlig hög med böcker. För min del vill jag sjunka ner i lättsmälta deckare och härliga chiclits. jag dricker antingen earl grey med honung, eller chaite med varm mjölk och honung.

6. Stanna inne och sätt bröddegar på jäsning, låt ett långkok puttra på spisen och välj en härlig mattidning eller kokbok att laga dig igenom i höst.

7. Planera in härliga middagar med familj och vänner. Låt dem bli lite speciella där du dukar vackert, fixar fina blommor och plockar fram finaste porslinet.

8. Jag kommer omfamna hösten med att köpa höstiga SAMT juliga sängkläder. Jag vill gå all in. Jag får nog hitta matchande plädar till också.

9. Fira alla högtider. Köp pumpor, gör halloweenfest hemma, gör en thanksgivingmiddag, fira alla advent ordentligt. Omfamna en tid av ljus, glitter, röda läppar och närhet till andra människor.

10. Planera inköp av alla höstlökar, frön, och knölar till nästkommande trädgårdssäsong. Sitt med papper och penna och njut av alla möjliga blommor du vill fylla din trädgård, balkong eller uteplats med.

Veckonytt #196

Ny vecka nya tag! Jag känner verkligen förändringens vindar blåsa och jag är nyfiken på framtiden. Så det är med mycket energi och pepp jag skriver dagens veckonytt. Först ut är denna magiska kavaj från 2nd day (adlink). Höstperfektion!

Detta ÄR höstens mest perfekta jeansmodell! Och givet det braiga priset är det definitivt en byxa jag tycker du ska vara modemodig nog att prova. De finns här (adlink).

Johanna Bagge har bloggat ett grymt bra inlägg om pormaskar. Jag läser och tar till mig och blir genast sugen på en djuprengörande lermask!

Läser du Ebbas blogg? Om inte, så gör det! Jag tycker så mycket om hur hon beskriver verkligheten och vardagen. Som i detta inlägg där hon skriver om vikten av att påminna sig om allt som faktiskt BLIR gjort istället för allt det som inte blir gjort. Himla bra tycker jag som alltid tjatar om att se allt du har istället för allt det du inte har osv. Det är verkligen en bra mindsetövning.

ÄLSKAR detta inlägg hos Elle om höstens trendigaste nagellack!

Career girl daily har skrivit ett härligt blogginlägg om 5 tips på att få ordning på sitt liv. Jag älskar det!

Det är få saker jag har ett så OTROLIGT längt efter som efter en öppen spis. Det finns väl inget härligare än knastret och värmen från en öppen eld en ruskig höstkväll? House of Philia inspirerar som vanligt med sitt sagolikt vackra hem.

Slutligen, låt oss bli alldeles betagna av denna magiska influencer, Atlantic Pacific! Hennes garderob är inget annat än magi! Kolla bara in samlingen av fluffiga färgglada fuskpälskappor. Det är sannerligen MAGI!

ha nu en fortsatt fin dag min vän!

Vad är framgång?

Idag vill jag prata om framgång och vad det egentligen innebär. Iallafall för mig. Vi lever i en tid när framgång ofta mäts av titlar, pengar och statussymboler. En dyr bil, flera märkesväskor eller otaliga utlandssemestrar får oss genast att tro att innehavaren av dessa saker är otroligt framgångsrik. Men är personen verkligen det? För att kunna svara på frågan är det viktigt att bena ut vad framgång är.

För mig är framgång en känsla av stolthet. Det är något som kan appliceras på alla områden i livet. Framgång på jobbet, i det sociala, i sina relationer eller i hela livet. Om framgång är detsamma som ytliga bevis så är framgång inte intressant för mig. För det är inte framgång. Det är en osäkerhet där man inte kan känna en inre känsla av stolthet och tillfredsställelse utan måste få sitt arbete validerat av andra.

Jag har, som flera av er redan vet, varit en prestationsprinsessa och duktig flicka. Jag har nog av många setts som en framgångsrik person. Duktig i skolan, bra utbildning, ett arbete med en statusfylld titel. Men inget av det betyder något för mig. I vart fall inte längre. Nu mäter jag min framgång på helt andra sätt. Lever jag livet jag vill leva? Klär jag mig som jag vill? Använder jag den parfym jag vill, äter jag det jag vill och spenderar jag min fritid på det sätt jag önskar. När jag lever livet efter mina sanna innerliga begär så känner jag mig framgångsrik. Om jag skulle välja mat efter vad andra äter, umgås med personer som ansågs “rätt” eller ha en garderob med de trendigaste plaggen men som inte kändes jag, hade jag ändå inte känt mig framgångsrik. Jag hade bara känt mig tom.

Jag önskar så att vi kunde justera vad som definierar framgång och vad en framgångsrik person. Jag önskar att framgång inte var något som mättes efter prestationer, utan efter en inre känsla. Det känns för mig orätt att en person ska anses vara framgångsrik när den kör en porsche, men är djupt olycklig på sitt jobb, när en annan lever sitt drömliv och cyklar till sitt deltidsarbete. Tänk vad stolta människor hade varit om man bara fick säga “jag är framgångsrik” baserat på känslor.

När man nått ett stadie av egenkärlek, där man inte är avundsjuk på andra eller fast i jämförelsefällan, så är man enligt mig framgångsrik. Då njuter man av hela sitt liv och säger nej när man bör säga nej och ja när man istället bör säga ja. Då gör man livsval baserat på sin egen inre kompass utan att låta sig bli påverkad av vad någon runt omkring har för åsikt. Då blir man levande! Man kan njuta av varenda måltid för man äter det man vill istället för det man bör. Varje aktivt val man gör stärker ens självkänsla för man vet att man gör det av rätt anledning. Helt plötsligt blir alla delar av ens liv inspiration för böckerna, filmerna, poddavsnitten och utflykterna är särskilt utvalda av just dig.

Jag är av den bestämda uppfattningen att detta ger ringar på vattnet. En stoltare hållning, en självsäkerhet, en harmonisk utstrålning. Man blir charmig, härlig att vara kring och man drar till sig allt positivt man önskar sig. Det är verkligen framgång för mig.